Lördag28.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Krönika

När det som inte kan hända händer

Publicerad: 30 Maj 2016, 12:45

Sarah Bragée.

Workshopen inleds med att alla i gruppen ska rita en bild av något de gillar. Jag ritar böcker och förklarar att min väska alltid är tung för att jag måste ha flera böcker med mig jämt, och nästa deltagare berättar att hon gillar fjällvandring för att hon känner sig så fri då. Ali 15 år, ensamkommande från Afghanistan, tittar ner på sitt papper, fumlar lite, och säger ”Ja, jag gillar mest när det är bara är fred. Liksom, när det inte är krig. Då känner jag mig fri.”


Ämnen i artikeln:

Sarah Bragée

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 3, som utkom på fredagen.

Workshopen inleds med att alla i gruppen ska rita en bild av något de gillar. Jag ritar böcker och förklarar att min väska alltid är tung för att jag måste ha flera böcker med mig jämt, och nästa deltagare berättar att hon gillar fjällvandring för att hon känner sig så fri då. Ali 15 år, ensamkommande från Afghanistan, tittar ner på sitt papper, fumlar lite, och säger ”Ja, jag gillar mest när det är bara är fred. Liksom, när det inte är krig. Då känner jag mig fri.”

Att en kommun eller ett land skall vara beredd på olika typer av förändrade förutsättningar är inte nytt. Det kan handla om ökade regnmängder eller en mer direkt kris som en skogsbrand. Innan den stora branden i Västmanland sas det ”..men så mycket kan det ändå inte brinna!”. När det väl brann precis så mycket fanns ingen beredskap för hur de olika kommunerna eller brandstationerna skulle samordna sina insatser regionalt.

Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap arbetar med mottagande av ensamkommande barn och deltar i workshopen vi leder när Ali berättar om att han ”bara vill ha fred”. Nihad är tydlig i sina råd där det avgörande är att börja kartlägga de nyanländas behov för att sedan skapa en struktur. Att börja med innehållet och organisera utefter de behov som framkommer. Först tar man reda på vad som behövs, och sen funderar man ut hur det behöver göras.

Nu får kommunerna tydliga siffror på antal nyanlända som ska tas emot och om hand. Hur man gör det blir en mer lokal fråga, där en politisk vision om hur mottagandet skall vara och fungera kan saknas om man inte någon gång tänkt igenom sin beredskap. Vem gör vad, när och hur? Man kan ha ett system för att till viss grad veta hur man ska hantera det oväntade – men detaljkunskapen om det oväntade måste matas in i systemet för att möta de unika behov som uppstår på plats.

Workshopens deltagare är förutom ett antal ensamkommande barn också tjänstepersoner på kommunen, politiker, svenska kyrkan och föreningslivet i kommunen. Gemensamt skapar vi förslag på ett antal aktiviteter som inkluderar och skapar gemensamma upplevelser och möjligheter för både gamla och nya kommuninvånare tillsammans. De korta presentationer vi sedan filmar som dokumentation görs på många olika språk. Och skrattet som fastnade i halsen i början av dagen släpps loss när vi både förstår och missförstår varandra om vartannat, när vi gör high-five vid en lyckad dragning och när förslagen får applåder.

Det är inte svårt att göra rätt om man inkluderar. Men sitter man på kammaren och försöker skapa en struktur kring en utmaning där det saknas kunskap och erfarenhet är det lätt att hamna fel. Flyktingmottagandet kan inte reduceras till att inte utvisa asylsökande.

Sarah Bragée
Chef strategisk samhällsanalys, Tyréns

Ämnen i artikeln:

Sarah Bragée

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.