Måndag10.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Arkitektur

Var det bättre förr?

Publicerad: 12 Juni 2015, 13:23

Michael Diamant pekar på en byggnad i typisk klassisk tradition, med en tydlig sockelvåning och mindre fönster högst upp.

Den moderna arkitekturen stöter på motstånd. Två Facebook-grupper som växer dagligen är kritiska mot alla de ”fyrkantiga lådor” som byggs i Sverige idag. Michael Diamant, en av grundarna, menar att den svenska arkitekturen har blivit en klubb för inbördes beundran.


Tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 3, 2015

Den moderna arkitekturen stöter på motstånd. Två Facebook-grupper som växer dagligen är kritiska mot alla de ”fyrkantiga lådor” som byggs i Sverige idag. Michael Diamant, en av grundarna, menar att den svenska arkitekturen har blivit en klubb för inbördes beundran.

Arkitektur är och förblir mycket ideologi. Michael Diamant berättar om alla 30-tals diktatorer som gillade klassisk arkitektur, med romarriket som ideal. Hitler gillade klassisk arkitektur liksom Stalin, och båda avskydde den tidens framväxande modernism inom konsten och arkitekturen. Därför kom en motreaktion mot dem, att allt de tyckte om skulle göras tvärtom.

Michael Diamant är bemanningskonsulten som brinner för den klassiska stilen inom arkitektur. För en tid sedan startade han Facebook gruppen ”Nyproduktion i klassisk stil”, där man uppmärksammar nutida arkitektur runtom i världen och visar alternativ till ”fyrkantiga lådor”. I skrivande stund har gruppen 1 851 medlemmar. Dess systergrupp ”Arkitekturupproret – det finns alternativ till fyrkantiga lådor”, har nästan 2 200 medlemmar.

– Det finns många som är kritiska och som inte trivs här, med internets hjälp kan man lätt titta på bilder och se hur det såg ut förr. De flesta svenska städer är helt förstörda ur ett skönhetsperspektiv om man jämfört med hur det har varit. Våra medlemmar vill ha en förändring, man vill helt enkelt ha långsiktigt byggande. Ett byggande som talar med hjälp av symboler och utsmyckning. Och ja, ett byggande som är vackert, vilket de flesta inte upplever att dagens svenska byggande är.

Michael gestikulerar vilt när vi går längs Stockholms gator. Han pekar på olika fasader och pratar om vad som är fint och vad som är fult. Han menar att arkitekturen i Sverige har blivit en klubb för inbördes beundran, där modernistiska arkitekter ritar för andra, likasinnade arkitekter. Han ser stora skillnader mot andra länder, där det finns många nutida arkitekter som ritar i klassisk tradition.

– I andra länder finns en pluralism i byggandet, där den moderna arkitekturen lever sida vid sida med den klassiska traditionen. I Sverige gör vi bara en sak i taget. Här är alla arkitekter modernister och man tillåter inte någonting annat att komma fram. Historiskt sett känns det som att det är så det har varit i Sverige. Exempelvis runt 1930, när vi plötsligt gick från att ha byggt i bara nordisk klassicism till att alla arkitekter började rita funkis över en natt. Det kvittar vad allmänheten tycker – arkitekterna ritar inte för de som ska bruka byggnaderna, utan för varandra.

”Alltför enkelspårig retorik”
Tobias Olsson, förbundsdirektör på Sveriges Arkitekter, menar att Michael Diamant och Facebook-grupperna drar alltför generella slutsatser, alldeles för snabbt. Han menar att de har en alltför enkelspårig retorik, och att det exempelvis inte alls ser särskilt annorlunda ut i andra länder. Han tycker också att kritiken är missriktad.

– De riktar in sig på arkitekter, att de ritar tråkiga byggnader. De vill ha klassiska byggnader, men glömmer bort att det inte är arkitekterna som själva bestämmer. Beställaren beställer något av arkitekten, som kommunen sedan säger ja eller nej till. Man gör det för lätt för sig.

