Dags för en ny social bostadspolitik!

De bostadspolitiska samtalen mellan regeringen och allianspartierna har avbrutits, men bostadskrisen kvarstår. Bostadsbyggandet har förvisso ökat kraftigt under senare år. Men det räcker inte. Unga och kapitalsvaga hushåll upplever en växande tröskel när de ska försöka få tag i en bostad. Socialkontoren runt om i landet är nedringda av desperata människor som inte hittar en bostad som de har råd med. Samtidigt ropas på allt fler åtgärder mot hushållens ökande skuldsättning som sammantaget har den effekten att det gör det ännu svårare för unga och kapitalsvaga att kunna efterfråga en bostad till en rimlig kostnad.

Lösningen för många politiker är att bygga fler ”billiga” hyresrätter, trots att vi vet att nyproducerade hyresrätter är en dyr boendeform. Vad som inte kommer fram i bostadsdebatten är att Sverige har en lång tradition av bostadsägande med egnahemsrörelsen, bostadsrätter där kooperationen varit drivande för dess tillkomst, och villaägande. Över 70 % av alla bostäder ägs av hushållen. Här finns tiotusentals bostäder till rimliga kostnaden, men då krävs det att även hushåll utan stora kapitalinsatser kan köpa sitt eget hem.

Ska vi lyckas både öka bostadsbyggandet och ge alla en rimlig chans att få ett eget hem måste vi stötta unga icke etablerade samt ekonomiskt svaga hushåll så att även de kan få tillträde till det ägda boendet. Detta är, tvärtemot den vanliga uppfattningen, inte ett motsatsförhållande till den av många uppskattade hyresrätten. Hyresrätten har många attraktiva egenskaper som låga transaktionskostnader och hög servicenivå. Nyproducerade hyresrätter spelar också en nyckelroll i att smörja arbetsmarknaden, men kvarstår gör att nyproducerade hyresrätter – allt annat lika – är avsevärt dyrare i jämförelse med motsvarande ägda bostäder.

En fungerande bostadspolitik måste fortsätta förenkla regler, underlätta för industrialiserat byggande och öka plankapaciteten i kommunerna. Men Sverige behöver också svar på hur bostadsbyggandet ska finansieras och hur riskerna ska balanseras.

Det rimliga svaret är att staten återigen måste ta ett större ansvar och dela risken med banker och hushåll för att bostadsbyggandet ska bli uthålligt och bostadskrisen lösas. Sverige behöver också en politisk uppgörelse som bygger på en omläggning av samhällets stöd från byggsubventioner till hushållen. En social bostadspolitik förutsätter att även de med låga inkomster kan äga sin egen bostad.

Inför Almedalsveckan presenterar vi en rapport med titeln Så löser vi bostadskrisen (länk till rapporten). Delvis inspirerat av vårt norska grannland presenteras fyra konkreta åtgärder som kan bilda ram för en ny social bostadspolitik, med det ägda boendet som bas.

Startlån för förstagångsköpare

För att ge hushåll med lågt sparande tillträde till den ägda delen av bostadsmarknaden bör startlån införas. Startlån är en form av statliga topplån och kan liknas vid det existerande studielånet.

Startlånet ska kunna sökas av alla som är förstagångsköpare på marknaden. Startlånet får maximalt uppgå till 25 procent av köpeskillingen och får, tillsammans med bottenlånet i bank, maximalt uppgå till 95 procent. Startlånet förutsätter att bottenlån beviljas i bank efter sedvanlig kreditprövning.

BFU – subventionerat Bosparande För Unga

En kombination av startlån och subventionerat bosparande gör att även ekonomiskt svaga hushåll kan ges tillträde till ägarmarknaden. Sparandet ska primärt kunna ske i åldrarna mellan 18 – 35 år men bör också möjliggöra för föräldrar att öppna bosparkonto tidigare. Sparbeloppet ska vara avdragsgillt med upp till ett halvt inkomstbasbelopp. Avdraget ska uppgå till 20 procent av sparandet.

När staten aktivt stöttar hushållen att bygga upp kapital samt är med och delar risken via startlån skapas också förutsättningar för en stabil ägarsektor med lägre risker. En ny sparkultur kommer också per automatik att bidra till en sund amorteringskultur.

Landsbygdslån

En fungerande bostadsmarknad måste ta sikte på hela landet. Därför bör ett system etableras för statliga topplån till boende i gles- och landsbygd. Det nya landsbygdslånet ska göra det möjligt att uppföra eller köpa ett hus med äganderätt. Landsbygdslån ska kunna beviljas om banken är beredd att belåna fastigheten till minst 50 procent och hushållet kan tillföra minst 20 procent i eget kapital. Mellanskillnaden bör ges som ett statligt landsbygdslån.

Nytt bostadsbidrag – som ett tillfälligt omställningsstöd

En fungerande bostadsmarknad möter arbetsmarknadens behov av snabbt gripbara bostäder. Därför föreslås att en ny form av omställningsstöd införs. Omställningsstödet bör utformas som ett tidsbegränsat bostadsstöd på maximalt 12 månader. Under de första sex månaderna ges fullt stöd och från den sjunde månaden trappas stödet successivt ned. Dessutom kan bostadsbidragets barndel behöva höjas.

Ett reformprogram med denna inriktning skulle kunna lösa bostadspolitikens mest fundamentala problem; hur framtidens bostäder ska finansieras samt hur vi kan skapa ytterligare tillträde till bostadsmarknaden för de ekonomiskt svaga hushållen.

Lennart Weiss, kommersiell direktör, Veidekke

Stefan Attefall, tidigare bostadsminister