Onsdag30.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Politik

Får vi vår första kvinnliga statsminister?

Publicerad: 10 September 2018, 12:30

Annie Lööf.

Foto: Centerpartiet.

Vad sägs om en superkoalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna? Det skulle inte fungera, då de två partierna inte har majoritet och dessutom kommer att ha svårt att knäcka statsministerfrågan. Slänger man dock in Centerpartiet i mixen så blir det en annan historia.


Ämnen i artikeln:

Annie Lööf

Valet 2018 är över och nu kommer veckors och månaders flitigt valarbete att ersättas av veckors och eventuellt månaders förhandlingar i syfte att bilda en regering som helst ska hålla i fyra år. Det kommer att bli tufft.

Det som skiljer val från andra tävlingar, exempelvis i idrott, är att alla ser sig som vinnare. I alla fall på valnatten och under valnatten 2018 manifesterade sig detta nästan på ett parodiskt sätt. Alla var vinnare, men ändå fick vi inga tydliga besked om framtiden. Om vi nu ändå försöker oss på en någorlunda sober analys så kan vi väl ända konstatera att det inte fanns så många vinnare och regeringsbildningen kommer att bli svår.

Vi kan börja med Sverigedemokraterna som ju ökade några procentenheter från förra valet och på så vis kan ses som en vinnare men frågan är vad de egentligen vann. I media gillar vi ju att kora vinnare och förlorare i val och då är det ju rimligt att utgå ifrån förra valet. Eller? Faktum är att det i en värld där allting går så fort som det gör idag och opinionen kan påverkas oerhört snabbt och mycket via sociala medier känns det ganska löjligt att jämföra med läget för fyra år sedan. Världen är inte statisk längre utan dynamisk och just förra mandatperioden (för det heter den numera) var kanske en av de mest omvälvande på flera decennier.

Med tanke på flyktingströmmarna in i Sverige, det ökade gängvåldet som många kopplar till integrationsfrågor, och det påstått enorma politikerföraktet så känns Sverigedemokraternas ökning över en fyraårsperiod som relativt beskedlig. Sett till läget i de olika opinionsmätningarna inför valet, där det verkade realistiskt att de skulle kunna gå upp till 25 procent, och att partiet i stort sett äga medierampljuset under hela året fram till valet framstår SD nästan som förlorare i valet.

Alliansen då? Inte heller deras valresultat är något att skriva hem om och i synnerhet gäller det Moderaterna. Alliansen kom från opposition och byggde hela sin valrörelse på att framställa regeringen som oduglig men kunde ändå inte sammanlagt få en mycket större andel av rösterna än 2014. Moderaterna förlorade en hel del på riksplanet men sett till landets fyra största städer så gjorde partiet ett katastrofval i både Stockholm och Göteborg och i Malmö och Uppsala gjorde man ingen större succé heller.

De rödgröna då. Inget att ropa hej för heller. Vänsterpartiet tog förvisso en hel del röster men inte lika mycket som väntats inför valet och MP kunde inte ens kalla sig vinnare på valnatten. Socialdemokraterna framstår nästan som vinnare i detta val med tanke på opinionsläget inför valet och om inte annat kan man konstatera att de spurtade bäst av alla.

Frågan är då hur Sveriges nästa regering kommer att se ut? Det lär knappast bli en rödgrön sådan och alternativet längst ut till höger med M+KD+SD ser inte heller ut att fungera. Alliansen skulle kunna bilda en regering med stöd av SD men då riskerar framförallt Annie Lööf och Jan Björklund att erodera allt sitt politiska förtroendekapital och vill de verkligen det?

Dödläget lär bestå ett tag men det finns faktiskt ett alternativ som inte känns helt orimligt och som skulle bryta dödläget utan att något av partierna gör för stort avkall på sina principer. Prestigen behöver man dock göra avkall på.

Vad sägs om en superkoalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna? Det skulle inte fungera, då de två partierna inte har majoritet och dessutom kommer att ha svårt att knäcka statsministerfrågan. Slänger man dock in Centerpartiet i mixen så blir det en annan historia. En S+C+M regering skulle ha 56,8 procent av rösterna och således en tydlig majoritet. En majoritet som gör att man kan genomföra en rad nödvändiga reformer, utan att behöva kohandla med de andra partierna. Man skulle bland annat kunna ta tag i integrationsfrågan, bostadsfrågan och en rad välfärdsfrågor som inte gått att lösa i det fragmenterade politiska landskap som vi befunnit oss i.  Dessutom är avståndet mellan de tre partierna inte så stort att det inte går att överbrygga.

Vem skulle då leda regeringen? Annie Lööf! Stefan Löfven kommer att ha svårt att acceptera att lämna över statsministerposten till Ulf Kristersson och vice versa. Då blir Annie Lööf en bra kompromiss. Dessutom är Centern faktiskt det enda av dessa tre partier som ökade i valet och väljarmandatet för Ulf Kristersson är inte stort, även om man vill få oss att tro det.

De två regeringsbärande partierna, S och M, pratar ofta om ansvar. Då kanske det är dags för dem att visa ansvar snabbt och verkligen bryta dödläget i svensk politik, för allas bästa. Sverige behöver en stark reformregering och det är trots allt hög tid att Sverige som sista nordiska land får en kvinnlig statsminister.

Sverrir Thór
Ekonomi- och finansredaktör
Fastighetsnytt

Ämnen i artikeln:

Annie Lööf

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.