Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag25.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Krönika

Krönika: Två främlingar i en tvättstuga

Väggklockan visar 18.15. Nej, shit! Jag är sen! Jag slänger på mig jacka och springer ut med skosnörena släpande i höstmarken.

Publicerad: 3 December 2020, 15:32

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Mary Juusela, grundare och vd, Lika Olika.

Foto: Pressbild


Ämnen i artikeln:

Mary Juusela

Är det ni som har tvättid nu? frågar jag paret med barnvagn som står utanför bostadsrättens gemensamma tvättstuga. Jag är verkligen så ledsen för att jag är försenad, säger jag. Fumligt, av stressen, låser jag upp dörren. Jag tar bort min individuella låshylsa, som gjort att de inte ens kan komma in i tvättstugan, och öppnar upp åt oss alla. 

Med andan i halsen rafsar jag åt mig kläderna i torkskåpet och i torktumlaren. Du tror att du är viktigare än alla andra, va? säger mannen sammanbitet. Du får för fan lära dig att komma i tid och ta lite ansvar, fortsätter han. 

Jag vill säga: Nej! Jag skäms över situationen och att jag norpat av er värdefulla tvättid. Men ni vet corona och våren 2020 har gjort mig till en ”trasdocka” av trötthet, eftersom jag, precis som många andra, varit tvungen att överleva och arbeta hårdare än någonsin för att klara mig. Konsekvensen är sömnbrist och dålig kosthållning. Jag lyckas inte komma över mållinjen. Inte leverera - jag klarar för fasiken inte ens att hämta min tvätt i tid. Men jag får inte ur mig något annat än ”förlåt, det var verkligen inte meningen.” 

Barnet vaknar i vagnen och kvinnan lämnar tvättstugan. Det är jag som ska be om ursäkt, säger plötsligt mannen. Nu med ett helt annat tonläge. Jag har haft en riktigt dålig dag på jobbet. Han tittar rakt mot mig. De har varslat många kolleger och jag kan vara näst på tur. Han slår ner blicken och drar frenetiskt i en smutsig barnstrumpa. Vi har precis köpt lägenheten och väntar tillökning. Det är lite mycket, säger han och tittar upp igen. Jag nickar. Svajigt jobb, bolån, ny unge och gravid fru, jo, det kan jag verkligen förstå. Tack för att du sa förlåt, sa jag. Då slipper jag vara rädd varje gång vi möts, försöker jag skoja. Han brister ut i skratt. Jag också. Så står vi där och skrattar, åt eländet. Två främlingar i bostadsrättsföreningens tvättlokal. Två sönderslitna människor som tillsammans med resten av världen genomlider en väldigt påfrestande tid. Tillsammans. Och var för sig. 

Mary Juusela, grundare och vd, Lika Olika

 

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Mary Juusela

Dela artikeln:

Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.