Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag26.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Stadsutveckling

Stockholm växer inte för evigt

Publicerad: 2 Oktober 2014, 16:19

Stockholms starka befolkningstillväxt kommer sannolikt inte att fortsätta i evighet. Det menar historieprofessorn Lars Nilsson som forskar om städernas historia och utveckling. Han säger att tillväxten huvudsakligen beror på invandring och födelseöverskott och att metaforen om busslaster med folk som flyttar till Stockholm dagligen har dålig förankring i verkligheten.


Stockholm växer så det knakar. Det pratas ofta om att två SL-bussar om dagen flyttar till Sveriges huvudstad och ekonomiska motor. En tydlig följd av detta är den uppenbara bostadsbristen i Stockholm med omnejd, tack vare den ”byggskuld” huvudstadsregionen haft sedan tidigt 1990-tal har man inte ens bostäder till de som redan bosatt sig i Stockholm, låt bli till de som kommer att flytta in i framtiden.

När bostadsbristen debatterats har det bland annat pratats om att framstående utländska forskare väljer bort Stockholm, och Sverige i övrigt, då man inte kan vara säker på att få bostad. Samtidigt har det pratats om att får man inte igång byggandet och lyckas bygga ikapp behovet av nya bostäder kommer folk att sluta söka sig till storstäderna då man anser att de möjligheter storstäderna har att erbjuda helt enkelt inte är värda den ovisshet som bostadsmarknaden medför. Det finns till och med de som har pratat om en ny grön våg, det vill säga att folk väljer att flytta ifrån storstäderna ut till landsbygden.

Termen gröna vågen borde vara bekant för de flesta. Efter en lång period med urbanisering följde på 1970-talet en ruraliseringsvåg. Urbanisering betyder som bekant att folk flyttar från det rurala samhället till det urbana samhället, det vill säga från landsbygden till städerna, och ruralisering innebär då per definition motsatsen, att folk flyttar från städerna till landsbygden.

Protest mot rivningsraseri
Professor Lars Nilsson vid Stockholms universitet, som bland annat forskar om städernas historia och utveckling berättar för Fastighetsnytt att städers utveckling vanligen går både upp och ned där perioder av tillväxt följs av stagnation och nedgång.

Lars Nilsson

Lars Nilsson

– Stockholm utgör inget undantag. Gröna vågen var en sådan här tid av tillbakagång. Stockholms stad minskade med omkring 150 000 personer mellan 1960 och 1980. Folkminskningen kom överraskande och gick tvärs emot de flesta prognoser. Vissa flyttade till grannkommuner, medan andra föredrog att bosätta sig på orter långt bortom länsgränsen, och gärna norrut, säger han.

Han förklarar att detta dock på inget sätt var unikt för Stockholm utan att perioden var en tid av antiurbanism i hela Europa. Specifikt för Stockholm är dock att den gröna vågen var en protest mot rivningsraseri med åtföljande omstrukturering av gator och bebyggelse i innerstaden.

– Många föredrog småskalighet och gröna omgivningar istället för städernas asfalt och betong, och det som uppfattades som en själlös innerstad, fortsätter Lars Nilsson.

Bidrog till politiskt maktskifte
Den gröna vågen påverkade inte enbart Sveriges demografiska utveckling, den anses också ha bidragit starkt till Centerpartiets framfart på den politiska scenen på 1970-talet, som kulminerade i att socialdemokraternas dominans av det svenska politiska landskapet som varat ända sedan Per-Albin Hansson bildade sin första regering år 1932 bröts. Torbjörn Fälldin bildade regering och höll makten i två mandatperioder.

Gröna vågen anses även ha haft en mer långsiktig påverkan på svensk politik. Miljöpartiet, som har blivit en faktor att räkna med i svensk politik, grundades 1981 och anses ha sitt ursprung i den gröna rörelsen.

Liksom alla vågor ebbade den gröna vågen så småningom ut och som Lars Nilsson konstaterar framträdde snart nya livsstilar.

– Nu var det storstadsliv och särskilt innerstadsliv som gällde. Alla ville bo centralt. Parallellt har nya stadsplane- och stadsbyggnadsideal etablerats med fokus på höga hus och nya bostadsområden i centrala och halvcentrala lägen och gärna sjönära.

SL-bussarna en myt

Sedan den gröna vågen ebbade ut i början på 1980-talet har Stockholm växt starkare än andra svenska orter och tillväxten har enligt Lars Nilsson varit som starkast i innerstaden, synnerligen på Södermalm. Han påpekar emellertid att sedan millennieskiftet har tillväxten mest berott på invandring och födelseöverskott snarare än inrikes urbanisering.

– I början av 2000-talet fanns på nytt en period med fler utflyttare än inflyttare. Metaforerna om busslaster av inflyttare från Sundsvall, Göteborg och andra städer stämmer dåligt med verkligheten, konstaterar han.

Även om myten om två SL-bussar om dagen förmodligen är bara det, en myt, så kan man inte förneka att urbaniseringstakten har ökat i Sverige. Folk flyttar från landsbygdskommuner till städerna och då är det andra storstäder och universitetsstäder samt så kallade tillväxtkommuner som attraherar. Lars Nilsson förklarar att globaliseringen har gynnat storstäderna medan många medelstora och mindre orter har halkat efter.

– Klyftorna har vidgats och det är ett problem väl så stort som Stockholms bostadsfråga. Det är dock ett betydligt mindre uppmärksammat problem, menar han.

Han poängterar att avfolkningsfrågan har uppmärksammats i flera sammanhang men även att storstadstillväxt och bostadsbrist diskuteras mycket mer än stagnation och tillbakagång.

– Så brukar det nog vara, att tillväxt drar till sig det mesta av uppmärksamheten i media och forskning. Kanske upplevs tillväxt som mer utmanande och spännande, säger han.

Ny grön våg inte självklar
Även om landsbygden har drabbats hårt är det dock inte så att all landsbygd lider av avbefolkning. Den storstadsnära landsbygden ökar stark, befolkningsmässigt, enligt Lars Nilsson, till och med starkare än tätorterna.

– Man kan uppfatta det som en följd av bostadsbristen i storstäderna men en alternativ förklaring att är att det är en fråga om livsstil där boende på landet föredragits framför ett liv i staden.

Lars Nilsson tror inte att Stockholms starka tillväxt kommer att fortsätta i evighet men det blir dock sannolikt inte bostadsbristen som leder till den förändringen. Det blir snarare nya tendenser i globaliseringen och samhällsutvecklingen som ändrar förutsättningarna för Stockholms tillväxt, menar han. Huruvida det blir en utflyttning liknande 1960- och 1970-talens gröna våg är dock inte självklart.

– Det kan också vara fråga om att Stockholm uppfattas som en för liten stad och folk söker sig till ännu större metropoler i andra länder, säger han.

Sverrir Thór

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.