Onsdag12.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Infrastruktur

Akilles och infrastrukturen

Publicerad: 14 Januari 2015, 15:30

Illustration: Petter Furå

Nyligen satt jag och funderade på den så kallade infrastrukturskulden och i fortsättningen även bostadsskulden och då kom jag att tänka på den kanske mest kända av Zenons paradoxer, den han själv kallade Akilles och sköldpaddan.


Krönika ur Fastighetsnytt nummer 6, 2014

En av det antika Greklands största filosofer var Zenon från Elea. Han fick kanske inte lika stort genomslag i idéhistorien som Sokrates, Platon och Aristoteles men var ändå en stor tänkare och han lär ha varit den första som formulerade oändlighet som ett matematiskt fenomen. Han var också den första som applicerade den argumentationsteknik som vi kallar för in absurdum. Det är dock inte oändligheten eller argumentationstekniken som primärt har bevarat hans namn utan en rad subtila men briljanta paradoxer. Paradoxer som gäckade vetenskapsmän i över två tusen år och som utan tvekan har drivit på den tidiga utvecklingen av det som vi idag kan kalla den moderna vetenskapen.

Nyligen satt jag och funderade på den så kallade infrastrukturskulden och i fortsättningen även bostadsskulden och då kom jag att tänka på den kanske mest kända av Zenons paradoxer, den han själv kallade Akilles och sköldpaddan. I ett mer modernt sammanhang har den även kallats för haren och sköldpaddan.

Zenon konstruerade ett hypotetiskt exempel där grekiska hjälten Akilles skulle tävla i löpning med en sköldpadda och vidare att eftersom Akilles ju rimligtvis var betydligt snabbare än en sköldpadda skulle han ge den ett försprång på 100 meter. Zenon menade att när Akilles tagit sig fram de 100 meterna som han hade gett sköldpaddan i försprång så skulle sköldpaddan ha tagit sig ytterligare någon meter. När Akilles sedan hade tagit sig dit så skulle sköldpaddan ha kommit ännu längre och så vidare. På så sätt resonerade sig Zenon fram till att Akilles aldrig skulle hinna ikapp sköldpaddan. Helt logiskt, det ser varje människa när man tänker på det, men som alla vet skulle Akilles ju ha sprungit ikapp och defilerat sköldpaddan. Det är just där i som paradoxen ligger. Om det rent logiskt inte skulle gå för Akilles att hinna ikapp, och förbi, sköldpaddan, hur kommer det sig att han så uppenbarligen skulle göra det?

Den grekiska filosofen levde på 400-talet f.Kr. och den i all sin enkelhet briljanta paradoxen om Akilles och sköldpaddan fortsatte orsaka vetenskapsmän huvudbry i århundraden, ända tills man förstod att lösningen låg i gränsvärden och kontinuitet.

Varför kom jag då att tänka på Akilles och sköldpaddan? Jo, Sverige har som bekant en enorm infrastrukturskuld, det vill säga att den infrastruktur vi har idag inte motsvarar samhällets behov. Man har i debatten fokuserat på det eftersatta underhållet av järnvägen och den eftersatta utbyggnaden av järnvägen men vi kan även prata om infrastruktur i ett bredare samhällssammanhang. Sjukhus är omoderna, skolbyggnader är förfallna och behöver rustas upp, det skulle enligt Boverket kosta cirka 100 miljarder kronor att åtgärda alla fukt- och mögelskador i svenska hus och vissa fall är skadorna så omfattande att det säkert skulle vara mer kostnadseffektivt att helt enkelt riva fuktskadade hus och bygga nytt.

Att bygga nya sjukhus är dyrt och det tar tid, i synnerhet med alla de planläggningsflaskhalsar som finns i det svenska systemet, se bara på exemplet Nya Karolinska. Att rusta upp och bygga ut järnvägen så att den motsvarar dagens behov tar tid och det kostar pengar. Att rusta upp och modernisera våra skolbyggnader tar tid och det är dyrt. Att bygga ut den sociala infrastrukturen, exempelvis sjukvården, äldrevården, undervisningen och så vidare, tar tid och är dyrt. Allt kostar pengar och tar tid och i det här sammanhanget kan vi nästan negligera kostnaden. Kosta vad det kosta vill, den viktiga parametern i mitt zenoniska resonemang är tiden.

Anta att vi idag skulle ha en klar bild av den utbyggnad som krävs för att trafikinfrastrukturen – i synnerhet järnvägen eftersom haven och luften inte kan byggas om och bilar antagligen kommer att fortsätta rulla på vägar – skulle möta dagens behov. Anta vidare att vi skulle ha alla de ekonomiska medel (självklart spelar pengarna en roll) och den politiska vilja som krävs och det skulle ta 15 år, vilket givet dagens debatt torde vara nästan en glädjekalkyl. Om 15 år kommer behoven att ha utvecklats vidare och vi kan idag inte förutse hur. Akilles kommer att ha sprungit ikapp det initiala försprånget men sköldpaddan har tagit sig vidare och med tanke på dagens teknologiska utveckling kan den sköldpaddan mycket väl vara en förklädd hare. Då kommer det att krävas en ny ekonomisk satsning och fortsatt politisk vilja, och återigen förmågan att förutse hur framtidens infrastrukturbehov ser ut. Ifall vi hade den förmågan skulle vi kunna hoppa bock över den befintliga skulden. Resonemanget kan sedan föras vidare och vidare och det kan också tillämpas på bostadsskulden (bostäder är ju en form av infrastruktur) och det är just därför det är så viktigt att kontinuerligt rusta upp och bygga ut infrastrukturen, annars riskerar vi att alltid befinna oss i en zenonisk paradox.

Sverrir Thór

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.