Ett Stockholm med plats för framtiden

Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 6, 2016.

Stortorget har varit en central plats i Stockholm sedan 1200-talet. De beslut som tas idag och de värderingar de utgår ifrån avgör hur staden ser ut långt in i framtiden. Arkitekten Linda Schuur tycker att det är viktigt att vi funderar på hur vi vill att Stockholm ska se ut om flera decennier och att vi bygger på ett sätt som inte stänger in framtiden i dagens uppfattningar.

I sitt arbete med organisationen STHLMNYC, som bland annat skapar förutsättningar för erfarenhetsutbyte mellan svenska och amerikanska arkitekter och stadsplanerare, märker Linda Schuur att amerikanerna är imponerade av hur det kollektiva stadsrummet är organiserat i Stockholm. Det faktum att offentliga platser traditionellt ofta finansierats av staden i Sverige gör att man kan planera för alla och kan skapa ytor som är inkluderande och tillgängliga. I USA och New York, med en tradition av privata investeringar, fungerar det många gånger annorlunda.

– Det är därför ett offentligt stadsrum som The Highline har blivit så populärt, både för de som bor i Brooklyn, för de som bor på resten av Manhattan och för turister som kommer utifrån. Där kan man vistas utan att behöva spendera pengar i kaféer eller butiker, och det var blivit en stor succé, säger Linda Schuur.

Linda Schuur. Foto: Anna-Lena Ahlström.

Linda Schuur. Foto: Anna-Lena Ahlström.

Mindre imponerade är amerikanerna av den svenska förmågan att integrera nya medborgare i Stockholm och resten av Sverige. En nog så viktig framtidsfråga för en storstad.

– De tycker att vi svenskar är dåliga på att ta tillvara på möjligheten som nya medborgare innebär. New York är byggt på människor som har kommit dit från hela världen, och befolkningen byts hela tiden ut, vissa flyttar vidare medan nya anländer. Den speciella känslan i staden skapas av att man är nyfiken och tolerant mot olikheter.

Den svenska självuppfattningen är att vi är toleranta, och det håller Linda Schuur med om.

parkhang-webb

Offentligt finansierade platser skapar möjligheter för inkluderande och tillgängliga ytor, tycker Linda Schuur.

– Men vi är nog ändå lite rädda i botten, och vill inte att det främmande kommer för nära inpå oss. Förmodligen är vi mindre nyfikna och toleranta än vi vill tror och så uppstår det konflikter i samband med olikheter istället av nya möjligheter som berikar kulturen.

Stockholm borde skaffa ett vidsträckt cykelnät
Vad är då ett långsiktigt perspektiv? Linda Schuur påpekar att i en stad som Stockholm är inte 25 år någon särskilt imponerande tidsrymd. Man får lägga till ett par decennier.

– För mig är det viktigt att tänka långt in i framtiden på ett visionärt sätt. Målet för Stockholm och alla andra städer måste ju vara att bygga en stad som är tillåtande, innovativ, grön, tillgänglig, fylld av mångfald och där alla är välkomna. För att uppnå det är det essentiellt att gå över till en mer hållbar livsstil. Och övergången görs med hjälp av politiken samt beslutsfattande tjänstemän.

slussenbygge-webb

Bygget av transportnoden Nya Slussen påbörjades förra året.

Ett huvudområde för städer som vill fungera väl i framtiden är kollektiva färdmedel menar hon. Kollektivtrafiken måste byggas ut och kanske bli gratis. Stockholm borde skaffa sig ett cykelnät som sträcker sig från Södertälje till Uppsala, något som faktiskt går att genomföra utan några enorma ingrepp. Man borde utnyttja vattenvägarna mer, skapa fler transportnoder, som Slussen, på olika ställen i staden, skapa ökad flexibilitet och tillgängliggöra olika möjligheter för rörelse.

– Sedan behöver man utnyttja mellanrummet mellan husen ännu bättre, skapa kvalitativa offentliga platser för avslappning, kultur, betraktande, idrott och så vidare. Det kan vara så att finns det diversifierade offentliga rum där olika grupper hittar det de önskar så kan man förebygga konflikter och istället mötas genom gemensamma intressen.

En tanke i taget
Apropå tidsperspektiv kan det finnas risker med att på kort sikt koncentrera sig väldigt hårt på en sak. I Stockholm är det som bekant byggande av bostäder som gäller. Den politiska majoriteten i staden har utlovat 140 000 nya bostäder till 2030.

