Hållbar livsstil gör Hökarängen hett

Tjugo minuter på tunnelbanans linje 18, söderut från city. Här ligger Stockholmsförorten Hökarängen. En stor förvandling av området pågår och stämpeln som en nedgången 50-talsförort har mer eller mindre suddats ut. Projektet Hållbara Hökarängen drivs av Stockholmshem och handlar om att öka människors engagemang för ett hållbart samhälle.

På Maries Hörna, ett bageri i Hökarängen centrum, träffar vi Åsa Stenmark, hon jobbar för Stockholmshem och är projektledare för Hållbara Hökarängen.

– Projektet föddes efter en boendedialog, vi frågade de som bor och jobbar här vad som behövs för att göra Hökarängen bättre, vi fick in en massa synpunkter och det är det som vi har börjat jobba med, säger hon.

För att få en bättre känsla för vad dessa synpunkter faktiskt handlar om tar vi en promenad i området och besöker olika delprojekt. Vi kommer inte långt innan Åsa blir stoppad på gatan, en föräldraledig pappa vill ta ett par ord om ett nytt eventuellt projekt. Så här fungerar det, den lokala närvaron med projektkontor mitt i centrum har bidragit till att fler engagerar sig och vill vara med och bidra.

– Det är jätteviktigt att vi är på plats, vi försöker bjuda in till att lära känna människor och skapa ett bra lokalt klimat där vi jobbar tillsammans. Kontoret är öppet varje dag, det tror jag är en av nycklarna till att det går så bra, vi är tillgängliga, man får komma med idéer, eller bara titta in för en pratstund eller en kopp kaffe, säger Åsa Stenmark.

Vi stannar till vid en bikupa som är placerad i en skogsglänta inte långt från bostadsområdet. I projektet finns nu två bikupor, en tredje är på gång och Stockholmshem är faddrar åt totalt 50 000 bin. Just den här sköts om av hyresgästföreningen i samarbete med Bee Urban.

– Det är jätteroligt för det är många som är intresserade och det uppmärksammar folk om vikten av bin, pollinering och biologisk mångfald, säger Åsa Stenmark.

Vi passerar konsthallen, som en gång var en centraltvätt. Hökarängen har blivit ett kluster för konstnärer och många av dem är engagerade i områdets utveckling.

– Konstnärerna drar också hit mycket andra kreativa verksamheter som filmare, arkitekter och musiker, det skapar en mer levande stadsdel.

Projektet Hållbara Hökarängen har pågått sedan 2011 och finansieras av Stockholmshem och till viss del med bidrag från Energimyndigheten. Nyligen har projektet ändrat fokus, från att ha handlat mycket om strategier, energieffektiviseringar och de fysiska byggnaderna till att fokusera på människorna.

– Det övergripande målet är att engagera och aktivera de som bor och jobbar här så att de minskar sin förbrukning av jordens resurser. Frågan vi ställer oss är hur vi som fastighetsägare kan göra det tillsammans med dem. Tidigare har vi jobbat mycket med att få lokaler och hus hållbara, nu handlar det om dem som bor i husen och hur vi kan minska deras miljöpåverkan.

Hökarängen_kontor

Människors miljöpåverkan kan ju kännas som ett stort och luddigt begrepp. Vad handlar det egentligen om?

– Då kommer vi in på beteende och livsstil, det handlar om hur man lever; dels hur man förbrukar energi men också hur man förvarar mat, vädrar, vad man köper för möbler, om man lämnar saker till återbruk, om man odlar hemma och så vidare. Det är sånt vi koncentrerar oss på nu, bland annat ordnar vi workshops och håller föreläsningar, säger hon.

CARROT MOB OCH BILPOOL
Vi promenerar ner till det stora torget, som har fått namn efter arkitekten David Helldén som en gång ritade stora delar av Hökarängen. Här ligger Matdax, en av de två matbutikerna i stadsdelen. I butiken finns en hel gång med bara ekologiska varor – ett resultat av att de boende fått upp ögonen för mat- och miljöfrågan.

– Vi jobbar mycket med matfrågan, utbud av ekoprodukter, kurser i vegetarisk matlagning med mer. I somras var det en grupp boende här som gjorde en egen mataktion, en ”carrot mob” och utmanade våra två butiker att ta in mer ekologiskt och båda har ökat sitt utbud rejält, vilket känns jättehäftigt.

