Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Infrastruktur

Infrastrukturskulden

Publicerad: 19 Juni 2013, 10:55

För att amortera ned Sveriges infrastrukturskuld fram till år 2025 behöver de samlade infrastrukturinvesteringarna fördubblas. Kommer det att ske? Knappast!


Ämnen i artikeln:

WSP

För att amortera ned Sveriges infrastrukturskuld fram till år 2025 behöver de samlade infrastrukturinvesteringarna fördubblas. Kommer det att ske? Knappast!

Under lång tid har investeringarna i den fysiska infrastruktur varit mindre än vad de borde vara. En infrastrukturskuld har byggts upp. I en nyligen publicerad analys har WSP Analys & Strategi på uppdrag av Svenskt Näringsliv beräknat skulden till cirka 300 miljarder kronor. För att amortera ned Sveriges infrastrukturskuld fram till år 2025 behöver de samlade infrastrukturinvesteringarna fördubblas. Kommer det att ske? Knappast! Den politiska viljan att tänka långsiktigt tycks generellt vara låg. Varför?

Från ekonomisk teori kan man hämta argument för att man bör betrakta vissa infrastrukturella tjänster som marknadsmisslyckanden, vilket kan motivera att det offentliga tar på sig ett betydande finansiellt och organisatoriskt ansvar för att tillhandahålla tjänsten. Infrastruktur kan för det första bära drag av så kallade kollektiva nyttigheter, d v s de kan inte konsumeras individuellt. Klassiska exempel på närmast kollektiva nyttigheter är det militära försvaret, rättsväsendet och brandförsvaret. Även delar av väginfrastrukturen har traditionellt räknats hit, främst på grund av det historiskt varit tekniskt svårt att ta betalt av användarna.

Positiva externa effekter är ett annat skäl till att det offentliga bör engagera sig på infrastrukturområdet. Ett exempel är VA-nät. Det är bättre för alla att vara med i ett gemensamt VA-nät än att var och en exempelvis ska borra en egen brunn. För att investeringar som ger positiva externa effekter inte ska bli för låga ur ett samhällsekonomiskt perspektiv fordras att det offentliga helt eller delvis ansvarar för finansieringen.

Det tredje och sista skälet är förekomsten av naturliga monopol. Infrastruktursystem antar ofta formen av omfattande nätverk som det krävs mycket stora initiala investeringar att bygga upp, vilket gör det samhällsekonomiskt omotiverat och hart när omöjligt att anlägga en parallell konkurrerande infrastruktur.

Att en infrastrukturtjänst finansieras och/eller organiseras av det offentliga är dock långt ifrån någon garanti för att marknadsmisslyckandet hanteras på ett optimalt sätt. Investeringar i infrastruktur lider nämligen också av att det finns starka politiska incitament att skjuta över kostnaden för nödvändiga förbättringsåtgärder på kommande generationer.  Den övervältrade kostnaden utgörs då både av utebliven ekonomisk tillväxt till följd av den bristande infrastrukturen och av ett ackumulerat investeringsbehov.

Investeringar i infrastruktur är långsiktiga till sin karaktär. De tar lång tid att planera och genomföra, och väl plats kan det dröja åtskilliga år innan en ny väg, järnväg eller ett nytt vattenreningsverk genererar full samhällsekonomisk nytta. Dessutom bär infrastrukturen ofta anonymitetens prägel. Även den mest lyckade, lönsamma investeringen, till exempel ett renoverat kommunalt avloppsledningsnät, kan i princip gå helt obemärkt förbi för den vanlige medborgaren.

I det politiska systemet möts emellertid de långsiktiga och anonyma infrastrukturfrågorna många gånger av mekanismer som styr mot det rakt motsatta hållet.  I kampen om väljarnas röster finns en tydlig frestelse att prioritera åtgärder som är konkreta och kortsiktiga till sin karaktär, i typfallet plånboksreformer riktade till hushållen såsom sänkta skatter och/eller höjda transfereringar.

Tyvärr, men inte helt oväntat, verkar det som om det kortsiktiga röstmaximerandet har varit viktigare för politiken under flera decennier. Detta kommer nu framtida generationer få betala för. Antingen genom att resurser måste omfördelas till infrastrukturinvesteringar alternativt att infrastrukturen inte fungerar så väl som den borde. I det senare fallet kommer det att materialisera sig i längre köer, sämre fungerande kollektivtrafik, läckande rör och en järnväg med ständiga förseningar. Sammantaget leder detta till en lägre ekonomisk tillväxt. Något som påverkar oss alla … även fastighetsägare!

Fredrik Bergström, ekonomie doktor, affärsområdeschef

Tore Englén, infrastrukturexpert

Christer Anderstig, docent

WSP Analys & Strategi

Ämnen i artikeln:

WSP

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.