Vi ska inte bygga, vi ska förvalta

För snart tre år sedan fick jag en förfrågan om att göra en TEDx i Uppsala där jag fick chansen att presentera min syn på framtidens hållbara stadsutveckling. En utveckling som balanserar på en väldigt skör tråd då bygg och fastighetsbranschen, som jag uttrycker det i TEDx:en, leder till att “vi bokstavligt talat bygger vår egen undergång”.

Som stadsplanerare och hållbarhetsspecialist så var det den inneboende konflikten som jag försökte förmedla. Den bygger på det faktum att i dagens mått mätt så är den mest hållbara byggnaden den som aldrig behöver byggas. Oavsett om den byggs i klimatneutral betong, cement, stål eller ens i trä, så är det mest hållbara idag att inte bygga något alls och låta vår ömtåliga planet vara i fred. För så dåliga är dagens metoder.

De leder fortfarande till utbredd exploatering av människor, djur och natur till bristningsgränsen och i värsta fall mot utrotning. Detta trots hygienfaktorer som miljöledningssystem, miljöcertifieringar, materialdatabaser och alla andra typer av miljömässiga åtgärder som vi så länge stoltserat med. Det är ingen hemlighet att vår och de flesta andra branscher bygger sina verksamheter på bristande och allt för enkla kalkyler om den verkliga världen som endast tar i beaktan den egna länken i värdekedjan. Kalkyler som vi med facit i hand kan konstatera lett till att vi byggt dyrt, i dåligt skick och inte efter behov, och fortsätter vansinnigt nog i samma spår.

Nyligen så kom Boverket med en rapport som visar hur mycket alla fel i nybyggen kommer kosta oss och estimerar den siffran till cirka 100 miljarder kronor. Vi har 800 000 bostäder i behov av renovering varav 300 000 av dem i akut behov. Vi har samtidigt byggpriser som skenar iväg med 48 procent de senaste tre åren enligt SABO’s rapport, och en nu haltande bostadsmarknad. Dessutom verkar vår bransch vilja blunda för att utsläppen faktiskt ökar. Framförallt från stål och cementindustrin

.

Om vi inte kan ta hand om det vi har och förädla det hållbart, så kommer vi omöjligt kunna bygga så bra som vi faktiskt måste, vill och kan. Det går inte att bygga ett hus utan en stabil grund, men när det kommer till hållbarhetsfrågor så verkar dessa fundamentala principer helt bortblåsta.

Vi måste sadla om våra verksamheter till att fokusera på förvaltning. Att se den potential som finns i det befintliga beståndet. Det som faktiskt utgör verkligheten här och nu. Under TEDx:en så presenterade jag därför två nya begrepp för att öppna bygg- och fastighetsbranschens ögon för just dessa möjligheter.

Dessa begrepp är:
• Tidsvakanser: Tider då hyresgäster inte nyttjar sina byggnader och/eller lokaler, och som kan nyttjas av någon annan, till exempel Co-working, Co-living, Co-access, Co-enjoying, Co allt som går att Co:a varje dag hela tiden.
• Ytvakanser: Ytor så som tak, väggar, gröna-/blåa-/hårdgjorda ytor som kan förädlas av alla tänkbara innovationer och lösningar. Solceller, konst, kolonilotter, utegym, lekplatser, fontäner, utesimhallar, you name it.

Vasakronan gjorde nyligen en egen liten studie som visade att kontor endast används 10 procent av tiden som de faktiskt finns till och min egna överslagsräkning för skolor per läsår tyder på att de nyttjas runt 20 procent av tiden. När det kommer till bostäder så missar vi helt och hållet öppet mål när det faktiskt går att konstatera att svensken har 41kvadratmeter/capita till sitt förfogande och att det finns 1,8 miljoner singelhushåll i Sverige, varav mer än en tredjedel bebos av seniorer som har en disponibel yta som kan husera många fler. Det är inte i första hand en fråga om bostadsbrist, kontorsbrist eller brist på skollokaler eller liknande. Frågan handlar om att fördela ytorna och “vakanserna” i det befintliga beståndet på ett resurseffektivt sätt över så många av dygnets alla timmar och för allas bästa. Samma sak gäller ytorna i städerna där nog många fortfarande kliar sig förvirrade över hur solceller ännu inte klär majoriteten av taken i städerna. Vi kan nog alla konstatera att det finns en enorm mängd tidsvakanser och ytvakanser i våra städer som skriker ohållbar resursinneffektivitet.

Många av oss har nog redan blivit lite oroliga över denna torra och varma vår som vi mötts av i år. Min projektion är att denna sommar kommer bli värre än den förra och det är absolut inte bra för affärerna. Om vi ska bli hållbara på riktigt så kan vi inte hoppas på att en annalkande bubbla ska spricka och göra jobbet åt oss, utan sluta upp med våra kinesiska spökstadsfasoner och börja förvalta det som faktiskt betyder något. Det befintliga beståndet och göra det resurseffektivt.

Robin Rushdi Al-Salehi
Hållbarhetschef, IHUS