Ett delprojekt som fungerat mindre bra var att starta upp en bilpool. Åsa Stenmark menar att det handlar om att varje stadsdel har sina egna förutsättningar.

– Bilpool är något som fungerat i Hammarby Sjöstad, men som inte fungerar här. Vi fick höra att ”fixa en bilpool så blir folk jätteglada”, så gjorde vi det med hjälp av Sunfleet men det fanns inget större intresse. Hökarängen ligger så bra till, antingen åker man kollektivt eller så cyklar man.

Nästa stora utmaning är att få de olika delprojekten att leva vidare utan att för den skull vara projekt.

– Det ska inte krävas en projektledare som är här och jobbar, hållbarhetsarbetet ska fungera ändå och implementeras i den ordinarie verksamheten. Vi försöker också hänga upp olika projekt och verksamheter på föreningar och grupper av boende i området.

INSPIRERAR ANDRA
Och arbetet har gett ringar på vattnet. Hållbara Hökarängen tar ofta emot studiebesök, främst från andra bostadsbolag men också kommuner, politiker, arkitekter och urbana odlare.

– Vi får mycket positiv kritik, men så finns det så klart skeptiker som undrar varför Stockholmshem driver det här, och då får man förklara att vi måste börja någonstans för att lära oss metoder som fungerar för att få till ett hållbart boende.

Tanken är sen att ta erfarenheterna vidare till fastighetsbolagets övriga bestånd.

– Till exempel så har projektchefen för Stockholmshems nya kvarter i Norra Djurgårdsstaden varit här och hämtat idéer om hur man kan samverka med de boende. Det är häftigt att vi kan göra saker i en stadsdel från 50-talet som kan ge en klang i de helt nya stadsdelarna, säger Åsa Stenmark.

Olof Sjöberg

I er miljöpolicy säger ni ”Vi ska stimulera våra hyresgäster att tillsammans med oss värna om miljön”. Vad innebär detta konkret?
   – Vi ska stödja hyresgästerna att minska deras energikostnader, energianvändning och klimatpåverkan. Vi använder mer och mer tekniska hjälpmedel i vårt dagliga liv. Apparater som står standby drar mycket ström, skrivare, tv-apparater, laddare till telefoner med mera. Vi måste tänka på hur vi använder dessa saker. Det gäller att ändra på beteendet ”det kostar inte så mycket att slösa”. Matavfall är ett annat konkret exempel, vi köper mycket mat och det kastas mycket, det gäller att ta tillvara på de resurserna. När jag började på Stockholmshem för fyra år sen installerade vi avfallskvarnar på prov, matresterna mals ner med avloppsvattnet och transporteras till reningsverk för att omvandlas till biogas. Målet är att vi till 2018 ska samla in 80 procent av matavfallet.

Vad är tänkt att hända efter Hållbara Hökarängen? Blir det fler stadsdelar som får liknande projekt?
– Vi tittar på andra områden där vi kan utveckla detta koncept, inte exakt på samma sätt, alla stadsdelar har sina egna förutsättningar, men vi tar med oss erfarenheterna från Hökarängen. Det projektet har ett slutdatum, men arbetet ska självklart inte stanna där. Det ska fungera på egna meriter, men vi kan ge stöd. Vi får titta på varje del, hur vi kan föra över det till de boende och deras engagemang. Vi ska inte bli odlingsexperter, men vi kan stödja en förening som driver trädgårdsverksamheten vidare.

Hur implementerar ni miljöarbetet i företaget?
– Om man vill nå framgång i sina projekt gäller det att miljöarbetet är väl förankrat på högsta nivå och att man har en engagerad företagsledning. Men att föra in engagemanget och få organisationen med sig är en ständig utmaning, det gäller att hålla grytan kokande. Vi måste tänka miljö i alla frågor utan att det blir en egen fråga, det ska vara en självklar del i allt vi gör, vi ska drömma om det. För alla nyanställda har vi en grundutbildning där man lär sig om miljöpåverkan globalt och lokalt inom bolaget. Vi har också 12 miljösamordnare inom organisationen.

Vad ser du för utmaningar i framtiden?
– Vi måste möta övriga världen, det finns andra som också vill ha det som vi (i västvärlden) har, där finns det en utveckling med höjda koldioxidutsläpp och då måste vi hitta effektiviseringar. Det är inte fel att använda energi, men det ska vara energi som kommer från sol vind och vatten, även om vi måste komplettera med annat.

Matilda Lann

Text & Foto
Matilda Lann, Reporter