På hockeyrinken blir prioriteringarna tydliga

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 6, 2018.

Ishallar är underbara. Den isiga luften tillsammans med ljud från nyslipade skidskor ger mig alltid kraft och inspiration. Dessvärre hade jag en lång period av frånvaro från ishallen. Tiden från att jag själv lagt hjälmen på hyllan och till dess att barnen tog på sig utrustningen var olidligt lång.

Frånvaron har dock gett vissa fördelar. Till exempel är det enklare att se skillnaderna mellan förr och nu. Mycket positivt har hänt både på och kring rinken. Inte minst är det tydligt hur ny teknik och globalisering bidragit positivt.

På 80-talet hade inte globaliseringen ännu tagit fart. Sverige var inte medlem i Europasamarbetet. Kina hade precis börjat öppna upp sig mot omvärlden, vilket gjorde att ett axelskydd kunde kosta en smärre förmögenhet.
Hockey är fortsatt inte en billig sport, men jämfört med förr är prylarna både bättre och billigare. Det har vi såväl ny teknik som globaliseringen att tacka för.

En annan påtaglig men mindre positiv skillnad är den ökade trängseln i ishallen. Sverige och särskilt Stockholm har haft en mycket stark befolkningsutveckling de senaste åren. År 1980 hade Stockholms län drygt 1,5 miljoner invånare.

I dag har befolkningen vuxit till hela 2,3 miljoner. Stockholm är EU:s snabbast växande huvudstad och befolkningen kommer att fortsätta växa. Stockholm kommer att växa med motsvarande ett helt Malmö till år 2030.

Den snabba befolkningstillväxten har i politiken gett upphov till ett beteende man annars lätt åskådar bland hockeyjuniorer: ett tunnelseende som leder till att alla jagar samma puck.

Vi är många som satsat mycket de senaste åren på att driva fram ett ökat byggande. Detta har varit nödvändigt och behovet kvarstår. Bostadsmarknaden fungerar dåligt och tyvärr har byggandet bromsat in som ett resultat av bland annat flera nya regleringar.

En växande befolkning är inte sällan sammankopplat med ökad tillväxt. Det är i grunden något positivt. Samtidigt skapar fler människor också ökade behov. Dessa handlar om samhällsfastigheter såsom nya skolor och förskolor, men även simhallar, sporthallar, affärer samt kontor och andra arbetsplatser. För att inte tala om ishallar.

Den snabba befolkningstillväxten tillsammans med underdimensionerade investeringar har resulterat i dagens bekymmersamma läge. Finland har cirka 90 fler ishallar än Sverige per capita. Särskilt barn och unga i Stockholm har sämre möjligheter till idrott än på andra orter. Det går nu närmare 95 000 personer per ishall i Stockholm. Därför kämpar i dag många idrottslag för att få ihop träningstider. Barn och ungdomar tvingas träna sent på kvällarna, inte sällan i undermåliga ishallar. Detta leder till att satsningar uteblir och hindrar den kraft som sporten kan spela för integrationen.

Om att vi ska lyckas bygga långsiktigt framgångsrika städer är jag övertygad om att det kommer vara viktigt att bredda perspektiven. Målet måste vara att främja en funktionsblandad stad. Det behövs kreativitet för att hitta nya affärsmodeller och nya grepp för att kunna använda ytor, platser och utrymmen smartare och mer hållbart än i dag. Med andra ord: jaga inte samma puck som alla andra.

Andreas Hatzigeorgiou
Vd, Stockholms Handelskammare