Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Politik

Tillväxtgeneratorer nyckeln till det nya Malmö

Publicerad: 17 februari 2016, 17:00

Ilmar Reepalu framför en del av gamla Kockumsområdet.

Foto: Sverrir Thór.

Hur vänder man en stad på dekis när den stora industrin och arbetsgivaren ger upp. Enligt Ilmar Reepalu, socialdemokratisk före detta kommunalstyrelsens ordförande i Malmö, handlar det till en stor del om att skapa nya katalysatorer – eller generatorer som han kallar det – för långsiktig tillväxt.


Ämnen i artikeln:

Malmö

I Fastighetsnytt nummer ett kan du läsa ett nio sidor långt reportage med och om Ilmar Reepalu. Nedan följer en del av reportaget. Tidningen kommer ut på fredag.

När Fastighetsnytts redaktion gjorde sin reportageresa till Västsverige blev det uppenbart att många sneglar mot Malmö och den omvandling som staden genomgått under Ilmar Reepalus ledning. Det föreföll därför naturligt att höra om omvandlingen direkt från förstahandskällan.

Hur vänder man en stad på dekis när den stora industrin och arbetsgivaren ger upp. Enligt Ilmar Reepalu, socialdemokratisk före detta kommunalstyrelsens ordförande i Malmö, handlar det till en stor del om att skapa nya katalysatorer – eller generatorer som han kallar det – för långsiktig tillväxt. En sådan har varit Malmö högskola, den generator som Ilmar Reepalu själv ser som den viktigaste byggstenen i det nya Malmö.

– Ett viktigt steg var att sätta målet Malmö som en kunskapsstad vilket är vitalt när man ska ställa om från traditionell industri. Vi ville få till stånd en annan typ av produktion, säger Ilmar Reepalu när han sätter sig ner med Fastighetsnytts reporter i just Malmö högskolas bibliotek.

Ilmar Reepalu betraktar Malmös sudvästra delar genom telefonens komera från Turning Torsos hgsta våning. Foto: Sverrir Thór.

Ilmar Reepalu betraktar Malmös sydvästra delar genom telefonens kamera från Turning Torsos högsta våning. Foto: Sverrir Thór.

När man planerade det nya lärosätet var man noga med att inte göra samma misstag (som Ilmar Reepalu uttrycker det) som när Lunds Tekniska Högskola grundades. LTH skapades som en blåkopia av KTH eller Chalmers. Därmed fick man många svåra år i början då LTH vid rekrytering av professorer och lärare fick nöja sig med dem som inte fick motsvarande tjänst i Göteborg eller Stockholm.

– Vi ville därför skapa en högskola som sticker ut och är speciell. En högskola som inte arbetar med de traditionella fakulteterna utan organiseras mer tvärvetenskapligt och som lockar professorer som vill arbeta på det sättet. Vi ville skapa en generator som befruktar näringslivet och skapar jobb i nya sektorer, säger Ilmar Reepalu.

Som exempel nämner han att man tidigt inledde ett samarbete med interaktiva institutet på MIT, ett av världens absolut ledande universitet, då man ansåg att interaktivitet skulle kunna bli framtidens melodi. Samarbetet låg till grund för den utbildning som har kommit att kallas K3 (konst, kultur och kommunikation), och det var embryot till den spelindustri som numera finns i Malmö.

– Etableringen av Malmö högskola blev en generator för att skapa ett nytt näringsliv men även av stor betydelse för att vitalisera stadskärnan. Vår målbild, och utmaning, var att göra Malmö till en spännande vital mötesplats och med hjälp av 20 000 högskolestudenter gjuta nytt liv i city.

Bomässan i Malmö, sett från Turning Torso. Foto: Sverrir Thór.

Bomässan i Malmö, sett från Turning Torso. Foto: Sverrir Thór.

Byggmästarnas stad
Låt oss backa bandet en aning. När hotellmagnaten Petter A. Stordalen invigde hotell-, konferens- och konsertanläggningen Malmö Live i juni 2015 delgav han publiken de intryck han hade fått när han för första gången besökte Malmö. Året var 1976 och även om Malmö var en välmående stad, vilket Ilmar Reepalu, är noga med att poängtera, så var det inte direkt någon spännande stad, vilket Ilmar Reepalu tveklöst instämmer i.

Malmö var Sveriges ändstation, det var dit man åkte för att ta båten till Danmark. Det var en typisk industristad och enligt Ilmar Reepalu brydde man sig inte mycket om varken miljön eller arkitekturen. Det viktigaste var att det gick bra för företagen och folk och att man tjänade pengar.

– Jag kom till Malmö från Göteborg år 1971. Det var ett Malmö som var de stora byggföretagens stad. Här brydde man sig inte så mycket om stadsmiljön och här skulle man bygga rationellt och billigt och tjäna pengar på byggena. Byggföretagen rev hänsynslöst gamla genuina miljöer och byggde upp någonting som vi arkitekter tyckte var ganska gräsligt, säger han.

Under 80-talet började man sedan tappa industri efter industri och den stora smällen kom 1986 när Kockums, Malmös kanske största och viktigaste privata arbetsgivare på den tiden, beslöt att avveckla sin verksamhet i staden. Kockumsvarvet var avvecklat tio år senare och under den perioden pågick det ett idogt arbete med att få in nya industrier.

– När en stor sysselsättningsgenerator försvinner, så försöker man skapa nya generatorer för tillväxt, betonar Ilmar Reepalu.

Sverrir Thór

Ämnen i artikeln:

Malmö

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.