Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Lagar & regler

Nya bankregler ger ingen räntechock

Publicerad: 17 November 2010, 23:00

Bankerna och deras företrädare har länge mullrat om att de nya bankreglerna kommer att ge kraftiga räntepåslag. Det har talats om påslag på mellan 1 och 1,5 procentenhet. Så lär det inte bli. Enligt mer förutsättningslösa studier handlar det snarare om 0,3 procentenheter. Och mycket talar för att det blir lägre än så. Thomas Ernhagen Chefekonom, Fastighetsägarna Stockholm


Bankerna och deras företrädare har länge mullrat om att de nya bankreglerna kommer att ge kraftiga räntepåslag. Det har talats om påslag på mellan 1 och 1,5 procentenhet. Så lär det inte bli. Enligt mer förutsättningslösa studier handlar det snarare om 0,3 procentenheter. Och mycket talar för att det blir lägre än så.

Kollapsen i det finansiella systemet för två år sedan visade med all önskvärd tydlighet att riskerna i det internationella banksystemet var på tok för stora och bankernas förmåga att själva klara de förluster som uppstod var för liten. Istället fick skattebetalarna rycka in och rädda bankerna. Notan för detta blev i många länder saftig. Även om Sverige inte tillhörde dessa länder, drabbades vi ändå mycket hårt i form av fallande BNP och stigande arbetslöshet. Insikten om att det gällande regelverket inte fungerade fick den så kallade Baselkommittén att snabbt sätta igång en revidering av de gällande reglerna. Basel II skulle omvandlas till Basel III.

Problemet med de gällande reglerna var inte bara att de ställde otillräckliga krav på bankernas kapacitet att klara förluster, det vill säga att ha ett tillräckligt stort eget kapital. Otillräckligheten gällde även kraven på att bankerna måste ha en tillräckligt stor kassa för att kunna sköta sina löpande betalningar om det skulle uppstå problem på de finansiella marknaderna. Denna brist på likviditet ledde världen till randen av en total finansiell kollaps under hösten 2008.

Ytterligare ett problem var att reglerna utnyttjades för att komma runt kapitalkraven. Det tydligaste exemplet gällde de ökända amerikanska huslånen till folk som egentligen inte borde ha fått dem. De banker som behöll dessa lån på sina balansräkningar fick avsätta ganska mycket kapital. För att slippa det, buntades lånen ihop med andra lån och såldes vidare i form av värdepapper. På det viset omvandlades kreditrisk till marknadsrisk vilket krävde mindre kapitalavsättningar. Det fanns mycket pengar att tjäna på detta och därför spreds skräplånen som en vinterinfluensa från land till land. Men oavsett vad risken kallades, var det samme fattige amerikan som ytterst skulle stå för betalningarna. Vi vet hur det gick med det.

Vad innebär då de nya reglerna? Så här brukar de sammanfattas: Mer och bättre kapital, mer likviditet och tuffare krav på systemviktiga banker. Att det behövs mer kapital är inte så svårt att förstå, men vad menas med bättre kapital? Kapital som satts in av aktieägarna, tillsammans med innehållna vinstmedel, är det bästa kapitalet (kärnprimärkapital). Minskar värdet på tillgångar som finansierats på det sättet får aktieägarna acceptera faktum. Han eller hon kan inte begära tillbaka sitt kapital. Det kan däremot den som lånat pengar till banken. Och det lär ske om förtroendet för banken tappas. Men all typ av inlåning är inte lika snabbrörlig. Därför får även vissa typer av lån betraktas som kapital, om än av sämre kvalitet.

Enligt Basel III ska kärnprimärkapitalet motsvara minst 7 procent av de riskvägda tillgångarna (ju större risk som är förknippad med en tillgång, desto större vikt). Det är en rejäl ökning från det nuvarande regelkravet på 2 procent. Tillsammans med ytterligare ett par buffertar, som får innehålla kapital av sämre kvalitet, landar det samlade kapitalkravet på 10,5 procent. Men det kan krävas mer än så. Om de nationella myndigheterna anser att kreditexpansionen i ekonomin är för kraftig, kan de nämligen ställa krav på ytterligare kapital. Dessutom är det möjligt att stora systemviktiga banker ska ha ett mer omfattande krav än andra banker. Något sådant har dock inte presenterats ännu.

För att minska risken för akut likviditetsbrist ställer de nya reglerna skarpa minimikrav på hur stor kassa (likviditet) en bank måste ha. Den ska vara tillräckligt stor för att klara de löpande betalningarna under 30 dagar. Dessutom ställs det krav på att tillgångarna i högre utsträckning ska finansieras med stabil och långfristig finansiering.

Allt det här är bra och säkerligen nödvändigt. Men hur var det nu med kostnaderna och hur ska de fördelas mellan bankernas aktieägare och kunder? Lobbyorganisationen IIF (The Institute of International Finance) varnar för räntepåslag på upp mot 1,5 procentenhet. Det ska nog främst ses som ett försök att få beslutsfattarna att mildra kraven. De vetenskapliga studier som gjorts på området, exempelvis Baselkommitténs egna konsekvensanalyser, tyder på att effekten på såväl den ekonomiska tillväxten som räntorna blir mycket begränsad. I det senare fallet talas det om påslag på max 0,3 procentenheter. Eftersom avkastningskravet är kopplat till verksamhetens risk bör det bli lägre än så. Lägre risk innebär ju normalt lägre vinstkrav. Om konkurrensen på bankmarknaden fungerar, finns det därför ingen anledning att räkna med den räntechock som banklobbyisterna varnar för.

Thomas Ernhagen
Chefekonom, Fastighetsägarna Stockholm

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.