Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Stadsutveckling

Ett ja är inte alltid ett ja – åtminstone inte vid bygglov

Publicerad: 23 Juni 2014, 12:20

Viktor Falkenström

Att man som närboende ska beredas möjlighet att yttra sig över en bebyggelse som medför avvikelse från en detaljplan är en regel som har funnits med relativt länge i svensk rätt.


Att man som närboende ska beredas möjlighet att yttra sig över en bebyggelse som medför avvikelse från en detaljplan är en regel som har funnits med relativt länge i svensk rätt. Den fanns redan i gamla plan- och bygglagen och regeln är i princip oförändrad i den nu gällande plan- och bygglagen. Med tanke på att det är relativt vanligt att bebyggelse projekteras som strider emot en detaljplan så är de så kallade grannlagsyttrandena ofta förekommande.

När detta yttrande inkommer i ärendet så innehåller det allt som oftast ett ställningstagande i frågan om byggnationen, antingen är man som granne för eller emot. Om man skulle vara positivt inställd, det vill säga att man inte har något att erinra mot byggnationen, så medför det normalt sett att det finns möjlighet att meddela bygglov för byggnadsnämnden.

Det som jag har utgått ifrån är att om man inte motsätter sig bygglovet utan är positivt inställd så har detta en verkan som gäller genom hela ärendet. Man ska enligt denna uppfattning, som jag tror mig dela med många andra aktörer på området, inte kunna ändra sig utan har man sagt ja så gäller det. Nu har dock Högsta Domstolen i ett nyligen publicerat avgörande dock kommit till rakt motsatt slutsats.

Målet, Högsta Domstolens avgörande den 12 juni 2014 i målet T 5554-13, rör i korthet en situation där ett antal grannar i ett yttrande förklarat sig inte motsätta sig en byggnation. När bygglov sedan väl meddelades så kom beslutet dock att överklagas till Mark- och miljödomstolen. Den sistnämnda domstolen avslog dock överklagandena då de menade att klagandena inte hade rätt att överklaga, vilket även Mark- och miljööverdomstolen höll med om. Detta då grannarna ju tidigare varit positivt inställda till byggnationen.

Högsta Domstolen konstaterar dock i sitt avgörande inledningsvis att även om man har yttrat sig positivt kring ett bygglov så har man rätt att överklaga det. Den s.k. talerätten påverkas inte av grannyttrandet. Vidare klargör domstolen att eftersom yttrandet i sig inte kan anses utgöra ett slutligt ställningstagande i juridisk mening vad gäller frågan om bygglov så är man inte bunden av vad som angetts i yttrandet. Man har därför i Mark- och miljödomstolen möjlighet att ändra sig och vara emot en byggnation. Först där och då blir man bunden av sin inställning och kan inte ändra sig igen i högre instans.

Avgörandet får enligt min uppfattning ses som klart oroväckande på bygglovsområdet. Många parter har under lång tid i princip utgått från att man är bunden vid sitt godkännande till en byggnation. När detta visat sig inte vara fallet så öppnar sig helt nya möjligheter för närboende att överklaga ärenden. Detta är extra problematiskt i större omfattande projekt som ofta drar ut på tiden. Om opinionen svänger kring ett projekt så kan den medvind som det haft tidigare snabbt förbytas till motvind då en massa överklaganden inkommer. Detta är i grunden kontraproduktivt och inträffar dessutom på ett rättsområde som redan lider av ständiga överklaganden och en process som trots flera försök till ändringar fortfarande är mycket tidsödande. Det är inte vad Sverige behöver i tider med för lite byggande på många platser i landet. En lagändring i denna del får därför anses vara i högsta grad motiverad.

Viktor Falkenström, Advokat
Hamilton Advokatbyrå Karlstad

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.