Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Arkitektur

Nationellt fokus på arkitektur

Publicerad: 21 juni 2017, 12:00

Emina Kovacic.

Foto: Leila Rudelius.

Bostadsdebatten har de senaste åren handlat om hur många, snabbt och billigt bostäder ska kunna byggas. Men hur har den snabba takten påverkat den arkitektoniska kvalitén på det som byggs? Det frågar sig bland annat regeringen – som nu startat arbetet med att ta fram en nationell arkitekturpolicy.


Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 3, 2017.

Bostadsdebatten har de senaste åren handlat om hur många, snabbt och billigt bostäder ska kunna byggas. Men hur har den snabba takten påverkat den arkitektoniska kvalitén på det som byggs? Det frågar sig bland annat regeringen – som nu startat arbetet med att ta fram en nationell arkitekturpolicy.

Bostadsbrist, bostadsbrist, bostadsbrist. Att det saknas bostäder i Sverige är knappast en nyhet, och när byggtakten nu går upp börjar den närma sig den som var under miljonprogrammets dagar. Ett miljonprogram som, sedan det byggdes, har fått utstå mycket kritik för bristande arkitektonisk kvalitet. Går vi i samma fälla nu? Det är en fråga som många har ställt sig, bland annat bostadsminister Peter Eriksson, som den 9 februari gav Boverket i uppdrag att ta fram en nationell arkitekturpolicy.

Historien har tydligt visat konsekvenserna av att åsidosätta arkitektonisk kvalitet i jakten på snabbt och billigt byggande. Därför måste höga ambitioner kring kvantitet förenas med höga ambitioner kring kvalitet och god gestaltning” sa han i samband med att uppdraget presenterades.

Uppdraget togs väl emot av många arkitekter, en yrkeskår med speciella förutsättningar. De har just nu den lägsta arbetslösheten av samtliga branscher, men lever också i ett klimat där de från allmänheten får höra att de bara bygger ”fula, vita lådor”.

Fastighetsnytt träffar en av dem som varit mest positiv till det nya regeringsuppdraget, Emina Kovacic, stadsarkitekt i Karlshamns kommun. I ett inlägg hos branschorganisationen Sveriges Arkitekter skrev hon ”Äntligen! Det var min första tanke när jag läste regeringens pressmeddelande om att Boverket fått uppdraget att undersöka kommunernas arbete med arkitektur- och gestaltningsfrågor” när uppdraget blev känt.

Ett mer långsiktigt perspektiv
Som stadsarkitekt i en liten men expansiv kommun stöter hon dagligen på det faktum att förutsättningarna skiljer sig kraftigt mellan olika kommuner vad gäller arkitektonisk ambitionsnivå, attraktionskraft, befintliga arkitektoniska värden och ekonomi. Hon hoppas att en ny policy ska kunna bredda bilden av arkitektur – från ytan där man pratar om vad som är vackert och vad som är fult, till att handla mer om att arkitektur kan skapa livsmiljöer som erbjuder olika sorters liv.

­– Min förhoppning är att vi istället stället oss frågan, vilka livsmiljöer vill vi att våra barn och barnbarn ska kunna uppleva när vi inte längre finns med? Att vi tar in det långsiktiga perspektivet, vilket jag nu upplever att regeringen tydligt eftersträvar.

Hur tycker du att staten har hanterat arkitekturfrågan de senaste åren? Varför tror du att uppdraget kommer just nu?
– Att det kommer nu kan mycket väl bero på att vi inte vill upprepa det som hände när vi byggde miljonprogrammet. Bostadsdebatten har på senare tid handlat mest om att bygga mycket, snabbt och billigt. Då blir det lätt att räkna ut att det vi försummar är den arkitektoniska kvaliteten och därmed även den långsiktiga förvaltningen. Min upplevelse är annars att ordet arkitektur inte förekommit så ofta i den statliga debatten. Däremot i den allmänna debatten, och då främst i samband med olika kontroversiella, motståndsbetonade projekt. Då har arkitekten ofta klätt skott för allas missnöje och påstådda misstag, när sanningen är att ingen byggnad blir bättre än sin beställares ambitionsnivå.

