Torsdag06.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Politik

De odemokratiska demokratiprojekten

Publicerad: 3 Maj 2013, 12:24

Göran Cars

Samråd och dialog med medborgarna är en omhuldad princip och praxis i svenskt samhällsbyggande.


Ämnen i artikeln:

Göran Cars

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 2, 2013

Samråd och dialog med medborgarna är en omhuldad princip och praxis i svenskt samhällsbyggande. Förväntningarna är att deltagandet ska bidra till bättre beslut och ett stärkande av demokratin. Jag hävdar att det är tvärtom. Ofta är dessa processer djupt odemokratiska och ofta resulterar de i långa och segdragna processer, samt ett dåligt utfall.

Låt mig redan inledningsvis slå fast att jag inte är demokratifientlig. Inte heller hyser jag åsikten att människor ska sitta tysta och tacksamt ta emot en stadsplanering som bestäms av planerare, politiker och exploatörer. Men nå’t har gått fel. Jag har under det senaste decenniet haft det tveksamma nöjet att delta i ett stort antal samrådsmöten, informationsmöten och medborgardialoger. Visst finns det strålande undantag, men det sammantagna mönstret blir mycket tydligt. Dessa aktiviteter är en styggelse såväl ur demokratisk aspekt som när man tittar på resultatet av processen.

Om jag lite hårdhänt schematiserar är den typiske deltagaren i ett samrådsmöte av manligt kön, han är 55+ och grundmurat etnisk svensk. Utöver dessa personliga attribut finns ytterligare några egenskaper som är kännetecknande. Ofta möter vi en grupp som har en tydlig och samstämd uppfattning om det aktuella projektet. Ofta är gruppen välorganiserad med en genomtänkt strategi för att stoppa eller styra projektet i önskvärd riktning. En annan grupp som jag möter på i stort sett varje samrådsmöte är alla de som i för sig ser det önskvärda i projektet, men som vänder sig mot placeringen. ’Gärna fler bostäder, men inte här.’ Den så kallade NIMBY (Not In My Back Yard) effekten är högst närvarande.

Självklart är alla dessa röster legitima, och ska få höras. Mitt problem är att jag inte för en sekund tror att de är representativa för de medborgare som berörs. Medborgarna är inte en homogen grupp med samstämda synpunkter. Tvärtom kännetecknas medborgarnas intressen av heterogenitet. Olika grupper har vitt skilda värderingar och preferenser. Problemet är att vissa grupper hörs och dominerar samrådsprocesser, andra hörs inte alls.

Min övertygelse är att de traditionella formerna för medborgarsamråd och dialoger kommit till vägs ände. Vi måste tänka nytt. Utgångspunkten för ett sådant nytänkande måste utvecklas med insikt om det grundläggande värde som finns i det demokratiska samtalet, det vill säga offentliga samtal som ifrågasätter och utmanar och som på det sättet bygger kunskap och skapar legitimitet. Med denna bas är utmaningen att utveckla nya former för samspel. En sådan möjlighet är att dokumentera hur olika grupper av medborgare värderar ett visst projekt.

I Upplands Väsby bedriver KTH tillsammans med institutionen för Data- och Systemvetenskap vid Stockholms Universitet ett forskningsprojekt i samverkan med kommunen. I projektet har vi urskilt ett antal skilda grupper av medborgare med avseende på ålder, kön, etnicitetet, inkomst och bostadsort som vi frågat om värderingar avseende Upplands-Väsbys utveckling. Utan att gå händelserna i förväg skulle jag bli utomordentligt förvånad om inte sammanställningen av dessa synpunkter kommer att måla en helt annan bild än den som förmedlats vid öppna samråds- och informationsmöten.  Vid sidan av att få en bild av hur de berörda i gemen värderar ett projekt, så ger denna metod möjligheter till fördjupade analyser av de inneboende konflikter som finns i praktiskt taget varje stadsbyggnadsprojekt. Exempelvis kan man som individ ha en önskan om att bevara det gröna och att inte förtäta redan byggda miljöer. Å den andra ser man en förstärkning av kommersiell service och kollektivtrafik som starkt önskvärt.

Vår metod innebär att såväl gruppers preferenser som motstidiga intressen kan vägas samman och bli ett beslutsunderlag som kan spela en viktig och konstruktiv roll i planerings- och beslutsprocessen då den möjliggör utvecklandet av lösningar som skapar värden genom att beakta lokal kunskap och värderingar. Dessutom finns skäl att tro att denna metod skulle kunna bidra till att skynda på planeringsprocessen, då den förser beslutsfattare med ett bättre förankrat beslutsunderlag.

Vårt arbete i Upplands-Väsby är inte att ses som en universallösning. Snarare ska den ses som ett uttryck för insikten om att våra traditionella metoder och former för medborgarsamråd är på väg mot soptippen – utan återanvändning.

Göran Cars
Professor i samhällsplanering, KTH

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 2, 2013

Ämnen i artikeln:

Göran Cars

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.