Michael definierar den klassiska traditionen inte som en stil utan som en filosofi, ett ramverk med regler för hur en byggnad ska uppföras. Det ska finnas en symmetri och harmoni i hur man exempelvis delar upp fasaden. Han hänvisar till äldre byggnader i Stockholm, där man tydligt ser en sockelvåning med en markering uppåt, och en översta våning med mindre fönster än övriga våningar.

– Det är väldigt genomtänkt, hur vi människor uppfattar gatan och håller blicken, med ett naturligt avslut på byggnaden. Det är en lång kunskapstradition med en hög förståelse för människan och hur vi uppfattar rum och miljö. 1945 bestämde vi oss plötsligt för att, ”nej, allt som är gammalt får vi inte lära oss något av”, vilket är helt befängt om man tänker efter.

Saknar äldre byggnaders uttryck
Michael vänder sig mot den moderna arkitekturen med glas, stål och fyrkantiga former. Han menar att dagens arkitektur inte säger något om vår samtid medan äldre arkitektur berättar en historia.

– Vad säger en kal byggnad? En slät yta? Det säger ju ingenting. Hela vår samtid, som är väldigt rik och intressant, bygger byggnader som inte säger eller uttrycker någonting. De är funktioner och de rivs när funktionen inte behövs längre. Ingen uppskattar när det föreslås att ett hundra år gammalt hus ska rivas, eftersom byggnaden utöver sin funktion uttrycker något. Men det blir aldrig några protester när man river byggnader från 60-, 70- eller 80-talet. Det är just för att de byggnaderna bara är funktioner, det har inget annat värde en det exakta syfte de uppfördes för. En klassisk byggnad kommer man alltid att hitta ett annat användningsområde för eftersom byggnaden utöver att den är vacker, i sig är ett intressant tidsdokument som visar tidens ideal och förhoppningar.
Tobias Olsson menar det visserligen stämmer att människor gillar gamla miljöer. Men han tror att det finns fler orsaker till det än just den gamla stilen.

– En orsak till att människor uppskattar äldre miljöer är just att de är gamla. De har blivit brukade och nyttjade under lång tid. Dessutom ligger de ofta centralt, och det är inte bara stilen som folk gillar, utan även de ofta fina detaljerna, att de är omgivna av gamla fina torg, hantverket och den stora variationen – och det är möjligt att åstadkomma även med en modern stil.

Han menar vidare att även arkitekter i mångt och mycket är trötta på ”vita lådor”, men att det handlar mer om beställarens ambition. Att det går att ha ett gediget hantverk och omsorg om detaljer även i modern arkitektur håller han med om, men någon ska vilja betala för det.

– Den stora kvantiteten med bostadshus kan lätt bli tråkiga lådor om det inte finns en ambition från början från byggherren och kommunen. Om man exempelvis ser hur det byggs på i vissa nya stadsdelar, kan jag inte annat än att hålla med om att arkitekturen ibland inte blir så bra som den hade kunnat bli, speciellt när det gäller bostadshus, säger Tobias Olsson.

Han tycker också att det är svårt att definiera modern arkitektur enbart som ”fyrkantiga lådor”

– Självklart finns det trender, men om man exempelvis ser till de arkitekturpriser vi delar ut, ser man hur extremt mycket formen och gestaltningen varierar, säger han.

Mer hållbart med vackra byggnader
Michael Diamant håller med om det skulle vara dyrare att bygga i klassisk tradition. Han menar dock att det skulle betala sig på sikt, då människor enligt honom har högre betalningsvilja för vackra byggnader som har en identitet.

Jag frågar honom om han inte tycker att det kan finnas en poäng i att bygga ”fyrkantiga lådor” om det exempelvis kan lösa bostadsbristen snabbare.

– Det skulle ta lika lång tid, eller det skulle vara en marginell skillnad. När du idag bygger i klassisk tradition är det inte en massa stenhuggare eller något sådant. Dessutom har byggnaden bättre värdeökning över tid. Sen är det mer hållbart. Bygger du något med ett uttryck som människor vårdar, trivs med och älskar, då kommer det inte att rivas efter 30 år, som händer med alla lådor vi uppfört de senaste åren.

Maria Nordlander

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.