Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag01.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Politik

Släpp sargen och hoppa i!

Publicerad: 12 Augusti 2016, 12:46

Kenneth Hagström.

Nu satsar vi framåt och kämpar! Vi snör på oss våra skridskor, går ut på fotbollsplanen och med innebandyklubban i högsta hugg smashar vi handbollen mot basketkorgen. Men vi missar!


Ämnen i artikeln:

Kenneth Hagström

Jag är egentligen ingen vän av slitna idrottsmetaforer men, möjligen influerad av denna intensiva idrottssommar, upplever jag mycket av det som sker i samhällsbyggnadssektorn idag på det här viset. Positivt är att sektorn verkar ha förstått att det krävs laginsatser, men vi är inte eniga om spelplan, regler och strategier. Då blir det svårt att göra gemensam sak och skapa resultat.

Vi matas dagligen med krisbudskap. Det är flyktingkris, bostadskris, finansieringskris, resurskris etc. Måste vi prata kris för att något ska hända i samhällsbyggnadssektorn och riskerar det inte i så fall att leda till kortsiktiga panikåtgärder som får långsiktiga konsekvenser?

Låt oss konstatera att läget i sektorn är mycket allvarligt och utmaningarna stora. Oavsett om det ska byggas 500 000, 600 000 eller 700 000 bostäder på tio år samtidigt som vi står inför de största infrastruktursatsningar som någonsin skådats i landet så krävs det att vi hittar nya och smarta sätt att arbeta – och att vi gör detta tillsammans. Vi har varken tid eller finansiella och personella resurser till att göra fel saker på fel sätt, men vi måste samtidigt våga pröva nytt. Det är en stor utmaning för en sektor med många invanda mönster och konservativ rollfördelning!

De bostadspolitiska samtalen har enligt vissa havererat och enligt andra tagit en paus. Några hävdar även att samtalen hela tiden handlat om fel frågor och att man blundat för de stora strukturella problemen med skatter och finansiering. Oavsett vilket så kan sektorn inte vänta. Vi måste ha respekt och förståelse för politikens komplexitet och behoven av att lyfta fram skillnader, men vi får inte heller fastna i fällan och försöka göra politik av det som inte behöver vara det. Något måste göras här och nu, med de förutsättningar vi lever under och det bör sektorn kunna ta gemensamt ansvar för.

I en tid när vi behöver samlas och på ett kreativt sätt finna nya vägar att ta oss an samhällsbyggnadssektorns gemensamma utmaningar upplever jag att sektoriseringen och polariseringen snarare ökar. Ibland når vi någon form av konsensus i vissa frågor och slutar kasta dessa pajer i varandras ansikten, men vi hittar snart nya pajer som vi längtar efter att få skicka iväg, detta gäller såväl den privata som den offentliga sektorn. Varför är det så? Försöker vi skydda oss själva och dölja våra egna brister genom att skylla på andra? Har vi olika fakta och kunskaper att utgå ifrån eller tycker vi bara olika? Nånannanismen är slående och lösningen för många inom sektorn verkar vara mer makt över processen till sig själv eller till sitt eget skrå. Ta från någon annan och ge till sig själv. Det är inte konstruktivt. Visst behöver debatten föras, åsikter ventileras och idéer prövas men hur kan vi göra det utan att det slår tillbaka på någon annan part?

I många branschseminarier under årets Almedalsvecka lyftes behovet av nytänkande, innovation och synliggörande av goda exempel fram som framgångsfaktorer. Det var också tydligt att det pågår många fullskaleförsök kring processen vilket är modigt och bra, men utan samordning blir det svårt att få fram slutsatser kring vad som fungerar. Utöver detta var det som vanligt behovet av bättre dialog som var den generella slutsatsen, men även i år uteblev de konkreta förslagen på vad dialogen skulle handla om och leda till. Vi behöver inte fler pratklubbar utan tydlig agenda. Jag hörde inte heller någon i sektorn som var beredd att kliva fram och säga att vi tar på oss ansvaret att samla sektorn i form av staten, kommunerna och marknaden och på kort tid mejsla fram konkreta åtgärder som vi sedan går ut och genomför på den spelplan där vi befinner oss och med de regler vi har. Det handlar inte om att göra om PBL, inte heller om att skapa nya policys eller regler för att styra det som i många fall borde vara sunt förnuft. Det handlar om hur vi fördelar ansvaret mellan oss och då behöver vi prata mer om de tre t:na – tolkning, tillämpning och tillit!

Finns det då några parter, intresseorganisationer eller samverkansarenor därute som är beredda att släppa sargen och våga kliva fram? Vem är beredd att ta initiativet och samla sektorn till en gemensam kreativ, konstruktiv och handlingskraftig insats och dessutom samla och sprida de goda exemplen? Om det sker, vågar då övriga sektorn släppa prestigen och ställa upp med bred uppslutning?

De som ställer upp på detta behöver troligen inte vara särskilt oroliga för politiska komplikationer, det handlar nämligen inte om att vara bekväm och delegera alla problem uppåt till den politiska arenan och sedan vänta. Det handlar om modet att ta gemensamt ansvar för det vi själva kan åstadkomma här och nu!

Kenneth Hagström

Ämnen i artikeln:

Kenneth Hagström

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.