Söndag25.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Infrastruktur

Tunnelbanesatsning utan långsiktighet

Publicerad: 15 Februari 2014, 13:07

Landstingsfullmäktige i Stockholm ska på tisdag den 18 februari fatta beslut om landstingets bidrag till överenskommelsen om tunnelbaneutbyggnaden.


Ämnen i artikeln:

KTH

Landstingsfullmäktige i Stockholm ska på tisdag den 18 februari fatta beslut om landstingets bidrag till överenskommelsen om tunnelbaneutbyggnaden. Ett av Sveriges största byggprojekt någonsin. Ärendet väcker ett antal frågor. Det finns risk att beslutet inte ger de positiva effekter man önskar. Den snabba handläggningen och tydliga politiseringen är sannolikt främsta orsaken. Vi skulle behöva nya former för beslut av den här storleksordningen.

Stockholm växer och behöver mer kollektivtrafik och fler bostäder. Det är bra att Stockholm är attraktivt. Vi skulle ha större problem om länet tappade befolkning. Det är lätt att glömma i den allmänna och ofta problemorienterade debatten om Stockholm. Att Stockholm växer trots att vi upplever en ökad trängsel och höjda priser på bostäder är ett tecken på att staden har en attraktivitet som överstiger de besvär och kostnader som trängseln ger upphov till.

På så sätt kan man säga att marknaden fungerar. Varor och tjänster som det är många som vill ha ger högre priser. Och om utbudet är stelt så stiger gärna priserna snabbt. Det ger i sig incitament till effektiviseringar. T.ex. genom att vi utnyttjar bostadsytan och kontorsytorna mer effektivt än tidigare. Det är bra.

Det vore ändå bättre om vi hade styrformer och finansieringsmodeller som var mer följsamma till utvecklingen. Om vi minskade på regleringen av bostadsmarknaden och såg över skattesystemet skulle vi kunna få ännu bättre utnyttjande av det bostadsbestånd vi har och fler nya bostäder skulle byggas.

När det gäller trafiken vore det sannolikt bättre om vi hade en organisation där en mer direkt koppling fanns mellan satsningar på utbyggnad och den efterfrågan på transporter som finns. Nu saknas i stort sett denna koppling eftersom transportinfrastrukturen är organiserad på ett sätt som effektivt stänger ute efterfrågeimpulser. Där ökad efterfrågan inte får uttryck i mer intäkter hos de som ska bygga och utveckla kollektivtrafiken.

Hade vi sådana former för organisering och finansiering av t.ex. tunnelbanan skulle vi kunna få en successiv utbyggnad när behoven uppstår och undvika de ”stora stegens tyranni” som vi ser när politiken, gärna ett valår, ska leverera snabbt och stort.

Stora steg som sker sällan är nämligen nästan alltid dyra steg. De som var med senast det byggdes tunnelbana är i stort sett borta. Mycket måste läras på nytt och organisationer snabbt sättas upp som ska hantera mycket stora projekt. Istället för att se till att ha former som gör att vi lär successivt och har följsamma organisationer får vi kortsiktighet. Bristande lärande ger ökad risk för fel.

Därför finns det anledning att befara att landstingets beslut på tisdag inte kommer att ge alla de goda effekter alla önskar. Riskerna i projekten förefaller inte färdigutredda och man har valt relativt dyra lösningar, som skulle kunnat få enklare svar om man gett sig lite mer tid.

Att projekten är olönsamma om man ser till de samhällsekonomiska kalkylerna är ett varningstecken om att man stannat för väl dyra lösningar. Det är heller inte klart hur eventuella kostnadsökningar utöver en viss nivå ska fördelas. Vi riskerar förseningar, fördyringar och bråk om vem ska täcka kostnadsökningar framöver.

Därtill är det tveksamt om det är en bra modell att de som åker på Essingeleden ska betala för att de som åker tunnelbana på andra ställen i staden ska få göra det. Det bygger in spänningar i systemet som kan riskera att ge obalanser längre fram.

Hur det ska bli så mycket bostäder byggda som man hävdar är också svårt att förstå. Varför skulle vi plötsligen kunna lösa det, genom ett pennstreck, som inte lösts på många år? Trovärdigheten är inte den högsta i denna del.

Därför skulle det finnas anledning att stanna upp och göra ett omtag. Det är sannolikt dags att finna en ny organisatorisk lösning där det blir rakare rör mellan brukare av vägar och järnvägar i regionen och de som sköter systemen. Och det krävs sannolikt en reform av bostadsmarknaden innan bostadsbyggandet ökar.

En möjlighet kan också vara att stärka den regionala nivån på bekostnad av den kommunala och att söka verksamhetsformer där vi undviker politiska utspel i valtider och får mer av långsiktigt ansvarstagande. Sannolikt är det också rimligt att samtidigt föra ansvar från staten till regionen när det gäller vägar och järnvägar. Politikens roll bör vara att bidra med de förutsättningar som krävs för systemen att utvecklas löpande och lärande.

Vågar de politiska partierna ta detta långsiktiga ansvar? Det återstår att se i tisdagens debatt och beslut i Landstingshuset.

Björn Hasselgren

Björn Hasselgren
Teknologie doktor och infrastrukturforskare, KTH

Ämnen i artikeln:

KTH

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.