Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Lagar & regler

Om ny Plan- och bygglag

Publicerad: 24 Juni 2013, 12:23

Göran Cars

Tro inte att förslaget med automatik kommer att medföra effektivare planprocesser – än är det för tidigt att ropa hurra.


Ämnen i artikeln:

Göran Cars

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 3, 2013

Under våren har en statlig utredning kastat sig över Plan- och bygglagen med uppdraget att föreslå förenklingar och möjligheter att korta tidsåtgången för planeringen. Utredningen redovisar i sitt betänkande vägar att uppnå sådana förändringar, men tro inte att förslaget med automatik kommer att medföra effektivare planprocesser – än är det för tidigt att ropa hurra.

I dialog med aktörer inom planering och byggande har PBL-utredningen identifierat problem, svårigheter och hinder i den nuvarande lagstiftningen, samt föreslagit nya arbetsformer för att underlätta planeringsprocessen. Två av utredningens förslag förtjänar att särskilt uppmärksammas.  Man föreslår att en ny mer översiktlig planform, Områdesplanen, ska bli den naturliga planformen och att den som regel ska kunna göra detaljplanen obehövlig. Bygglov ska alltså i normalfallet kunna prövas mot Områdesplanen. I komplicerade situationer kan detaljplan även framledes komma att behövas. I dessa undantagssituationer ska som regel inget bygglov behövas förutsatt att byggplanen överensstämmer med detaljplanen.  Tala om förenkling i förhållande till i dag!

Ett annat förslag gäller länsstyrelsens roll i planeringsprocesser. Inte överallt, men i många län, uppfattar vi som jobbar med planering och byggande inte länsstyrelsen som en myndighet utan som flera parallella. En del av länsstyreslen kan hävda att en plan ska anpassas med hänvisning till kulturhistoriska riksintressen, en annan för att miljöaspekter inte beaktats i tillräcklig omfattning och en tredje att infrastrukturfrågorna eller något annat riksintresse inte är tillfredställande behandlat. Problemet är att dessa synpunkter, som ofta framförs okoordinerat, inte alltid är förenliga utan hamnar i konflikt med varandra. Och, som om inte detta vore nog kommer länsstyrelsens synpunkter ofta in sent i processen (under detaljplaneringen) och leder då till förhandlingar, utdragna processer, samt inte sällan till förnyat planeringsarbete då presenterade förslag inte accepteras av länsstyrelsen.  Utredningen föreslår två viktiga förändringar i förhållande till idag. För det första ska länsstyreslens bedömningar ske i tidigare skeden av processen (under arbetet med Områdesplanen) vilket radikalt minskar risken för förgävesplanering. För det andra föreslås att länsstyrelserna, innan de inleder samverkan med kommunen, ska sammanaväga alla de statliga intressen man har att beakta. Länsstyrelsen skulle tala med en samstämd röst. Detta skulle innebära stora tids- och kostnadsbesparingar!

Så långt allt väl. Men det finns skäl att inte ännu slå sig till ro i tron att vårt krångliga regelverk kommer att reformeras. Alla förändringar möter motstånd hos särintressen som drabbas. Dessa särintressen, som praktiskt taget alltid klär sina argument i formen av allmänintressen, kommer att motsätta sig förändring, även när de inser att förslaget som sådant innebär förenklingar och effektivisering. I detta fall ser jag två risker. För det första finns risk för att kommuner som idag erhåller betydande inkomster från avgifter för planläggningskostnader (detaljplan) och bygglovshantering kommer att motverka de av utredningen föreslagna förändringarna – inte för att man har invändningar mot de effektiviseringar som föreslås – men utifrån snäva kommunalekonomiska överväganden. På liknade sätt kan man analysera länsstyrelsens förmodade agerande. Utredningen föreslår att länsstyrelsens arbete ska samordnas bättre och i huvudsak förläggas till tidiga skeden av processen. Länsstyrelsen har själv att vinna på detta, men trots det finns det risk att man ser sin roll hotad och därför slår bakut.

Utredningens förslag innebär otvivelaktigt viktiga förändringar som innebär att planeringsprocesserna kommer att förenklas, effektiviseras och kortas i tid utan någon kvalitetsförlust vad gäller utfallet. Jag är rädd för att särintressen som ser sin egen position utmanad eller försämrad kommer att sätta käppar i hjulet. Därför är det angeläget att alla vi som ser tvingas arbeta med dagens krångliga, tidsödande och ineffektiva planprocesser höjer våra röster till stöd för utredningens förslag.

Göran Cars
Professor i samhällsplanering, KTH

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 3, 2013

Ämnen i artikeln:

Göran Cars

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.