– Självklart behövs det byggas bostäder, men de långsiktiga perspektiven kommer i skymundan när bostadsbristen blir den allenarådande frågan. Det är riskabelt att bara prata kvantitet och en viss typologi, man blir enkelspårig, glömmer bort andra frågor och skapar på så vis problem i framtiden.

För Linda Schuur är det viktiga att man sätter människan i centrum. Det är för människorna man bygger staden.

– Även för barn, äldre, pensionärer, handikappade av olika slag. Och för att vi ens ska kunna existera så måste vi ta planetens begränsningar på allvar. Återigen, livsstilen i staden måste vara anpassad till vad miljön klarar av. Därför kan man idag inte enbart fokusera på bostadsbyggande i Stockholm, det är så mycket mer som måste fungera.

Även i Stockholm står privata aktörer för en större del av finansieringen av olika byggprojekt. Det behöver inte betyda att hållbarhetsambitionerna blir lägre menar Linda Schuur.

– Det finns många privata beställare och byggare som har väldigt ambitiösa miljömål idag. Man kan ju göra på olika sätt. För oss arkitekter handlar det om att få våra kunder att se värdet i att göra rätt ur hållbarhetssynpunkt.

En annan aspekt på bostadsmarknaden som oroar Linda Schuur i ett mer långsiktigt perspektiv är prisutvecklingen.

– Kommer Stockholm i framtiden att vara en ekonomiskt hållbar stad att flytta till eller stanna kvar i? Priserna har ju gått upp i en närmast absurd omfattning. Jag tror att man även bör fundera på nya former för boendet, exempelvis kollektivboenden där man delar på vissa ytor och resurser. Sedan kan det behövas öronmärkning av vissa centrala bostäder så att de blir överkomliga för människor med lägre inkomster. Den ekonomiska frågan måste tas på allvar, annars riskerar vi en ännu mer segregerad stad.

stockholm-luftvy-webb

Utgå inte från att barnbarnen lever likadant
Linda Schuur förespråkar det som kallas adaptiv arkitektur, det vill säga en arkitektur som är öppen för framtida förändringar och skapar förutsättningar för anpassning av befintliga strukturer.

– Det viktiga är att man inte tror att det vi har idag är ett färdigutvecklat slutmål, och att våra barnbarn kommer att ha det på exakt samma sätt. Man måste vara visionär, lyssna på akademin och forskning och bygga för det som inte går att förutsäga, då kommer man att stå säkert i framtiden.

Det handlar om alla de faktorer som är med och formar dagens livsstil: byggnadstyper, konstruktioner, strukturer, materialval, platser och så vidare.

– Hemligheten med att tänka visionärt är att acceptera att vi är olika och att uppfattningar svänger fram och tillbaka över tiden. Bygger man utifrån ett fåtal premisser riskerar man att sitta fast i det som har byggts några decennier senare. Utgår man från en tanke i taget kanske man river befintliga byggnader, bara för att två decennier senare inse att ”det där var ju riktigt bra”.

Genom att hålla flera tankar i huvudet samtidigt som politiker, planerare, arkitekt, byggare och fastighetsägare kan man enligt Linda Schuur åstadkomma den öppenhet och diversitet som behövs i staden på lång sikt.

– Den som kommer till Stockholm 2030 ska mötas av en stad som är mångfacetterad, jämställd, där det är enkelt att förflytta sig med kollektiva färdmedel, där det är vackert med flera olika arkitektoniska program, där man har råd att bo och där det finns mycket kultur och möjligheter till rörelse. Då kommer staden att kunna attrahera alla de duktiga människor av olika slag som behövs för att göra den framgångsrik.

Många är oroliga över utvecklingen i omvärlden vintern 2016. Är då Linda Schuur hoppfull när det gäller det framtida Stockholm?

– Det måste jag ändå säga, annars skulle jag flytta långt härifrån. Men det krävs en hel del för att det ska gå bra. Lite av det vi försöker med STHLMNYC, det vill säga att väldigt tidigt i processen skapa förståelse för varandras synsätt och skapa en samsyn mellan akademin, tjänstemän, politiker, fastighetsutvecklare och arkitekter.

Hon menar att om man inte pratar ihop sig innan planerna realiseras så har man ingen aning om var man kommer att hamna. Den typen av samtal mellan olika parter borde föras mer, såväl regionalt, nationellt som globalt.

– Man kan inte göra saker helt på egen hand, man måste arbeta tillsammans. I samtal, samarbeten och kunskapsöverföring effektiviserar vi processen, får större förståelse för varandra. Dessutom tydliggörs målet, det vill säga människorna i staden, vår framtid som vi bygger nu och imorgon.

Daniel Bergstrand