Onsdag12.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Stadsutveckling

Utvärdering av Hammarby Sjöstad

Publicerad: 30 Augusti 2014, 12:33

Sofie Pandis Iveroth.

Foto: Maria Hult

Forskningsresultat från KTH visar att man i planeringen av den nya stadsdelen lyckades lyfta integreringen av miljöarbetet till en ny nivå, både nationellt och internationellt. Men man kunde ha nått ännu längre, menar Sofie Pandis Iveroth som utvärderat Hammarby Sjöstads miljöprofilering.


Ämnen i artikeln:

KTH

– Utan tvekan har miljöprogrammet varit väldigt viktigt, trots att det kom till först ett par år efter att man börjat planera den nya stadsdelen. Visionen ”dubbelt så bra” samlade alla aktörer, det var något som enade. De trodde i alla fall att de såg på saken på samma sätt, säger Sofie Pandis Iveroth.

Den så kallade Hammarbymodellen innebar att man kopplade ihop infrastuktursystem som sophantering, vattenrening, värme och el så att dessa fungerar tillsammans på ett optimalt sätt. Man ville minimera områdets energianvändning, främst genom att använda restprodukter från sekundär energi. Enligt KTH visar analyser att målet att 80 procent av det utvinningsbara energiinnehållet i avfall och avloppsvatten ska utnyttjas är uppfyllt.

Men det finns också en risk med att låsa in sig i sociotekniska system. Det är svårt att ta in ny teknik i ett befintligt system, och den problembilden finns både i Hammarby Sjöstad och på andra ställen, menar Sofie Pandis Iveroth.
– Ett exempel är solpaneler, vilket föreslogs men inte blev av. Staden är nämligen beroende av att förbränna sopor. Soporna genererar värme året runt, även på sommaren när solpaneler skulle haft sin peak. Man kunde ha löst det med värmelagring, men bolagen som jobbar med värme, vatten och el hade redan gjort sina inversteringar och var inte motiverade att ställa om, säger hon.

1992 började man planera den nya stadsdelen, och 1996 kom miljöprogrammet till. Sofie Pandis Iveroth är övertygad om att man kan nå längre om miljömål i fortsättningen ges samma dignitet och formuleras i samma läge som man planerar hur många som ska bo i området och hur många skolor som behövs.
– Det är i planeringsstadiet man kan göra de största energivinsterna.  Att tillföra nya mål efter hand innebär att det blir spretigt och att mål kan hamna i konflikt med varandra. Solpaneler hade till exempel krockat med arkitektens vision om hur taken skulle se ut, säger Sofie Pandis Iveroth.

– Hammarby Sjöstad hade kort tid att få miljöprogrammet på plats, men det blev rätt bra ändå. Det finns mycket som andra projekt kan lära av Hammarby Sjöstad. För att få en omställning mot slutna kretslopp krävs att de som bygger systemen träffas, lagar och riktlinjer kan behöva ändras liksom i viss mån även beteende hos de som ska bo och leva i stadsdelen. Man får inte glömma bort att det alltid är människor som omgärdar tekniken, avslutar Sofie Pandis Iveroth.

Sofie Pandis Iveroth disputerade nyligen med avhandlingen “Industrial ecology for sustainable urban development – the case of Hammarby Sjöstad”.

Redaktionen

Källa: Pressmeddelande KTH

Ämnen i artikeln:

KTH

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.