Torsdag02.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Arkitektur

Det allmännas bästa

Publicerad: 24 April 2013, 11:54

Örjan Wikforss

Att få lära känna en ny stad är verkligen en intressant erfarenhet. Umeå är min senaste bekantskap och man hinner iaktta mycket på vägen mellan tvåan i Lars Färjares gård och Arkitekthögskolan på Konstnärligt Campus vid älvstranden. Så här års är ljuset vitare än vad jag någonsin upplevt tidigare.


Ämnen i artikeln:

Örjan Wikforss

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 2, 2013

Att få lära känna en ny stad är verkligen en intressant erfarenhet. Umeå är min senaste bekantskap och man hinner iaktta mycket på vägen mellan tvåan i Lars Färjares gård och Arkitekthögskolan på Konstnärligt Campus vid älvstranden. Så här års är ljuset vitare än vad jag någonsin upplevt tidigare.

I stadskärnan kan jag räkna till ett drygt tjugotal olika stora förändringsprojekt. Vart och ett av avgörande betydelse för möjligheten att skapa en tät, sammanhängande och attraktiv innerstad. Umeå behöver verkligen just denna förtätning och blandning av nya verksamheter i centrum. De ger möjlighet att bygga en innerstad i vilken människor kan bo, arbeta och mötas. Med över 30 000 studenter är Umeå en universitetsstad av rang, men jag saknar det myllrande studentliv som jag är van vid från min hemstad Uppsala. Nåja, det är fortfarande vinter, så vi får se vad som händer till valborg med studentvimlet.

Stadsbyggnadskontoret har mobiliserat alla resurser för att klara anstormningen av byggprojekt i centrum. Investerarna prioriterar naturligtvis det egna projektet och vill optimera detta. Men ensidig optimering av det enskilda projektet kan resultera i en suboptimering för staden som helhet. Projektet är stadsbyggnadskonstens största fiende, sa den tidigare stadsbyggnadsdirektören i Stockholm Hans Wohlin vid ett tillfälle. Men utan nya projekt ingen stadsutveckling, tillade han. Det är i denna balansgång mellan enskilda och allmänna intressen som stadsbyggandet utspelas. Inom det bostadspolitiska området har inte mindre än tjugofem olika statliga uppdrag och utredningar initierats. Såvitt jag kan utläsa ur motiveringarna till dessa, kommer de att förskjuta balansen från det allmänna till det enskilda. Frågan är vem som idag har kraften att hävda det allmännas bästa i stadsplaneringen.

Vi måste värna och vårda de offentliga rummen och planera robusta stadsstrukturer som kan utvecklas efter ännu okända behov och drivkrafter. Ingen av alla dessa statliga utredningar som syftar till att ”sätta spaden i marken snabbare” och förvandla planeringsprocessen till en ”autostrada” diskuterar behovet av en övergripande planering till det allmännas bästa. Men det är just de allmänna platserna, gaturummen, torgen och parkerna som bildar stadens grundstruktur.

Vi behöver planera våra framtida allmänna platser, gator, torg och parker, rörelserum och vistelserum, länkar och noder. Inte i form av färdiga områden, utan strukturer i vilka stadens nya rum kan byggas över tid.  Detta kan inte lösas på detaljplanenivå eller i bygglov, utan i den översiktliga planering som idag tyvärr saknas på många håll. Den fördjupade översiktsplanen är rumslig utan att vara alltför detaljerad vad avser byggnaderna. Den anger tydligt hur de allmänna platserna och gaturummen ska anläggas och lämnar stort utrymme för detaljprojektering och effektiv produktion av de enskilda fastigheterna.

Men allt detta riskeras när kommunerna lämpar över kostnaderna för de allmänna platserna till de enskilda fastighetsägarna. Stadens markförsäljningar bör inte främst baseras på högsta pris i ett auktionsförfarande, utan innefatta kvalitetsbedömningar och långsiktig avskrivning av extraordinära exploateringskostnader. Det är mycket tveksamt att lägga dessa utvecklingskostnader på ett enskilt objekt och därmed på dem som bor och verkar just där. Exploateringar i denna skala bör grundas på samhällsekonomiska analyser och kvalitetsvärderingar, inte enbart på företagsekonomiska analyser.

Stadsbyggandet måste ses långsiktigt värdeskapande till det allmännas bästa. Det ska bli spännande att följa utvecklingen i Umeå och se hur kommunen förmår upprätthålla balansen mellan det enskilda och allmänna. Kommer resultatet att vara tjugo disparata byggprojekt eller en sammanhängande stadsutveckling?

Örjan Wikforss
Arkitekt SAR/MSA, professor
Blogg: orjanwikforss.wordpress.com

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 2, 2013

Ämnen i artikeln:

Örjan Wikforss

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.