Från Bauhaus till mikrobostäder

Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 6, 2018.

I en exklusiv intervju berättar Chicago-arkitekten Dirk Lohan, barnbarn till världsberömde Ludwig Mies van der Rohe, om spännande projekt, Donald Trump och sin förkärlek till Stockholm.

Första gången Dirk Lohan besökte Sverige var han i övre tonåren. Mycket snabbt föll han för det idylliska skärgårdslivet och återvände sedan flera år i rad till en privat ö utanför Trosa för att njuta mer av den svenska sommaren.

I dag har han hunnit fylla 80 år, men styr fortfarande kosan mot Sverige ibland, främst Stockholm, för att kombinera arbete och umgänge med nära vänner, däribland Britt Almqvist, vd för Ahlqvist & Almqvist-arkitekter.

– Vi har blivit goda vänner genom åren och när hon besökte vårt kontor i Chicago för två år sedan började vi planera ett nytt samarbete. På den vägen är det. Nu är jag här, säger han till Fastighetsnytt.

Britt, som också är med på intervjun, nickar instämmande.

– Ja, det stämmer. Vi har har ett nytt projekt på gång, men kan inte avslöja några detaljer ännu.
– Jaså, inte? undrar Lohan.
– Nej, inte ännu. Det är för tidigt.
– Ok.

Duon arbetade senast med utformningen av Värtahamnen tillsammans, inbjudna av Stockholms stad, och har andra gånger tävlat mot varandra.

– Jag gillar Stockholm och har varit här många gånger. Det är en otroligt urban, sofistikerad och kulturell stad, säger Lohan.

Dirk Lohan.

Det är smickrande ord av den välrenommerade arkitekten som är känd världen över, framför allt inom sin egna yrkeskrets. Inte bara som barnbarn till legendariske Ludwig Mies van der Rohe, en stor förebild som på 1920-talet banade väg för funktionalismen genom den så kallade funkisstilen, men även för sina egna projekt i USA, Indien, Saudiarabien, Europa och Sydamerika.

– Jag har rest jorden runt och njuter fortfarande av att gå till jobbet varje dag. Det håller mig ung, säger han och ler.

Den här gången reser han med sin fru som är inredningsarkitekt.

– Vi bor på Bank Hotel, som hon hittade på nätet. Jag hade aldrig hört talas om det förut. Kanske för att det är så nytt. Ingen hade bott i sviten före oss.

Stureplansgruppen öppnade hotellet den 22 augusti 2018, med flera barer och restauranger.

Ett kärt återseende
Huvudskälet till Europaresan är dock att Dirk Lohan talade vid Neue Nationalgaleries 50-årsjubileum som firades med pompa och ståt i september. Ett välkänt museum för 1900-tals konst i Berlin, Tyskland, samt en arkitektonisk ikon från 1968 som hans världsberömde morfar skapat.

– Det blev ett kärt återseende. Ungefär som att besöka ett barn man själv har uppfostrat efter 50 år. Väldigt emotionellt.

Dirk Lohan fick som ung arkitekt på 27 år den ärofyllda uppgiften att leda projektet.

– Mies var för gammal för att flyga själv och skickade mig i sitt ställe. Alla andra var dock 50–60 år gamla så jag brukade säga att jag är 31 år när någon frågade, skrattar han och fortsätter:

– Men slutet gott, allting gott och så vitt jag vet begicks inga större misstag.

Han hade utan tvekan stora skor att fylla. Mies van der Rohe var redan vida känd som en imponerande arkitekt och arkitekturteoretiker som studerat vid Bauhausskolan under ledning av Walter Gropius.

– Nästan allt som dagens, yngre generation av arkitekter gör har sina rötter i den här läran, säger Dirk Lohan.

Funktionalismen och modernismen. Men trots att Mies levde och verkade i Berlin i över 30 år så lyser hans moderna verk nästan helt med sin frånvaro där.

– Det finns bara ett modernt verk i forna Östberlin, som har blivit ett museum.

