Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Hållbarhet

Almedalsspektaklet på plats

Publicerad: 14 September 2012, 11:55

Stig-Björn Ljunggren

I teorin handlar politik om att parlament och regering får impulser från omgivningen, behandlar dessa enligt konstens alla regler, och genomför sedan det som är mest rationellt för oss alla.


Ämnen i artikeln:

Stig-Björn Ljunggren

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 4, 2012

I teorin handlar politik om att parlament och regering får impulser från omgivningen, behandlar dessa enligt konstens alla regler, och genomför sedan det som är mest rationellt för oss alla.

Politik är att försöka göra mer rätt än fel i det långa loppet. Att väga alternativ och brottas med målkonflikter. Ett arbete som utförs av dem vi utsett i allmänna val. Så långt idealet. Men alla som varit i Almedalen, politikerveckan på Gotland, vet att politik också är en slags teaterscen där olika grupperingar och särintressen formulerar sina krav och visioner. Här blir politik en fråga om att synas och höras. Almedalsveckan är en slags branschmässa för alla som har krav på det allmänna – och vill göra gällande att just deras världsbild bör bli allmänt omfattande. Politik blir därför i praktiken en fråga om iscensättning. Det har med partiorganisationernas förändring att göra, medielandskapets ökade betydelse och att partilogiken börjat omvandlas till en medielogik.

Redan på sextiotalet började denna utveckling skönjas. Exempelvis skrev Guy Debord sin klassiska bok ”Skådespelssamhället” (La Société du Spectacle) redan 1967. Debord skriver inledningsvis:

”I de samhällen där det moderna produktionssättet härskar, ter sig allt liv som en oerhörd anhopning av skådespel. Allt som tidigare upplevdes direkt har fjärmats till en återgivning”. Eller som det senare skulle uttryckas: Vi går från en folkrörelsedemokrati till en publikdemokrati.

Kronan på verket i denna utveckling har i vårt land är som sagt Almedalsveckan. Det är en synnerligen vital anhopning av kommunikation som bäst upplevs på plats. Det har till och med börjat skrivas böcker om Almedalen. Även om inte Debord finns med i litteraturlistan är tankefiguren densamma i Maria Wendts ”Politik som spektakel. Almedalen, mediemakten och den svenska demokratin”, nyligen utgiven på Atlas Akademi. Jag har läst boken med stort intresse eftersom jag tillbringat åtskilliga sommarveckor i Almedalen, nu senast tillsammans med denna tidskrift och gänget kring Business Arena. Det hörs förstås på titeln att Wendt sällar sig till Almedalskritikerna. Men det som angrips är egentligen inte spektaklet på Gotland i sig, utan snarare hela samhällsutvecklingen. Antingen var det bättre förr, eller så finns det ett himmelrike någonstans i utopiernas dimma som borde eftersträvas.

Dagens jämmerdal är förskräcklig. Medie­folket och konsulterna sörplar rosévin och minglar frenetiskt bland de solbelysta medeltidsruinerna. Där är företag (ack!), PR-konsulter (usch!) och lobbyister (huh!). Det märks att Wendt gjort sin undersökning medelst metoden luftlandsättning från teoriernas himmel. Det krävs nog att faktiskt gå på seminarier och diskussioner som anordnas under politikerveckan för att förstå vad som egentligen händer där.
Att Almedalsveckan egentligen inte är något annat än en slags Speed Dating för alla som har idéer om hur framtiden bör gestalta sig. Att det sker som en slags massiv P1-sändning, en mångfald av seminarier utan repris, men möjligtvis med dokumentation. Almedalsveckan är bara ett koncentrat av hur samhället i stort fungerar. Iakttagaren av utvecklingen, som sitter antingen i sitt akademiska elfenbenstorn eller vid sin laptop på avstånd från ”spektaklet” blir förstås orolig. Men alla som varit på några seminarier, och satt sig in i vad som egentligen sker, är inte förvånade.

Trots dessa invändningar tror jag Maria Wendt har rätt i sin spektakelbok. Mer rätt än hon själv begriper. Och med konsekvenser som hon och andra Almedalskritiker inte förmår att greppa.

Det är helt riktigt att medieverkligheten och den verkliga verkligheten inte är samma sak. Men det beror inte på att medierna förfallit utan att en återgivning aldrig helt överensstämmer med kopian. Alla som lekt viskningsleken vet att det ursprungliga budskapet förvanskas på vägen även utan att det är plockmatsstinna journalister i närheten. Vi är därför dömda att vandra i skuggornas dal.

Wendts Almedalsperspektiv är precis detta. Hon skriver om ett Almedalen som jag inte tror besökarna på Fastighetsnytts seminarier i Almedalen känner igen. Men det är samtidigt just det hon försöker visa. Att verkligheten är fragmentiserad.

Vi lever i ett samhälle där produktionen av upplevelser blir allt viktigare för såväl den kommersiella verksamheten som maktutövningen. Varumärken och Berättelser fyller vår tillvaro. Makt har gått från att i huvudsak vara ”hård” till att oftast vara ”mjuk”. Då blir också ställen som Almedalen inte ett spektakel att peka ut och kritisera. Utan den plats där demokratin och samhällsgemenskapen förnyas. Det blir inte bättre än så här. Den som inte nöjer sig med att stå vid sidan om och gnälla, får göra sig omaket att ge sig in i leken. Att bygga och förvalta Sverige, skulle jag säga, är också att vara på tå i Almedalen. Inte stirra sig blind på dess spektakelsida, utan se till vad vi konkret kan göra för att förbättra samhället sådant det nu ser ut i verkligheten.

Stig-Björn Ljunggren
Författare och statsvetare

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 4, 2012

Ämnen i artikeln:

Stig-Björn Ljunggren

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.