Onsdag25.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Politik

Politiker och opinionsbildare vill förlora!

Publicerad: 18 Februari 2014, 15:00

Hans Lind.

Hans Lind testar den hypotetiskt-deduktiva metoden med utgångspunkt från hypotesen ”Politiker och opinionsbildare vill förlora!”.


Ämnen i artikeln:

Hans Lind

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 1, 2014

Inom vetenskapen finns något som kallas den hypotetiskt-deduktiva metoden. Startpunkten är då en hypotes som kan vara svår att testa direkt. Istället härleder man då olika implikationer av hypotesen och ser om dessa stämmer med observerade fakta. Ifall implikationerna stämmer säger man att hypotesen får stöd, eller åtminstone att hypotesen ännu inte kan förkastas. I denna krönika är hypotesen ”Politiker och opinionsbildare vill förlora!”

Observation 1. Jag var med på den partikongress 1990 där Vänsterpartiet-kommunisterna beslöt att stryka ”kommunisterna” i partinamnet, men det intressanta ur denna artikels perspektiv var att majoriteten var mycket liten. Nästan hälften av kongressdelegaterna ville ha kvar det gamla namnet trots att det var uppenbart att det begränsade möjligheten att få stöd för den konkreta politik partiet stod för. Kort sagt: Man agerade i linje med hypotesen att man vill förlora.

Observation 2. Under valrörelsen 2006 utmålades socialdemokraterna som bidragstagarnas och bidragsfuskarna stora vän medan moderaterna nu stod för arbetslinjen och ”vanliga hederliga löntagare”. Även om socialdemokraterna ansåg att det mesta i den offentliga sektorn fungerade bra och att fusket var av begränsad omfattning så är det rimligen taktiskt riktigt att säga att de självklart ska vara mycket observanta på de som inte sköter sig i offentlig sektor och öka ansträngningar att se till att alla som fuskar åker fast. I den partiledardebatt som jag hörde sa inte Mona Sahlin ett ord om detta. Hon agerade som om det inte fanns några problem alls i offentlig sektor – det vill säga helt i linje med hypotesen att socialdemokraterna ville förlora.

Observation 3. Nu har vi ett antal år haft en regering som betonar konkurrens och valfrihet. De flesta är rimligen positiva till detta vilket naturligtvis kan göra det extra svårt för ett parti som vill förlora. Alla som studerat marknader vet dock att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att marknader ska fungera bra. Det finns ju alltid oseriösa aktörer som försöker sko sig på andras bristandes kunskaper och förmågor. Nyckeln till att misslyckas med konkurrensutsättning och valfrihet är alltså att inte har några ordentliga kontroller av vad som egentligen levereras. Tillåter man i stort sett vem som helst att starta assistansföretag och hemtjänstföretag (där ju kunderna är relativt svaga) så vet man att oseriösa eller rent ut kriminella grupper kommer att etablera sig på dessa marknader. Låter man skolor konkurrera med generös betygssättning så hamnar föräldrarna i svåra dilemman där de kanske till sist väljer den skola som är känd för att vara generös med betygen framför en skola med bättre undervisning. Kort sagt, vill ett parti förlora trots att det står för vettiga saker som konkurrens och valfrihet så ska det strunta i att införa ordentliga kontroller – och det är ju precis det som regeringen gjort.

Observation 4. I samband med nobelprisutdelningen var det ett antal debatter kring olika aktuella samhällsfrågor. En av Sveriges ledande miljöforskare/miljödebattörer var med i en av dessa. Han berömde yngre personer som gjort upp med villa- och bil-drömmen och istället valt att flytta in till den täta stadskärnan. En till debattör som vill förlora tänkte jag då! Att göra miljöfrågan till en livsstilsfråga är ju en smart strategi om man vill misslyckas. Jag känner personer som verkligen gillar att påta i sin trädgård eller att meka med sina bilar i ladan. Ville jag få med dom i arbetet för att rädda planeten så skulle min första linje vara att säga att miljöfrågan inte är ett hot mot någons livsstil. OK, bensinen blir dyrare men å andra sidan ska vi satsa på elbilar, så den som gillar långa bilsemestrar behöver inte oroa sig även om man naturligtvis då får ge upp mer av annan konsumtion. Och vill man ha sin trädgård så får man räkna med att betala mer för resor till stan men självklart ska miljöpolitiken inte vara ett hot mot den som drömmer om en trädgård. Det rimliga om man vill få stöd för en mer radikal miljöpolitik är att väl att säga att alla ska dra sitt strå till miljöstacken men att var och en sen kan använda sin ”miljökvot” som man vill och inom dessa ramar välja vilken livsstil som helst? Kort sagt: Observationen är förenlig med hypotesen att personen vill förlora.

Kritiken mot den hypotetiskt deduktiva metoden är bland annat att flera hypoteser kan vara förenliga med samma observationer. Finns det kanske någon annan hypotes än önskan att förlora som kan förklara observationerna ovan?

Jag överlåter dock till läsaren att försöka tänka ut vad det skulle kunna vara för något!

Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi, KTH

Ämnen i artikeln:

Hans Lind

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.