SKL: Staten är för passiv i bostadspolitiken

Sveriges kommuner och landsting vill att staten ska bli en mer aktiv medspelare i kommunernas bostadspolitik.

SKL flaggar för att kommunerna saknar förutsättningar för att komma tillrätta med bostadsbristen och förväntar sig mer av staten.

– Vi vill se en mer aktiv stat och ett återupprättande av en statlig bostadspolitik som tar ett helhetsgrepp. Staten och kommunerna behöver skaka hand igen, säger Jan-Ove Östbrink, bostadspolitisk expert på SKL, till Fastighetsnytt.

SKL har under flera års tid arbetat med ta fram ett samlat underlag kring bostadsfrågorna med hjälp av utredningar, enkäter och besök i olika kommuner.

– Det har gett oss en uppdaterad och mer nyanserad bild av läget. Nu har vi mer på fötterna.

Det är framför allt lagstiftning, tydligare spelregler och finansiering som efterfrågas.

– De regelverk som finns från staten är inte i samklang med planeringen av bostadsbyggandet. Det vill säga att man ska förenkla, effektivisera och öka bostadsbyggandet. Det finns även felriktade stöd, exempelvis för utsatta områden, som har floppat helt.

Pengarna skulle enligt SKL kunna användas på ett bättre sätt, exempelvis som ett rotstöd till bolag, både kommunala och privata, som är verksamma i kommuner med stora utvecklingsbehov.

– Där skulle pengarna göra mycket mer nytta, få fram fler anpassade bostäder för äldre och skapa rörelse på bostadsmarknaden.

Han tycker även att stödet för innovativt och hållbart bostadsbyggande, som togs bort i statens budget för 2019, borde ha behållits.

– Det tror vi är ett stort misstag. Stödet skapade förutsättningar för nya innovationer. Vi är så försiktiga med nytänkande i Sverige, om man jämfört med våra nordiska grannar, inte minst Danmark.

Vad är kommunernas största utmaning?

– Vi har lagt mycket krut på de bostadssociala frågorna och räknar för närvarande med att kostnaderna för den sekundära bostadsmarknaden kommer att öka markant. Skatteöversynen kan dröja, men det som inte kan göra det är finansieringen av den sociala bostadspolitiken.

Det gäller att försöka stärka efterfrågan och utbud för resurssvaga hushåll, som unga och nyanlända.

– Vi behöver sänka trösklarna in på bostadsmarknaden med hjälp av bostadsbidrag och tillägg, subventionerat bosparande och startlån. Det behövs också åtgärder för att öka rörligheten inom och mellan bostadsmarknadens olika delar. Det finns en massa systemfel som bara staten kan se över genom lagstiftning och finansiering, där man fallerar i dag.

Det räcker inte med att bolla över hela ansvaret till kommunerna, fortsätter han.

– I dag förlitar man sig hela tiden på att kommunerna tar hela ansvaret och lite till, inte minst för den strukturella hemlösheten som har ökat kraftigt de senaste åren, samtidigt som kommunernas ekonomi försämrats.

Kommunerna har tvingats omorganisera sitt arbete, anställa folk som i princip fungerar som bostadsförmedlare och uthyrare, samtidigt som man är bostadsförvaltare.

– Allt det här kostar och det är bara toppen på isberget. Läget riskerar att förvärras nästa år. Vi ser redan nu att många kommuner har tvingats dra åt svångremmen. Det är en ganska dyster bild.

Bostäderna räcker inte

Om det inte sker något drastiskt, med en stor utflyttning från Sverige, kommer bostäderna framöver inte att räcka.

– Vi har flaggat för det länge, men ändå har statens gensvar varit otroligt svagt. Det är förvånande att man har lyckats ducka för de här frågorna. Arbete, boende och utbildning är ju välfärdssamhällets tre grundstenar. Hur kan man då abdikera?

Det enda svaret enligt honom är det råder politisk oenighet.

– På sistone har flera breda överenskommelser varit darriga, om försvaret, migrationen och energin. Just nu är förutsättningarna för nationella, mer breda överenskommelser ganska dåliga. Vi har hamnat i ett dödläge, vilket är oroande då kraftfulla åtgärder behövs.

Det behövs även bättre samverkan för att lösa utmaningen tillsammans, fortsätter Jan-Ove Östbrink.

– Det är viktigt att statliga myndigheter och länsstyrelser samarbetar med kommuner istället för att bara anta myndighetsrollen och på så sätt motarbeta kommunerna i deras strävan att lösa bostadsbristen och säkra tillgången på bostäder för alla.

Teresa Ahola