Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Politik

Miljonprogrammet åter på tapeten

Publicerad: 27 Oktober 2015, 17:00

Barn som leker i kvarteret Lillinge i Tensta, 1971.

Foto: Lennart af Petersens/Stockholms stadsmuseums arkiv.

”En god bostad för alla”. Så löd mottot för de en miljon bostäder som skulle lösa 1960-talets stora politiska debatt: bostadskrisen. En debatt inte helt utan paralleller till idag. Urbanisering, privatisering, bostadsbrist, ett byggande som bara måste gå snabbare – känner du igen dig?


Ämnen i artikeln:

Sveriges AllmännyttaBostadsbolaget GöteborgHemblaKTH

Artikeln är ett utdrag från ett långt reportage om miljonprogrammet och allmännyttan som publiceras i Fastighetsnytt nummer 5, som utkommer inom kort.

”En god bostad för alla”. Så löd mottot för de en miljon bostäder som skulle lösa 1960-talets stora politiska debatt: bostadskrisen. En debatt inte helt utan paralleller till idag. Urbanisering, privatisering, bostadsbrist, ett byggande som bara måste gå snabbare – känner du igen dig?

I början av 1960-talet mötte statsminister Tage Erlander ett ungt par i en tv-debatt. De frågade honom hur de skulle göra för att få en bostad i Stockholm. ”Ställ er i bostadskön” löd svaret. Det väckte stark kritik. Folket insåg att landet befann sig i en ohållbar situation. Kritiken låg till grund för att Socialdemokraternas partikongress 1964 antog ett förslag om att bygga en miljon bostäder i Sverige under de kommande tio åren – det så kallade miljonprogrammet.

Det räckte dock inte. Folk flyttade in till städerna i mycket högre takt än byggandet.

– Staten insåg att det krävdes mer subventioner, men också en ökad standardisering av vad vi skulle bygga, säger Erik Stenberg som forskar om miljonprogrammet, som är arkitekt och lärare på KTH. Staten belönade ökad industrialisering. Byggde bolagen 1 000 lägenheter eller fler fick man extra stöd i form av subventionerade lån.

Målet nåddes. 1974 hade man byggt över 100 000 bostäder om året – över en miljon bostäder hade byggts på tio år.

Även om miljonprogrammet löste den akuta bostadskrisen, har det sedan dess blivit något av ett skällsord i folkmun. Enformigt, rationellt, avhumaniserat, segregerat. Artiklar från den tiden beskriver hur människor som flyttade in var ”offer för dålig samhällsplanering”.

– Jag tror att man är rädd för att upprepa den enformighet som egentligen bärs upp av ryktet. Men om man säger till mig ”vi ska inte återupprepa ett miljonprogram” – då förstår jag inte riktigt vad man menar, säger Erik Stenberg.

Erik Stenberg. Foto: Maria Nordlander.

Erik Stenberg. Foto: Maria Nordlander.

“Kommer bygga sämre, billigare och mindre”
2014 byggdes 29 156 bostäder i Sverige. Boverkets senaste siffror säger att bostadsbyggandet måste öka till 70 000 nya bostäder om året – imorgon. Det är en betydligt större ökning i byggnadstakt än den som ägde rum under miljonprogramsepoken. Den snabba ökningen kommer göra att vi bygger sämre, enligt Erik Stenberg.

– Man kommer inte att bygga bättre, med högre kvalitet och fler. Man kommer att bygge sämre, billigare och mindre – hur bra är det jämfört med miljonprogrammet när man byggde fler, större och bättre? undrar Erik Stenberg. Jag tror att man måste börja tänka på vad flexibilitet och förnybarhet är i bostäder. Efter 20, 30 eller 40 år vet vi att ett hus måste byggas om. Vad har man kvar då? Den frågan ställs inte idag.

Ungefär femtio procent av de bostäder som byggdes fram till 1974 var allmännyttiga. Som mest har allmännyttan utgjort en fjärdedel av bostadsbeståndet. Idag bor ungefär en sjättedel av Sveriges befolkning i allmännyttiga bostäder.

I Lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag (2010:879) lade man 2011 till en paragraf om affärsmässighet. ”Ett allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolag ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer trots 2 kap. 7 § och 8 kap. 3 c § kommunallagen (1991:900).” ”Trots”et i lagen refererar till den del i kommunallagen som säger att kommunala bolag inte får bedriva verksamhet i vinstsyfte.

Så – går det att kombinera affärsmässighet och kommunalt bostadsförsörjningsansvar? Frågan har stötts och blötts sedan lagen skrevs om. Vissa hävdar att ändringen är politisk och enbart gör det lättare för bolagen att motivera utförsäljning av allmännytta – andra menar att vinsten är nödvändig för att kunna genomföra det omfattande underhåll- och renoveringsbehov som finns i hundratusentals av allmännyttans bostäder.

Privat eller kommunalt – det är frågan
Något som pekats ut som orsaken bakom de hyreshöjningar på 30, 40, 50, till och med 60 procent som förekommit i renoveringarnas spår är utförsäljningen av allmännyttan. Men vad är det egentligen för skillnad mellan de privata och de kommunala aktörerna? Svaren från representanter för båda sidorna är ganska snarlika.

– Vi är långsiktiga. Det finns många privata bostadsföretag som säger sig vara långsiktiga men som inte visar det i handling. Men vi ÄR det. Vi är där för att stanna, vi är kommunens verktyg för att bygga stad. Vi har inget alternativ, det är vårt uppdrag, säger Kicki Björklund, vd på det allmännyttiga Bostadsbolaget i Göteborg. Om du är privat fastighetsägare så är det jättebra just nu – alla vill köpa bostäder, därför att låneräntan är låg och avkastningen på bostadsinvesteringar är fruktansvärt bra just nu. Om det skulle bli en dipp igen så är vi där som den långsiktiga garanten för att vi ska ha en bra stad.

Ulf Nilsson är vd på det privata bostadsbolaget D. Carnegie & Co., vars affärsidé är att köpa bostäder i just miljonprogramsområden. Han håller inte med Kicki Björklund.

– Vi är väldigt långsiktiga, vi har inga planer på att sälja. På det sättet har vi stora likheter med allmännyttan. Det som skiljer oss är att vi är mer flexibla och kan agera snabbare då vi har bättre tillgång på kapital än andra. Det gör att vi kan investera mer än allmännyttan. Få allmännyttor har råd med det vi gör, vi kan hämta pengar på kapitalmarknaden, säger Ulf Nilsson.

När det gäller renoveringar går svaren dock isär.

– Jag är utav den tron att vi ska minimera ombyggnadsnivån till det allra viktigaste, så att alla kan bo kvar. Vi kan inte genomföra totalrenoveringar som ger stora hyreshöjningar. Vi måste ha kvar lägenheter med låga hyror, säger Kicki Björklund.

– Vi renoverar aldrig där det inte är en frivillig avflyttning. När allmännyttan renoverar måste alla flytta och bli påtvingade en högre hyra. Vi renoverar bara det som, oavsett skäl, står tomt, säger Ulf Nilsson.

Ulf Nilsson. Foto: D. Carnegie & Co.

Ulf Nilsson. Foto: D. Carnegie & Co.

De nya bostäder som byggs i Sverige idag, för det byggs trots allt mer än på länge, är ofta dyra. I den bostadspolitiska debatten refereras det ofta till den så kallade flyttkedjan, som ska skapas i samband med nya bostäder.

– Det pratas väldigt mycket om att det ska byggas nytt för att efterfrågan på bostäder är så stor. Men de flesta som är utan bostad har inte råd med en nybyggd lägenhet. Tanken är att när vi bygger nytt, så ska det ge en flyttkedja så att de som har råd flyttar till nytt och lämnar billiga lägenheter. Men om vi renoverar bort dessa, var ska de som inte har råd då bo? säger Kicki Björklund.

Fotnot: på måndagen köpte Bostadsbolaget D. Carnegies bestånd i Hammarkullen i Göteborg.

Maria Nordlander

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.