Infrastruktur
Kritik mot den statliga infrastrukturpolitiken
Publicerad: 28 januari 2016, 14:58
Infrastrukturminister Anna Johansson ger sina kommentarer om rapporten från SNS.
Regeringen fattar beslut om investeringar i vägar och järnvägar för hundratals miljarder kronor på bristfälligt underlag. Det hävdar SNS Konjunkturråd som under torsdagen presenterade rapporten ”Vart är vi på väg? Systemfel i transportpolitiken”.
Regeringen fattar beslut om investeringar i vägar och järnvägar för hundratals miljarder kronor på bristfälligt underlag. Det hävdar SNS Konjunkturråd som under torsdagen presenterade rapporten ”Vart är vi på väg? Systemfel i transportpolitiken”.
I många fall är projekten samhällsekonomiskt olönsamma, det vill säga nyttan i form av exempelvis kortare restider, bättre miljö och minskade olycksrisker motsvarar inte investeringskostnaden. Det är några av slutsatserna i SNS Konjunkturråds-rapport 2016 som har syftet att granska den förda transportpolitiken i relation till de mål som ställts, samt komma med förslag till lösningar.
En granskning av projekten i den statliga investeringsplanen för 2010–2021 visar att 62 procent av budgeten hade räckt för att finansiera de projekt som är samhällsekonomiskt lönsamma. Under ett seminarium, anordnat av SNS, presenterades rapporten där infrastrukturminister Anna Johansson fick ge sina synpunkter. Hon ansåg att rapportens viktigaste poäng, som man skulle ta till sig, var att öka transparensen och tydligt motivera om och varför det ibland görs avsteg från den samhällsekonomiska nyttan, men hon påpekade också att teori krockar lite med praktik och att budgetförhandlingarna är mer komplexa. Hon fick också lite medhåll av Hans Lindblad som satt i publiken, Riksgäldsdirektör men också tidigare budgetstatssekreterare under den period rapporten berör och inblandad i infrastrukturförhandlingarna. Han poängterade att han tycker det är viktigt att rapporten görs och att det även är viktigt att samhällsekonomiska kalkyler utgör underlag till beslut.
– Vi gjorde samhällsekonomiska analyser, rankade dem, och hade en fallande lista. Men infrastruktur förhandlas inte objekt per objekt, utan hela planen förhandlas vid ett tillfälle. Sedan måste man förstå att det finns olika politiska intressen och man måste förstå att ibland måste man acceptera ett olönsamt projekt för att politiskt få igenom ett lönsamt, därför viktigt att se det som en helhet, säger Hans Lindblad.
Överlag visade rapporten att merparten av stora järnvägsprojekt är samhällsekonomiskt olönsamma, inte minst höghastighetsbanorna, Harry Flam, ordförande i Konjunkturrådet, efterfrågade en närmare koll på befintlig infrastruktur.
– Det är först när vi har en samhällsekonomisk effektiv användning av befintlig transportinfrastruktur som vi kan uttala oss om behovet av nya vägar och järnvägar. Exempelvis betalar inte godstrafik på väg betalar sina marginalkostnader när det gäller slitage och skulle behöva högre avgifter, detsamma gäller person- och godstrafik på järnväg, säger Harry Flam.
Högre banavgifter och trängselskatt på spåren är dock inget Anna Johansson planerar att titta närmare på men däremot kan det bli tal om en vägslitageskatt för den tunga lastbilstrafiken.
Några systemfel i den förda politiken enligt rapporten:
De samhällsekonomiska kalkyler som används för att bedöma lönsamheten i stora investeringar i transportinfrastrukturen underskattar systematiskt kostnaderna och överskattar samhällsnyttan av projektet.
Konjunkturrådets granskning visar att nästan alla genomförda, pågående och planerade större järnvägsinvesteringar var samhällsekonomiskt olönsamma då de beslutades. Det gäller Norrbotniabanan, Botniabanan, Västlänken, Citytunneln under Malmö och höghastighetsbanorna mellan Stockholm och Göteborg och mellan Stockholm och Malmö.
Det är inte kostnadseffektivt att använda järnvägsinvesteringar för att uppnå utsläppsmål. Det är betydligt billigare att använda andra styrmedel, exempelvis koldioxidskatten på drivmedel.
Föreslagna åtgärder i rapporten
De antaganden som ligger bakom de samhällsekonomiska kalkylerna för investeringar i transportsystemet bör beslutas av en oberoende ständig expertkommitté under Finansdepartementet.
En oberoende och slumpmässig granskning av de projektkalkyler som ligger till grund för den statliga investeringsplanen bör införas för att säkerställa enhetlighet och opartiskhet. En sådan modell tillämpas i Norge.
Om den nationella investeringsplanen inte prioriterar de samhällsekonomiskt mest lönsamma projekten bör detta motiveras och kostnaden anges. Man bör också tydligt beskriva vilka projekt som bortprioriterats.
I Konjunkturrådet 2016 medverkar Harry Flam (ordförande), professor emeritus vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, Maria Börjesson, docent vid Centrum för transportstudier, Kungliga Tekniska högskolan, Ulrika Mörth, professor vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet samt Jan-Eric Nilsson, professor vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).
En sammanfattning av rapporten hittar du här.
Mattias Fröjd
Källa: Pressmeddelande, Seminarium SNS