Onsdag05.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Hållbarhet

Hopkopplade stadsdelar får socialt kapital att växa

Publicerad: 20 Augusti 2014, 13:57

Östbergahöjden är ett typiskt 60-talsområde, från början dominerat av miljonprogrammets hyresrätter.


Ämnen i artikeln:

Matilda LannAnn Legeby

Vi möts på torget i Östbergahöjden. Jag är några minuter sen eftersom jag cyklat fel på vägen, Ann Legeby står ovanpå gångtunneln, en nivå ovanför torget och blickar ner över platsen. Hon tar upp tråden om min felorientering och områdets placering på kartan.

– Östberga ligger nära centrala stan fast ändå i ytterstaden, det är lite svårt att hitta hit och orienterbarheten är inte den bästa, dessutom kan man tycka att bussarna går lite glest, säger hon.

Ann Legeby som är planeringsarkitekt på Sweco Architects och arkitekturforskare på KTH disputerade nyligen med en avhandling om segregation i stadsbyggandet. I studien undersöktes 18 olika torg i Stockholms södra innerstad och ytterstad, de olika områdena representerar olika perioder av den urbana utvecklingen som omfattar olika designprinciper och modeller. Vad som studerats är tillgång till resurser och hur stadsrummet kan underlätta eller försvåra kontakt.

– Om man tittar till Stockholm i stort så är det just det, att stadsbyggande ofta försvårar utbyte mellan stadsdelar, om vi då har en boendesegregation då blir det ganska problematiskt.

Exemplet som vi ska dyka ner i är just Östbergahöjden. Stadsdelen som är ett av de 18 områden som ingick i studien är ett typiskt 60-talsområde med likadana lamellhus uppförda mellan 1966 och 1969, från början dominerat av miljonprogrammets hyresrätter. Området utformades med en stark trafikseparation och huvudgatan för bilar anlades som en ringled runt bostäder och torg. Under början av 2000-talet uppfördes 200 nya bostäder i ett förtätningsprojekt. Idag bor här cirka 3500 personer och stora delar av beståndet har blivit bostadsrätter. Området ligger lugnt och skyddat, eller snarare aningen isolerat på grund av bristande kommunikationer. Ett samtal till SL visar att det finns två bussar som passerar Östbergahöjden, 168 mot Gullmarsplan och 134 mot Liljeholmen.

De övriga områdena i studien var Nytorget, Aspudden, Mälarhöjden, Hammarbyhöjden, Gubbängen, Hökarängen, Björkhagen, Västertorp, Bagarmossen, Gamla Östberga, Bredäng, Rågsved, Farsta, Skärholmen, Skarpnäck, Södra station och Hammarby sjöstad.

– Många av de här stadsdelarna är ju uppbyggda utifrån en grannskapsenhetsprincip, som har väldigt goda intentioner, att man ska gynna det lokala livet och det sociala livet på platsen, men som i det moderna samhället med nya utmaningar kanske snarare leder till enklaver som avskärmas från sin omgivning.

Klockan är snart tio och det rör sig inte mycket folk på torget. Handlaren som har Tempo-butiken på torget kommer ut. Han och Ann känner tydligen varandra sen hennes studie. Det blir en kort pratstund och vi får veta att ett apotek försökt att etablera sig, men kravet från fastighetsägaren var att matbutiken skulle hyra ut lokalerna, istället för att apoteket hyrde direkt av fastighetsägaren. På så vis gick affären i stöpet och på torget finns nu inte mycket mer än just butiken och en liten kiosk samt några verksamheter belägna på det övre planet.

– Torgen för stadsdelen, framför allt i ytterstaden, är en väldigt viktig social plats, för det första för att tillgängliggöra resurser, det kan handla om affärer, kiosk och fritidsgård, men sen är det också en viktig mötesplats. Platsen ska klara av att samla dessa funktioner.

Ann Legeby noterar att det inte rör sig mycket folk på Östbergahöjdens lilla torg. Någon enstaka kund slinker in på Tempo och en hund väntar ensam kvar. Ett par parkförvaltare tömmer soptunnorna. Annars tomt.

Östberga Torg_Legeby

Ann Legeby har studerat relationen mellan stadsbyggande och segregation i 18 olika stadsdelar i Stockholm, torget i Östbergahöjden ingick i studien.

– Platsen lockar inte hit särskilt mycket folk som passerar på vägen till och från olika aktiviteter, så som det är gestaltat och utformat stödjer det inte det sociala livet. Det här är en direkt stadsbyggnadsuppgift att se till att torget fyller sin funktion, både för den lokala befolkningen och för människor från andra stadsdelar som kan komma hit och ta del av både de mänskliga resurserna och den service som finns, på så sätt kan det ske ett utbyte mellan stadsdelar.

Vi tar av från torget upp på en liten parkväg, det första som möter oss är en bergvägg som inte vill avslöja vad som döljer sig bakom. Det känns som att vi går djupare in i ett bostadsområde.

