Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Stadsutveckling

Dåtidens skadegörelse – framtidens konst?

Publicerad: 15 Januari 2016, 17:51

Innan rivningsarbetet inleddes av den runda byggnaden i slusskarusellens mitt genomfördes konstprojektet OMSTart, initierat av Stockholms kommun genom Stockholm konst. Roger Mogert, stadsbyggnads- och kulturborgarråd i Stockholm, har sagt att man från stadens sida ser projektet som en manifestation mot stadens tidigare nolltolerans mot graffiti.

Foto: Maria Nordlander.

Graffiti, klotter, skadegörelse, lagliga väggar, ökad eller minskad kriminalitet. Frågan om graffiti och vad den leder till har länge debatterats. I Stockholm avskaffade den nya majoriteten den nolltolerans som antogs av deras företrädare 2007. Ännu är konsekvenserna av det något oklara. Ökad kriminalitet? Ökad turism? Eller kanske till och med ett ökat värde på fastigheter?


Ämnen i artikeln:

BerlinStockholm

Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer sex.

Graffiti, klotter, skadegörelse, lagliga väggar, ökad eller minskad kriminalitet. Frågan om graffiti och vad den leder till har länge debatterats. I Stockholm avskaffade den nya majoriteten den nolltolerans som antogs av deras företrädare 2007. Ännu är konsekvenserna av det något oklara. Ökad kriminalitet? Ökad turism? Eller kanske till och med ett ökat värde på fastigheter?

Mathias Leveborn är vänsterpartist i Södermalms stadsdelsnämnd och jobbar med Graffitifrämjandet, en organisation som vill sprida kunskap om graffiti och som jobbar för lagliga, öppna väggar att utföra det på. Han växte upp i Västerås, en stad som utmärkt sig vad gäller sin graffitiscen. Han målade själv, och menar att de flesta han kände gjorde det någon gång.

– När jag växte upp började jag fundera över skevheten i att kulturen var så hårt åtsatt av vuxenvärlden och det så kallade etablissemanget. Då hade jag redan börjat engagera mig politiskt. Jag kopplade ihop mina intressen för att kunna ge stöd åt graffitikulturen, säger han.

mattiaszinken2

Här, vid muren längs med Zinkensdamms IP, vill Mathias Leveborn se en laglig graffitivägg på Södermalm. Foto: Maria Nordlander.

I hemstaden Västerås jobbade Mathias sedan som politisk sekreterare, och 2012 var han bland annat med och införde en öppen vägg i staden.

– Så jag har med mig det i bagaget när jag jobbar för att få till öppna väggar på Södermalm.

Mathias upplever att graffitifrågan är den svåraste politiska frågan han jobbat med. Det finns tydliga konfliktlinjer mellan olika delar av politiken.

– Nackdelen med politik är att det kan vara väldigt prestigefullt, man står fast vid sina åsikter fast man kanske egentligen borde omvärdera dem. Det är svårt att nå fram.

2007 infördes en så kallad nolltolerans mot graffiti i Stockholms stad. Policyn slog fast att staden inte skulle medverka till verksamheter som på något sätt kunde väcka intresse för klotter eller olaglig graffiti. Det betydde att väggar för lagliga graffitimålningar, som finns i många andra städer, inte tilläts.

2009 anmälde Tobias Barenthin Lindblad, som ledde gatukonstvandringar i Stockholms Stadsmuseums regi, stadens klotterpolicy till Justitiekanslern. Han ville pröva om policyn stred mot yttrandefrihetsgrundlagen. Han fick senare sparken av Stadsmuseet.

Fabricerade rapporter
Nolltoleransen ledde till flera konsekvenser. Kulturutbildningar stängdes ned på politiskt beslut och utställningar stoppades. Frågan seglade upp på debattscenen när reklam för gatukonstkonventet Art of the Streets, som skulle upp på 300 så kallade kulturtavlor runt om i Stockholm, förbjöds.

Även när evenemanget väl ägde rum ledde det till debatt. Staden anlitade väktarbolag och polis som skulle kartlägga om människor klottrade efter eller i samband med konventet. Polisens klottergrupp gick ut och sa att de hade gripit 16 personer som klottrat i samband med konventet. Detta användes senare av flera politiker i argumentationen för att försvara nolltoleransen.

”I helgen grep polisen 16 personer för klotter på Söder. Personer som polisen vet varit på Riksteaterns evenemang. Välj sedan själv vem som har rätt i påståendet att olaglig verksamhet blir följden av lagliga väggar” skrev dåvarande trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) på sin blogg.

