Verkstaden går på treskift

Sverige har en, jämfört med andra länder, mycket decentralistisk planeringsmodell och den är inte av godo. Bostadsminister Stefan Attefall säger sig inte ha några skrupler om huruvida staten får gå in eller inte får gå in när det gäller att hugga den gordiska planeringsknut som många anser vara grundorsaken för bostadsbristen i Sverige större städer.

– Det här ska man inte koppla till höger- och vänsterpolerna inom svensk politik. Planeringsfrågan handlar mycket mer om kommun mot riksdag. I andra länder har man en mer centraliserad modell och jag tror vi måste lära av andra länder. Vi har mött det genom att tillsätta den parlamentariska kommité som tittar på hur vi får mer ut av regionalt perspektiv i planeringsfrågorna, säger han.

En tanke kan vara att någon typ av högre myndighetsnivå ska kunna reglera hur mycket som ska byggas inom en region men att kommunerna kan forma var och vilket sätt det byggs. Oavsett om man vill kalla det för ett statligt ingrepp eller en regionalisering.

– Jag tror att det behövs mer av ett övergripande perspektiv inom bostadsplaneringen. Därmed får kommunerna släppa lite mer på sin fullständiga kontroll över dessa frågor. Generaliserar man lite kan man säga att det uppenbara är att kommunerna alltid tittar på frågor utifrån det kommunala sammanhanget men inte det regionala sammanhang de faktiskt befinner sig i.

Ytterligare en fördel med att införa en mer övergripande nivå är att det ger kommunerna något att falla tillbaka på. Då behöver de inte ta på sig all kritik utan kan hänvisa till att de agerar på direktiv från en överordnad nivå. Dessutom kan man på den högre nivån göra helhetsbedömningar som är svårare att göra på den lokala nivån.

Snabbare planprocesser
Det finns de som hävdar att bostadsbristen i Sverige framförallt beror på bristande marknadsförutsättningar och att rationella vinstmaximerande fastighetsägare inte vill riskera att se sin marginalvinst sjunka genom att bygga fler lägenheter. Bostadsministern påpekar dock att det inte det är det enda problemet.

– Den springande punkten och den försummade punkten av bostadspolitiken i Sverige är att du aldrig kan bygga bostäder om du inte har en detaljplanelagd mark, byggbar mark enligt kommunalt beslut. Du kan jobba med marknadsförutsättningar och olika typer av ekonomiska omständigheter, ja det påverkar, men du får aldrig någon skjuts om du inte får en snabbare och bättre planprocess, argumenterar Stefan Attefall.

Han tillägger att den långa planprocessen gör både att det tar lång tid att få fram planer och lov när man vill bygga och det innebär att det blir dyrare att bygga när man ska investera i ett projekt, ligga ute med projekteringskostnader och markkostnader i fem till tio år eller till och med mer. Under den tiden bringar projekten inga intäkter och det är klart att det driver upp kalkylen och risken i projektet. Det i sin tur gör att projektet fördyras och försämrar konkurrensen eftersom inte många aktörer har de muskler som krävs för att orka vänta så länge.

– Har du gjort det jobbet, fått ned planeringstiderna då kan du diskutera andra potentiella problem. Det gör vi också. Man behöver mer industriellt byggande i Sverige för att få ner kostnaderna och för att kunna få till stånd industriellt byggande krävs mer enhetliga byggregler runt om i landet.

Stefan Attefall betonar att marknadsförutsättningarna är en viktig faktor men att felet i analysen som görs är att man bara tror att det är marknadsförutsättningarna som avgör.

– Om du inte har löst planeringsproblemen då kommer allt det andra att vara irrelevant.

En längre intervju med Stefan Attefall publiceras i Fastighetsnytt nummer 1/2014 som utkommer 14 februari.

Sverrir Thór