Torsdag28.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Politik

Varför bedrivs inte en mer radikal miljöpolitik?

Publicerad: 24 November 2018, 09:15

Ekonomer vill ju gärna tro att människor är någorlunda rationella, och det finns ju en hel del empiriskt stöd för att människor trots allt inte är så egoistiska. Pensionärer lever till exempel inte upp sina tillgångar eftersom de vill lämna ett arv till barnen. Men hur ska vi då förklara det svaga stödet för en mer radikal miljöpolitik?


Ämnen i artikeln:

Hans Lind

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 5, 2018.

Under senare år, och inte minst efter sommarens extrema väder, har det publicerats en rad artiklar med budskapet att om vi inte snabbt vidtar radikala åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser så kommer det att få mycket långtgående konsekvenser för människans möjligheter att leva på jorden. Dessa radikala åtgärderna kan bland annat handla om en kraftig minskning av flygandet och en snabb avveckling av bensin- och dieselbilar. Åtgärder som på kort sikt skulle minska många människors välfärd.

I valet gick det dåligt för det parti som stod för den mest radikala miljöpolitiken, och inget tyder väl på att en kommande regering kommer att föra en mycket radikal miljöpolitik, även om våra åtgärder kommer att vara lite mer långtgående än en hel del andra länder. I debatten kan man hitta två förklaringar till att människor inte stöder en radikal miljöpolitik: (1) De är dumma och fattar inte vad som håller på att hända, och/eller (2) så bryr dom sig helt enkelt inte om framtida generationer utan tänker bara på sig själva.

Som nationalekonom tar det dock emot att acceptera sådana förklaringar. Ekonomer vill ju gärna tro att människor är någorlunda rationella, och det finns ju en hel del empiriskt stöd för att människor trots allt inte är så egoistiska. Pensionärer lever till exempel inte upp sina tillgångar eftersom de vill lämna ett arv till barnen. Men hur ska vi då förklara det svaga stödet för en mer radikal miljöpolitik? Jag kan se åtminstone två skäl till att inte fler stöder en sådan politik i Sverige idag.

En första möjlig förklaring är att människor inser att radikala åtgärder i ett litet land som Sverige inte har några nämnvärda konsekvenser. Man kan vara beredd att stödja radikala åtgärder om ett antal större länder samtidigt börjar vidta radikala åtgärder. Finns inga tydliga sådana signaler nöjer man sig dock med att stödja åtgärder som går lite längre än andra, men inte mer. Om stora uppoffringar bara leder just till stora uppoffringar så är de ju knappast rationella.  I debatten sägs ibland att om Sverige vidtar radikala åtgärder kommer det att kunna påverka andra länder. Någon måste gå först och visa vägen. En rationell person skulle dock rimligen komma till slutsatsen att det inte är särskilt troligt att vad vi gör i Sverige påverkar exempelvis Kinas eller USAs miljöpolitik. Däremot kan personen stödja en politik som innebär att Sverige hela tiden försöker ligga lite före: då står ju uppoffringen i mer rimlig proportion till sannolikheten för att åtgärden bidrar till att andra länder gör mer.

Den andra möjliga förklaringen bygger på att alla förutsägelser av komplexa system är osäkra. Det är vanligt att debattörer säger att osäkerheten innebär att till exempel temperaturerna kan stiga ännu snabbare och få ännu större konsekvenser än i huvudprognosen. Men osäkerheten innebär ju också att det plötsligt kan börja gå långsammare än huvudprognosen och att det visar sig att konsekvenserna faktiskt kan blir mindre allvarligare. Ett resultat i den så kallade optionsteorin är att när det finns stor osäkerhet kan det vara rationellt att vänta – tills det kommer mer information som möjliggör säkrare prognoser och därmed mer välgrundade beslut.

Vissa debattörer verkar dock mena att om vi väntar så kommer det att bli mycket svårt att vända utvecklingen. Kraftfulla åtgärder måste vidtas inom säg 5 år – annars är det kört. Med tanke på människans uppfinningsrikedom, förmåga att anpassa sig och förmåga att ta sig samman när det verkligen gäller – exempelvis för att krossa Hitler – låter inte detta påstående särskilt sannolikt. Oavsett hur trovärdigt påstående är, så är det dock inget bra argument för att vi i Sverige idag ska vidta kraftfulla åtgärder. Om kraftfulla åtgärder måste vidtas inom 5 år, och om inget tyder på att de stora länderna kommer att göra något radikalt inom 5 år, så har ju vi i ett litet land ingen anledning att göra något radikalt. Det vore ju bara meningslösa uppoffringar.

Lagom är bäst! Jag lägger gärna extra pengar för att köpa en hybridbil. Jag betalar gärna några kronor mer för bensinen. Jag äter gärna mindre kött, återvinner matrester och flyger gärna lite mindre. Förbjud gärna plastpåsar och engångsartiklar av plast. I en värld av osäkerhet – om hur andra länder kommer att göra, om hur snabbt klimatet ändras – kan det dock vara rationellt att vänta och se innan riktigt radikala åtgärder vidtas.

Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi

Ämnen i artikeln:

Hans Lind

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.