– Det man kan titta på i närmiljön är framför allt sånt som kan förbättra

översikt och siktlinjer, säger Ann Legeby och pekar aningen anklagande mot nämnda bergvägg och buskaget intill som gör det svårt att se runt hörnet.

Stråket vi går längs är anonymt med entréer som vetter åt motsatt håll. Det blir helt enkelt en ren passage som inte erbjuder något annat än ett passivt grönområde och någon enstaka parkbänk.

– Relationen mellan gatan och stråket och byggnaden avgör hur aktiv en passage blir, hur man placerar entréer, odlingar, parker med mer. I stadsdelar med få saker som drar folk gäller det att placera dem smart så att de stärker varandra, att man lägger dem samlat där folk passerar.

När vi följt vägen ett par minuter säger Ann Legeby att jag gärna får visa vägen nu och tala om vart vi ska. Jag blir paff och lite förvånad, jag hänger ju bara på, jag följer ju forskaren och arkitekten som guidar mig. Plötsligt är jag utlämnad och ny i området. Men visst, autopiloten går igång och jag börjar försöka orientera mig. Stigen har delat sig och ned för backen går en lite smalare stig, en stor stenbumling blockerar gången en aning. Jag kläcker ur mig att det borde finnas någon skylt någonstans som kanske kunde visa vägen. Men Ann håller inte med. Enligt henne ska stadsbyggandet i första hand visa vägen genom strategiskt placerade byggnader och en tydlig struktur med bra översikt. Vi följer hur som helst den smala lilla stigen, och så, utan förvarning befinner vi oss i Gamla Östberga, med nya resurser och funktioner.

– Bor man i den här delen så rör man sig väldigt sällan bort till det andra torget och vice versa. Här har man ändå två sociala mötesplatser, men man håller sig väldigt mycket var för sig, det beror på att stadsbyggandet har en ganska åtskiljande funktion.

Ann Legeby förklarar att ju mer isolerade öarna är från varandra desto mer resurser behövs i varje stadsdel för att uppnå samma tillgänglighet till andra människor, service, rekreation eller kommersiella verksamheter. Med bättre kopplingar mellan stadsdelarna kan man dela på resurser på ett annat sätt och det sociala kapitalet kan utvecklas.

– Om vi vill skapa en sammanhållen stad har stadsbyggandet en väldigt viktig funktion att fylla, det sker i alla de små detaljerna längs vägen, det går inte att hoppa över några sådana steg om man vill skapa goda förutsättnignar för social sammanhållning. Det börjar i det lokala. Ett stadsbyggande som inte tillgängliggör resurser och som skapar ojämlika livsvillkor kan inte kallas för ett socialt hållbart stadsbyggande.

Och Ann Legeby menar att enklaverna leder vidare till en segregation i övriga samhället också.

– Det som blir problematiskt ur ett socialt hållbarhetsperspektiv det är ju när det inte finns så bra resurser tillgängligt lokalt och det är parat med en boendesegregation. Ju mer vi isolerar i rummet i olika grupperingar, ju lättare är det att göra det även socialt och i nätverken.

Som vanligt är det de redan utsatta grupper som drabbas hårdast.

– Har man tillgång till resurser som arbete på annat ställe, och många olika nätverk, så drabbas man inte lika hårt av att förutsättningarna är sämre lokalt, så det är särskilt viktigt att jobba med de här frågorna i de områdena där vi har en befolkning som inte har samma möjligheter och resurser som i övriga staden.

Och det geografiska läget för Östberga gör sig som nämnt inte riktigt rättvisa.

– Stadsdelen ligger ju ganska nära centrala Stockholm men det tar väldigt lång tid att åka hit kollektivt, det är ju också en fråga om hur resurserna fördelas, på så sätt får man sämre service än många andra stadsdelar.

En enkel jämförelse är Bagarmossen till exempel. Stadsdelen ligger 7,4 kilometer från T-centralen i Stockholm, kommunalt tar det 17 minuter att ta sig mellan platserna. För Östbergahöjdens del tar det närmare en halvtimme att komma till T-centralen och då är det bara 4,7 kilometer mellan dessa punkter.

Årstafältet

Inom en snar framtid kommer grannstadsdelen Årstafältet att bebyggas då finns möjlighet för Östbergahöjden att få del av de nya resurserna om kopplingen mellan stadsdelarna förbättras.

Men det finns en chans för Östbergahöjden. Ett stenkast bort, ligger Årstafältet. Här planeras en ny stadsdel för 15 000 människor, som en del av Stockholms Stads Vision 2030.

– Man önskar ju att det som händer där nere också kan gynna Östbergahöjden och förbättra stadsdelens läge i staden. Det här gränssnittet ska det vara ett mellanrum framöver eller kan stadsdelarna få koppla ihop sig? Hur stadsdelar hänger ihop rumsligt ger mycket av förutsättningarna för hur bra det ska gå för affärerna både här och där och vilka sociala processer som stadsrummet kommer kunna stödja i framtiden.

Matilda Lann

Text och foto
Matilda Lann Reporter

Ämnen i artikeln:

Matilda LannAnn Legeby

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.