Hur kan man upprätta en policy som fungerar för ett helt land, med kommuner och många olika förutsättningar?
Min uppfattning är att den arkitektoniska ambitionen oftast hänger ihop med kommunens storlek, attraktionskraft, uttalad politisk ambition och tillgång till arkitekt-, landskapsarkitekt- och bebyggelseantikvariska kompetenser. Därför hoppas jag att arkitekturpolicyn kommer att vara så nyanserad att även mindre och medelstora kommuner kan hitta stöd där.

Genomsyra både detalj och helhet
De senaste åren har arkitektur varit föremål för flera statliga utredningar. Emina Kovacic upplever att vissa uppdrag, bland annat de som gäller undantag från bygglov, kan ha kontraproduktiv effekt för det övergripande uppdraget. Hon efterlyser därför konsekventa signaler från regeringen.

– God arkitektur måste vara något som genomsyrar både detaljer och helhet, och kan aldrig frånkopplas från sitt fysiska sammanhang. Det är detaljerna som avslöjar den arkitektoniska ambitionen. Därför måste dessa uppdrag gå hand i hand. Om man exempelvis släpper fritt utbyggnad av inglasade altaner och färgsättning av husen så försvinner kommunernas möjlighet till rådgivning, vägledning och påverkan då det inte längre kommer att krävas bygglov för dessa åtgärder. Min uppfattning är att det kan få negativa effekter för stadsbilden.

Tror du att en nationell policy skulle det göra lättare för dig att ”motivera” varför arkitektur är viktigt?
– Jag tror definitivt att en policy kommer att underlätta, även om många kommuner redan idag främjar god arkitektur. Det viktigaste med policyn är dock att den äntligen återger legitimitet till ett av världens äldsta och viktigaste yrken: arkitekt. Högst på min önskelista står att utrusta kommunerna med verktyg som gör det möjligt att utifrån sin storlek och ekonomiska förmåga hitta olika sätt att främja god arkitektur.

Var det bättre förr?
När det gäller arkitektur i den allmänna debatten får man ofta en känsla av att det var ”bättre förr”. I Karlshamn finns ett tydligt exempel på arkitekturhistoria, och hur bilden av vad som är bra och dålig arkitektur kan förändras, nämligen Väggaskolan – idag en gymnasieskola för över 1 000 elever.

Väggaskolans röda byggnad fyller 100 år i år, medan den vita delen byggdes 1937. Båda är dock ritade av Gunnar Asplund, vars initialer finns i skoskrapan i bilden högra hörn. Foto: Emina Kovacic.

Under början av 1900-talet beslutade Karlshamns kommun att bygga en realskola och 1912 utlystes en arkitekttävling där en viss Gunnar Asplund, då ung och okänd, stod som segrare. Skolan uppfördes i nationalromantisk stil. 20 år senare behövde skolan byggas ut och uppdraget föll återigen på Asplund, som den här gången valde en strikt funktionalistisk prägel med enkla, rena former, ljus och rationella uttryck. Båda delarna av skolan byggnadsminnesförklarades 1993.

– Jag anser att debatten ofta är förenklad och man likställer modern arkitektur med platta lådor utan själ, utan att diskutera bakomliggande orsaker. Arkitekturen har alltid präglats av rådande samhällssituation och våra prioriteringar så när vi kritiserar dagens arkitektur kritiserar vi även oss själva, tycker jag.

Emina Kovacic menar att man förr, med hjälp av arkitektur, lyckades manifestera olika samhällsvärderingar på ett tydligare sätt än idag. Hon menar att Väggaskolan är ett sådant exempel, där byggnaderna beskriver hur Skolsverige utvecklades från ett läroverk för bara pojkar, till en skola för både pojkar och flickor på 20 år.

Samtidigt vill hon inte romantisera den bilden för mycket eftersom många beslut fattades i små, slutna sammanhang och utan dialog med allmänheten.

– På det sättet är arkitektur mycket mer demokratisk idag. Förr kunde stadsarkitekten rita och besluta i samma ärende, idag betraktar vi det som jäv. Vare sig vi samtycker med våra medborgare eller ogillar deras synpunkter så får vi inte glömma att det vi bygger ska nyttjas och användas av just dem. Därför måste vi vara lyhörda och villiga att ta debatten, motivera, argumentera och kompromissa annars riskerar vi att göra arkitektur till något som endast begränsas till en klubb för inbördes beundran.

Maria Nordlander

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.