Efter en granskning av Svenska Dagbladet visade det sig dock att uppgiften var fabricerad. Max ett fall kunde knytas till evenemanget. Av dokumentationen framgick att inget gripande skett under tiden som Art of the Streets varit öppet. Polisen hävdade ändå att klottret skett som en direkt konsekvens av konventet. Men av polisanmälningarna och protokollen framgick att de väktare som först gripit de misstänkta gärningsmännen, och sedan lämnat över dem till polisen, inte i ett enda fall iakttagit dem på väg från Södra teatern, där konventet ägde rum.

– Men då var skadan redan skedd, säger Mathias Leveborn, som menar att det pågår en utbredd smutskastning av graffitimålare i Sverige. Politikerna ljög om slutsatsen för att gynna sina egna intressen. Varför går man så långt? Det är obegripligt.

Knapp forskning
Stötestenen i frågan är huruvida graffiti leder till övrig kriminalitet, om öppna, lagliga väggar skulle fungera som brottspreventiv åtgärd eller om det istället skulle leda till ökad skadegörelse.

Forskningen på området är knapp. Det man kan luta sig mot är rapporter från Brottsförebyggande rådet, BRÅ. I de årliga undersökningar som görs kring vilken typ av brottslighet som leder till livstidskriminalitet, hamnar skadegörelse (där klotter/graffiti ingår) näst längst ned på listan, efter snatteri.

”Liksom i den förra undersökningen kan konstateras att snatteri och skadegörelse är brott där engångs- eller tillfällesbrottslingarna svarar för de största andelarna brotten. Motsvarande för dem med snatteri eller skadegörelse som huvudbrott i första lagföringen var bara fyra till fem procent.”

– Skadegörelse är en brottskod, du bryter mot lagen. Om du målar på en laglig vägg så är det inte skadegörelse, det kan inte vara det, säger Mathias Leveborn.

Frågan är polariserad. Med tidens gång har den hamnat på den partipolitiska höger/vänster-skalan – där de röda generellt är mer positiva till graffiti och öppna väggar. Så har det dock inte alltid sett ut, och det ser även idag olika ut i kommunerna. Graffitiväggar kan, i princip, försvaras med både socialistiska och liberala argument.

Monumentet vid CIAs högkvarter i Virginia. Såhär beskriver CIA själva monumentet: “It is oriented as it was in Berlin—the west side painted with graffiti and the east side whitewashed. The west side of the Wall is covered with graffiti that reflects the color, hope and optimism of the West itself. In stark contrast, the east side of the Wall is plan and devoid of color and life.” Foto: United States Government.

Monumentet vid CIAs högkvarter i Virginia. Såhär beskriver CIA själva monumentet: “It is oriented as it was in Berlin—the west side painted with graffiti and the east side whitewashed. The west side of the Wall is covered with graffiti that reflects the color, hope and optimism of the West itself. In stark contrast, the east side of the Wall is plan and devoid of color and life.” Foto: United States Government.

Ett talande exempel är att det utanför den amerikanska underrättelsetjänsten CIAs högkvarter finns ett monument som består av graffitimålade rester från den fallna Berlinmuren. På andra sidan är resterna vitmålade. De är tänkta att symbolisera det färgglada, det fria – väst. En symbol för det fria kapitalet som kontrast till den grå, kommunistiska östsidan. Ett plakat vid monumentet uppmanar besökare att sitta ned och kontemplera de olika systemens uttryck – där den färgglada muren används som ett slagträ för västs storhet.

”Själviskt och störande kladdande”
Johan Nilsson är moderat och vice ordförande i Älvsjö stadsdelsnämnd. I en skrivelse som han och kollegan Jan Bressler (FP) tagit upp i flera stadsdelar visar han tydligt var han står i frågan kring öppna graffitiväggar.

”I den verklighet som Älvsjöborna lever och arbetar i består inte graffiti av några fina målerier på utvalda platser, utan nästan enbart ett rått, hotfullt, själviskt och störande kladdande och klottrande på bostäder, affärslokaler och fordon. […] Förekomsten av denna fulhet i ett område är det första steget på vägen till förslumning.”

Han tror alltså inte att en ökad legalisering skulle leda till mindre skadegörelse.

