Fredag03.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Krönika

Inte ett skuldbeläggande

Publicerad: 22 Juni 2015, 12:30

Jonny Flodin.

Ordet fel är värdeladdat. Det uppfattas det ofta som ett skuldbeläggande, att man borde ha gjort annorlunda och bättre. Denna innebörd har ordet uppenbarligen när man säger att någon gjorde fel som inte såg sig för bättre innan han backade på en fotgängare. Ur ett juridiskt perspektiv kan ordet fel i detta sammanhang ersättas med oaktsamhet, vårdslöshet eller försummelse.


Ämnen i artikeln:

Jonny Flodin

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 3, 2015

Ordet fel är värdeladdat. Det uppfattas det ofta som ett skuldbeläggande, att man borde ha gjort annorlunda och bättre. Denna innebörd har ordet uppenbarligen när man säger att någon gjorde fel som inte såg sig för bättre innan han backade på en fotgängare. Ur ett juridiskt perspektiv kan ordet fel i detta sammanhang ersättas med oaktsamhet, vårdslöshet eller försummelse. På samma sätt kan det uppfattas som ett skuldbeläggande om man säger till en fastighetssäljare att det finns ett fel i fastigheten eller till en hantverkare att det är fel i det nykaklade badrummet. Ett påstående om fel i prestationen kan uppfattas som kritik, att den som utfört prestationen har gjort fel och därför borde skuldbeläggas.

Ordet fel kan i avtalsförhållanden ha en annan betydelse. I stället för att fokusera på vad säljaren gjort ställs köparens befogade förväntningar i centrum. Ett exempel på detta finns i rättsfallet NJA 1997 s. 290. Efter att ett antal privatpersoner köpt fastigheter med småhus uppkom fukt- och mögelskador. Trots att säljaren, som uppfört småhusen, hade vidtagit tillfredsställande och fackmannamässiga åtgärder mot fukt, ansågs husen felaktiga. Högsta domstolen (HD) konstaterade att ”rätten till nedsättning av köpeskillingen … inte [är] att förstå som en sanktion för vårdslöst handlande från säljarens sida utan som en gottgörelse till köparen, när fastigheten visat sig inte vara av den kvalitet som denne haft anledning att förvänta sig”.

Ett ytterligare exempel är det av HD nyligen avgjorda målet mellan ett antal privatpersoner och Myresjöhus AB. Myresjöhus AB hade uppfört ett antal hus på totalentreprenad och använt sig av en konstruktion med putsade, enstegstätade fasader, vilken i efterhand visat sig medföra betydande risker för problem med mögel, röta och dålig lukt. I målet tillämpades standardavtalet ABS 95, enligt vilket fel förelåg om resultatet av entreprenörens arbete avvek från vad som hade avtalats. HD intolkade häri att resultatet skulle motsvara vad beställaren med fog kunnat förutsätta. Detta innebar enligt HD att ”en entreprenör kan komma att ha ett felansvar, trots att han har utfört arbetet fackmässigt”. Det rör sig inte om ett skuldbeläggande utan om en riskfördelningsregel. Entreprenaderna ansågs vara felaktiga därför att beställarna med fog kunnat förutsätta att konstruktionen skulle vara lämplig för sitt ändamål och inte förenad med betydande risker för problem med mögel, röta och dålig lukt.

Det finns här ett pedagogiskt problem, att förklara att man inte behöver ha gjort något fel för att resultatet ska anses vara felaktigt. Det är nog för många svårt att frigöra sig från tanken att fel ses som ett skuldbeläggande.

Jonny Flodin
Universitetsadjunkt, KTH

Ämnen i artikeln:

Jonny Flodin

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.