Utnyttja EU för klimatpolitiken

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 2, 2019 där vi fokuserar på det stundande EU-valet och de branschfrågor som berörs.

EU-valet är besvärligt. Det rymmer många frågor om Europas framtid – utan att de egentligen ställs.

Riksdagsvalet är konstitutionellt okomplicerat. Sedan några hundra år tillbaka har riksdagen fått en plats i det politiska livet som praktiskt taget alla accepterar. Därför handlar riksdagsvalet entydigt om de sakfrågor som ställs.

EU-parlamentet är helt annorlunda. Det befinner sig i en pågående brottning om makten med EU:s ministerråd och med EU-kommissionen. EU-parlamentet försöker skaffa sig så mycket makt som möjligt. EU-parlamentets ambitioner drar EU i federal riktning – utan att det kommer upp i debatten inför valet.

Saken blir inte lättare när parlamentsgrupperna och de nationella moderpartierna drar åt olika håll. Ibland äter parlamentet sina ledamöter. Det finns ledamöter som hävdar att deras lojalitet måste vara mot partigruppen i Bryssel/Strasbourg – men det är faktiskt hemmapartiet som nominerat och det egna landets väljare som valt dem.

Bland de kretsar som har sitt levebröd i Bryssel finns det en föreställning om att EU bara kan överleva genom att i kris efter kris ta det ena steget efter det andra i federal riktning. Jag tror det är fel. Brexit borde ha gett dem en tankeställare, Orbans och de italienska populisternas retorik likaså. EU skulle må mycket bättre av att konsolidera och stadga det myckna man faktiskt uppnått. Låt europeiseringen ta den tid den behöver!

Om konsolidering borde bli den svenska EU-politikens nyckelord, vad skulle den då kunna innebära?

Först och främst mer effektiva sanktioner för att driva igenom vad man varit överens om. På den ekonomiska politikens område har man infört en del skärpningar för att länderna ska leva upp till den gemensamma valutans krav, men på fri- och rättigheternas område är unionen tämligen tandlös. Den ungerska utvecklingen förskräcker. Att stater måste uppfylla EU:s krav när de blir medlemmar, men att de sedan ogenerat kan trampa dem under fötterna, det är en orimlig ordning.

Därnäst att använda resurserna bättre. EU:s jordbrukspolitik är ett sorgebarn. Strukturpolitiken är full av regionalpolitiska ineffektiviteter. Forskningspolitiken är knappast så meritokratisk som den skulle behöva vara.
För det tredje öppenheten mot omvärlden. Trumps America-First-politik och Kinas utpressning mot investerare tynger den ständiga dragkampen mellan frihandel och protektionism. EU-parlamentarikerna har all anledning att stävja öppenhetens motståndare och uppmuntra EU-kommissionen att slå vakt om det globala handelssystemet. Det är frihandeln som gjort oss rika.

Men framförallt borde de svenska ledamöterna utnyttja EU som klimatpolitikens spjutspets. Tillsammans kan vi ta de steg som blir för kostsamma för ett enstaka lands näringsliv att bära. Det är detta de nyvalda ledamöterna borde göra till sin huvudsak i Bryssel.

Gunnar Wetterberg,
Historiker och författare