– Efter att ha tagit del av redogörelser från utövare av klotter och graffiti verkar det ändå fastställt att graffitimålande är en subkultur där det finns ett flertal parametrar att känna till – det är det olagliga man är ute efter. Det gäller såväl att stjäla färgen som att måla på ställen där man inte får. En klottervägg hjälper föga mot detta och är enligt min mening bortkastade pengar, säger Johan Nilsson.

faktagraffiti

Han menar vidare att Stockholms stad själva gjort forskning som visar att klottrare (som han kallar det) är högkonsumenter av droger.

– Det sätter också klotter i ett socialt sammanhang och beteende som är icke önskvärt. Ska vi lyckas bryta dessa mönster måste staden arbeta på bred front, säger Johan Nilsson.

Mathias Leveborn tycker att det här är ytterligare ett exempel på politiker som vill smutskasta graffitin.

– Det förekommer väldigt mycket myter som återanvänds av politiska motståndare, säger han.

Reducerad nolltolerans
Mathias Leveborn anser att nolltoleransen i Stockholm gick extremt långt, att den bröt mot grundlagen och gjorde en rad övertramp mot demokratiska fri- och rättigheter.

– Jag tror inte att man har förstått vidden av konsekvenserna i Stockholm. Om man skulle ha sett det utifrån, om du hade varit journalist från Paris, London eller Berlin, så tror jag att du hade blivit helt förfasad över det här. Har Stockholms demokratiska grund rubbats?

Efter majoritetsskiftet i Stockholms stad har policyn reducerats. Man har inte tagit bort nolltoleransen, men man har tagit bort paragraf nio – den som många tyckte var allra mest problematisk. Det har gjort att man nu kan argumentera för lagliga väggar runt om i staden. Ett drygt år efter valet har de flesta stadsdelsnämnder tagit emot motioner från medborgare om lagliga väggar. Flera politiker har också lämnat in sådana.

Lagliga väggar planeras just nu i bland annat Tensta/Spånga och i Skärholmen. Mathias Leveborn driver frågan om en laglig vägg vid Zinkensdamms IP på Södermalm. Han tycker att frågan är viktig rent principiellt.

– Jag tycker att det är starkt förenligt med våra demokratiska värden att kunna få uttrycka sig. Det är på gatan som demokratin är sprungen, vi har demonstrationsrätt på gatan, revolutioner startar på gatan. Det offentliga rummet är en extremt viktig del i vår demokrati. Har vi inte möjlighet att uttrycka oss där finns det ett demokratiskt underskott.

I flera europeiska städer har områden med mycket graffiti blivit hippa. Kreuzberg i Berlin, Rue Denoyez i Paris och John Lennon-väggen i Prag. Områden som har blivit turistattraktioner, det arrangeras graffiti tours och fastigheternas värde skjuter i höjden.

Den mytomspunna gatukonstnären Banksy kommer har sitt ursprung i Bristol, Storbritannien. Här är en av hans målningar där. Foto: Adrian Pingstone/Wikimedia.

Den mytomspunna gatukonstnären Banksy kommer har sitt ursprung i Bristol, Storbritannien. Här är en av hans målningar där. Foto: Adrian Pingstone/Wikimedia.

Det mest kända exemplet är när en fastighetsägare i Bristol, Storbritannien, stämde ett saneringsföretag efter att de sanerat bort en Banksy. Banksy är kanske den mest kända gatukonstnären i modern tid. Hans målningar säljs för miljoner på auktion – delar av fasader som karvats ur. Fastighetsägaren i Bristol blev rik på att hans fastighet pryddes av en Banksy. Plötsligt var det en motsatt situation – skadegörelsen skedde när graffitin togs bort.

I flera av de områden där graffiti är stort har värdet på fastigheterna stigit och, som en följd av kapitalismens konstruktion, har graffitin snabbt blivit mer accepterat.

– Det finns många intressanta aspekter med graffitikulturen och vad det gör med samhället vi lever i. Det kommer att öka turismen, värden som man även som moderat kommer att tycka är positiva. Förändringen kommer när man ser pengarna, säger Mathias Leveborn. Jag tycker dock att det är synd att det måste få ett kommersiellt värde för att få existera.

För Mathias Leveborn är det viktigt att framhålla att utgångspunkten för honom och Graffitifrämjandet är att de vill kunna skapa, uppleva och uttrycka konst. Om skadegörelsen minskar på grund av det är det bra.

– Men det är inte en fartkamera på en väg, säger han.

Själv har Mathias Leveborn sedan länge lagt sprayburkarna på hyllan. Kanske tar han upp det igen om de lagliga väggarna kommer på plats.

– Dessutom var jag aldrig särskilt duktig.

Maria Nordlander

Ämnen i artikeln:

BerlinStockholm

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.