“Reformerna kommer inte hjälpa”

De propositioner som regeringen lagt fram i Riksdagen i syfte att öka bostadsbyggandet i Sverige är ett steg i rätt riktning men de kommer inte att lösa problemen. Det menar Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid KTH, som på torsdagseftermiddagen agerade opponent på Socialdepartementets seminarium om bostadsfrågor under rubriken ”Från 65 utredningar och uppdrag till 112 skarpa förslag”.

Bland de förslag regeringen har lagt fram återfinns förslag för att förenkla och skynda på planprocesser, det så kallade Attefallhuset och samordnade bullerregler. Enligt Hans Lind ligger problemen dock inte i dessa faktorer. Den mest bidragande orsaken till att det inte byggs fler bostäder i Sverige, menar han, är incitamentsstrukturen.

– Jag tror inte att de här reformerna kommer att hjälpa särskilt mycket därför att hela den här modellen med bostadsbyggandets hinderbana bygger på en förutsättning som är tvivelaktig, nämligen att det finns en massa intressen av att bygga, poängterar Hans Lind.

Vidare frågar han vem det är som vill bygga och konstaterar att bland annat medborgarna saknar incitament för att bygga mer.

– Hur ser det ut för den enskilde medborgaren som bor i en kommun. Jag äger mitt hus, det stiger i värde om det inte byggs. Byggs det så bygger man på något område som jag använder. Vi måste konstatera att de allra flesta medborgare har ett begränsat intresse av att det byggs bostäder. Därmed har kommunerna ett begränsat intresse av att det byggs bostäder, och särskilt bostäder som vänder sig till grupper som har lägre inkomst.

Även markägare och byggföretag saknar incitament att bygga mer. För en markägare kan det vara lönsamt att vänta med att bygga på sin mark. Det kanske lönar sig ännu mer att bygga nästa år än i år eftersom värdet på marken stiger.

– Alla de här punkterna pekar på att vi måste titta lite närmare på incitamentsstrukturen. Staten, Riksdag och regering måste ha ett mycket tydligare grepp om att styra de här incitamenten och straffa de kommuner som inte bygger. Vi kan inte lita på att kommunerna kommer att planlägga mark bara för att det finns brist på bostäder i någon teoretisk mening och vi kan inte lita på att företagen kommer att utnyttja byggrätterna snabbt.

Slutligen konstaterade Hans Lind att det alltid har varit välgörenhetsstiftelser och allmännyttan som har byggt bostäder åt låginkomsttagare.

– Den delen av bostadsbyggandet har aldrig fungerat på den allmänna marknaden, sannolikt för att den är för riskfylld. Då krävs det andra politiska åtgärder än att bara ta bort hinder.

Sverrir Thór