Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag19.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Stadsutveckling

Den självklara oklarheten – hållbart samhällsbyggande

Publicerad: 13 Januari 2014, 15:19

Göran Cars

Begreppet hållbar utveckling har fått rollen av fixstjärna i samhällsbyggandet.


Ämnen i artikeln:

Göran Cars

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 6, 2013

Begreppet hållbar utveckling har fått rollen av fixstjärna i samhällsbyggandet. Det är bra! En fortsättning av de utvecklingstendenser vi ser i dag visar med all tydlighet att nya vägval är nödvändiga. Men sättet att behandla begreppet hållbarhet är samtidigt problematiskt.

Hållbarhetens tre dimensioner − ekologisk, ekonomisk och social − har visat sig svåra att hantera såväl var för sig som sammantagna. Resultatet blir därför ofta att begreppet hållbarhet missbrukas och blir mer retorik än praktisk vägledning för att möta framtiden.

Begreppet hållbar utveckling har fått ett tydligt genomslag i svenskt samhällsbyggande. Men samtidigt finns utvecklingstendenser som skapar frustration och oro. I flera avseenden fjärmar vi oss från det hållbara snarare än att nalkas det. Det finns en osäkerhet och okunskap om hur det hållbara kan byggas och inte minst om hur de tre hållbarhetsdimensionerna kan integreras. I detta läge skapas en grogrund för förenklingar. Hållbarhet har blivit ett modeord och ett slags egen kvalitetsangivelse som snudd på slentrianmässigt adderas till planer, riktlinjer eller produktbeskrivningar.

Ofta tar resonemangen om hållbarhet sin utgångspunkt i ett så kallat Venndiagram med de tre hållbarhetsdimensionerna inritade som delvis överlappande ytor. Hållbarhet uppnås då i den yta där alla de tre dimensionerna överlappar.

Problemet är att många frågor inte är överlappande. Visst finns det projekt där sociala, ekonomiska och ekologiska hållbarhetsaspekter sammanfaller, men i praktiken finns som regel konflikter som innebär att vad som är önskvärt ur en hållbarhetsdimension är ohållbart ur andra dimensioner.

Ett belysande exempel på svårigheten att förena de tre dimensionerna är fallet med de kenyanska sockerärtorna. En kenyans ekologiska fotavtryck är en 50-del av en svensks. Tusentals kenyanska småodlare har sin försörjning helt baserad i kooperativa odlingar av sockerärtor. Marknaden finns i Europa dit ärtorna flygs! Tydligare kan väl knappast konflikten mellan den ekologiska dimensionen på ena sidan och den ekonomiska och sociala dimensionen på andra sidan beskrivas.

Min slutsats blir att nya former och arenor för sammanvägning av de tre dimensionerna måste utvecklas. För stadsbyggandet innebär det att kommunen med stöd i egna analyser av hållbarhetsdimensionerna måste skapa former för dialog med andra aktörer vars agerande ger förutsättningarna för ett hållbart samhälls- och stadsbyggande. Det handlar om markägare, byggare, näringslivet och inte minst representanter för civilsamhället. Syftet med denna dialog är dubbelt, dels att redovisa de kommunala ambitionerna, dels att diskutera olika möjligheter att hantera konflikter mellan olika hållbarhetsdimensioner. Först med en sådan dialog och analys som stöd finns förutsättningar för politiskt välgrundade beslut som har förutsättningar att utgöra grunden för ett hållbart samhällsbyggande.

Med ett sådant nytänkande kring roller och samspel skapas förutsättningar som i högre grad än vad som i dag är fallet bidrar till hållbara lösningar. Det vore dock naivt att inbilla sig att konstruktiva former för samverkan skulle lösa alla intressekonflikter. Ibland kan finnas skäl att prioritera en hållbarhetsdimension. Till exempel har Stockholms stad och Malmö stad valt allt lyfta fram Djurgårdsstaden respektive Västra Hamnen som spjutspetsar vad gäller miljömässig hållbarhet, samtidigt som det är uppenbart att den sociala dimensionen tonats ned. Ingen människa med medelinkomst kan ens drömma om att ha råd att flytta in. Men på samma sätt måste vi i andra situationer vara beredda att prioritera den sociala dimensionen och då vara beredda att, om det krävs, att göra avkall på den ekologiska hållbarheten, för att kunna erbjuda människor i normala inkomstlägen ett bra boende.

Göran Cars
Professor i samhällsplanering, KTH

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 6, 2013

Ämnen i artikeln:

Göran Cars

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.