Flera av hans alster kan däremot beskådas på många andra ställen. Villa Tugendhat i Tjeckien och Barcelonapaviljongen i Spanien är två berömda verk som konstant hyllas för sina enkla, rena former, stora glaspartier, öppna planlösning och exklusiva material. En stil som fick sitt genombrott även i USA när Mies och andra Bauhausarkitekter flyttade dit under Nazitiden.

– Han blev väldigt framgångsrik i USA och Chicago kryllar av hans moderna hus med glasfasader. Jag bor själv i ett av husen från 50-talet.

Förr och nu
Dirk Lohan är ungefär lika gammal nu som Mies var när Neue Nationalgaleries i Berlin invigdes och vet därmed att folks preferenser tenderar att förändras med tiden.

– Många av de stora och fina parkanläggningar som jag byggde på 70-talet i Chicagos förorter ligger nu ute till försäljning, då bolagen hellre flyttar in i små lådor i centrum.

Mikrobostäder och kollektivboenden är två andra växande trender i USA, förklarar han.

– Det har egentligen också sina rötter i funktionalismen. Många europeiska bolag har etablerat sig i USA för att erbjuda den här typen av boende.

Lohans filosofi är att framgångsrik arkitektur ska ta hänsyn till både ekonomiska hinder, samt sociala och fysiska förhållanden. En helhet som han brinner extra mycket för.

– Just med tanke på att behoven förändras genom åren är det viktigt att försöka arbeta så hållbart som möjligt genom att välja rätt typ av byggnadsstruktur, som tillåter flexibilitet och större förändringar.

Det innebär dock större utgifter initialt, vilket gör att vissa byggherrar undviker sådana “mindre statiska” lösningar.

– Men det blir antagligen lönsammare i slutändan ändå eftersom det är dyrare att riva och bygga nytt hela tiden. Jag tycker att frågan förtjänar mycket större uppmärksamhet, just utifrån ett hållbarhetsperspektiv.

När det gäller den sociala aspekten så förklarar han att USA, precis som Sverige och många andra länder i Europa, kämpar mot växande populism och segregation. Samtidigt som presidenten på andra sidan av Atlanten har dragit på hårdhandskarna när det gäller migration.

– Donald Trump vill bygga en mur och tillåter bara 40 000 migranter per år, vilket är försvinnande lite jämfört med Europa. När jag flyttade hit räckte det nästan med att svära att man skulle bli en god medborgare. Nu kan man glömma det.

Det finns heller ingen extra hjälp att få när det gäller boendet.

– Alla som flyttar till USA måste hitta ett eget boende, även flyktingar.

Det finns visserligen krav på att delar av nyproduktionen måste bestå av “affordable housing”. Men även där finns kryphål.

– Bolagen betalar för att slippa bygga de här bostäderna. Det sker hela tiden eftersom folk som köper en bostad för exempelvis 1 miljard dollar inte vill ha en granne som bara betalar 50 000 dollar.

Han förklarar att USA är betydligt mer kapitalistiskt än Europa i det hänseendet.

– Ansvaret för att bygga de billiga bostäderna landar oftast på staden, varpå bostäderna hamnar i specifika områden. Resultatet blir att klyftorna mellan rika och fattiga består.

Nytt landmärke planeras
Men det händer mycket positivt i Chicago också. Dirk Lohans favoritprojekt för stunden är att återupprätta en historisk byggnad som totalförstördes i en brand 2006.

– Allt inuti var byggt i trä och brann upp. 📷Det enda som bestod var ytterväggarna av sten, som nu upprätthålls med byggnadsställningar av stål.

Byggnaden designades ursprungligen år 1891 som en synagoga av två världsberömda arkitekter, Dankmar Adler och Louis Sullivan, och omvandlades sedan på 1930-talet till en baptistkyrka med stark koppling till gospelmusikens födelse.

– Jag bodde i närheten av kyrkan som student och minns att den fantastiska gospelmusiken ljöd ända ut till trottoaren.

Just nu pågår en insamling på minst 45 miljoner dollar för att resa byggnaden på nytt och ersätta ruinerna med USA:s första nationalmuseum för gospelmusik och en kyrkosal för konserter.

– Byggnaden förblir i kyrkans ägo och blir ett viktigt landmärke för hela staden.

Teresa Ahola