Torsdag09.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Hållbarhet

Lång väg att gå även efter Paris

Publicerad: 24 November 2015, 17:00

Markku Rumminkainen.

I december träffas världens länder för en ny rond klimatförhandlingar. Vägen har kantats av många årliga och andra möten sedan förhandlingarnas första omgång i Berlin år 1995. Mycket har sagts, många ord manglats och en del åstadkommits i form av långsiktiga mål, klimatfinansiering, tekniköverföring, anpassning, rapportering och en hel drös andra frågor som ingår. Men det kvarstår mycket på agendan.


Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer fem.

I december träffas världens länder för en ny rond klimatförhandlingar. Vägen har kantats av många årliga och andra möten sedan förhandlingarnas första omgång i Berlin år 1995. Mycket har sagts, många ord manglats och en del åstadkommits i form av långsiktiga mål, klimatfinansiering, tekniköverföring, anpassning, rapportering och en hel drös andra frågor som ingår. Men det kvarstår mycket på agendan.

Inte minst påtalas större behov av stöd till fattigare länders klimatarbete, och att utsläppsminskningarna inte lever upp till de långsiktiga klimatmålen. Det sistnämnda handlar om det så kallade tvågradersmålet om att den globala temperaturhöjningen även på sikt ska understiga två grader jämfört med den förindustriella tiden. Idag nalkar vi oss en grads uppvärmning och trenden pekar mot fortsatt temperaturhöjning. Paris hoppas råda bot på dessa frågor, i alla fall delvis.

Den övergripande ambitionen i det kommande klimatmötet är ett nytt globalt klimatavtal som ska ta vid när den nuvarande andra åtagandeperioden inom ramen för Kyotoprotokollet tar slut. Det nya avtalet ska gälla för alla, ha juridisk kraft och ge oss både en väg framåt och färdmedel. Vi kommer dock inte att få facit för framtiden, utan fortsatta förhandlingar samt arbete på hemmaplan kommer att behövas.

En viktig aspekt inför Paris är utsläppsminskningsbidragen fram till runtomkring 2030, som i början av oktober hade lagts fram av nästan 150 länder, däribland USA, Kina, Indien och EU. De första analyserna av dessa pekar på att utsläppsökningen kan bli mindre brant än vad man tidigare bedömt Det är lovande, men vänder ändå inte utsläppsökningarna till minskningar. Bidragen ligger i linje med en 2,7 graders temperaturökning på sikt, förutsatt att de genomförs och att det läggs fram nya åtaganden. I många fall behövs dessutom nya policys och styrmedel, finansiering eller andra verktyg för att verkställa bidragen.

Man är inte omedveten om detta i förhandlingarna. Det finns ett förhandlingsspår som handlar om ambitionsnivån före 2020, ett annat om stöd och verktyg och ett tredje om hur bidragen ska utvecklas fram till och bortom 2030. På sikt behöver de globala utsläppen nollställas, om temperaturökningen ska bromsas in och avstanna. Det motsvarar ändringar i energisystem, nya mobilitetslösningar, hållbar konsumtion och så vidare, men också fattigdomsbekämpning och mer global välfärd utan fossila bränslen. Allt detta är möjligt, men vi behöver välja väg i investeringar, utveckling och samarbete.

En klimatförändring är en klimatförändring. Till och med en framtida tvågradersvärld kommer att skilja sig från världen som vi har samhällsplanerat och byggt för, investerat och lever i. En varmare värld än så skiljer sig förstås ännu mer från dagens vardag. Vi kommer knappast ifrån behovet av att titta på klimatanpassningen och nya planeringsförutsättningar, inom ramen av den utsläppsutvecklingen som gäller framöver. I den andra vågskålen finns behovet av att nollställa utsläppen, inte minst genom förnyelse av energisystem och effektivare användning av såväl energi som material. Lösningar kan finnas på en liten och lokal skala, men även samspel med samhällsplaneringen och olika högre beslutsnivåer behövs.

En viktig aspekt i det egna klimatarbetet, utöver de direkta utmaningarna och möjligheterna, är att det som kan göras på den internationella nivån underbyggs av det som är möjligt på den nationella nivån och vidare på den lokala nivån i kommuner, företag, organisationer och av oss alla som individer och medborgare. Lite av ”många bäckar små” alltså, som ger oss alla en möjlighet att vara en del av lösningarna.

Markku Rummukainen
Professor, centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds Universitet. Anknuten till IPCC

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.