Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Krönika

Hur kan framtiden te sig?

Publicerad: 28 April 2016, 15:00

Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL.

Den 27 april kom Migrationsverkets nya prognos som visar att asylmottagningen beräknas bli betydligt lägre 2016 än enligt tidigare prognoser. 60 000 i stället för 100 000 personer. Av dessa räknar man med att 7 000 är ensamkommande flyktingbarn. Skillnaden är stor jämfört med 2015.


Ämnen i artikeln:

Annika Wallenskog

Den 27 april kom Migrationsverkets nya prognos som visar att asylmottagningen beräknas bli betydligt lägre 2016 än enligt tidigare prognoser. 60 000 i stället för 100 000 personer. Av dessa räknar man med att 7 000 är ensamkommande flyktingbarn.

Skillnaden är stor jämfört med 2015. Då jobbade Migrationsverket och många av våra kommuner och landsting med att på ett så bra sätt som möjligt ta hand om alla de 163 000 som sökte asyl i Sverige. Av dessa var 70 400 barn och hälften 35 400, var ensamkommande barn. Kommunerna hade redan från början det praktiska ansvaret för att ta emot ensamkommande flyktingbarn, samtidigt som Migrationsverket stod för kostnaderna. Vissa kommuner hade ett särskilt stort ansvar som ankomstkommuner. De hade under några månader i höstas fullt upp bara med att se till att de ensamkommande barnen fick tak över huvudet den första tiden i Sverige.

Under hösten blev det mycket tydligt att många av de regelverk vi under lång tid byggt upp i Sverige är allt för komplicerade och inte alls anpassade till den situation som då rådde. SKL tog fram en lista med 55 regelförenklingar och åtgärder som staten behövde vidta för att underlätta den situation som rådde, men där fanns också mycket som redan borde ha fungerat annorlunda. I dag är ett 20-tal av punkterna på listan helt eller delvis åtgärdade. Listan handlar i stora stycken om så enkla saker som att landstingen behöver få information om vilka asylsökande som kommit och deras mobilnummer, för att kunna kalla dem till obligatorisk hälsokontroll.

Nu är det dags för nästa utmaning! I takt med att många av de personer som kommit till Sverige nu får uppehållstillstånd kommer de att bli kommuninvånare och ska självklart få samma service som alla vi andra. SKL presenterade den 28 april sin nya Ekonomirapport. I den räknar vi med att 62 procent av flyktingarna från de länder som kom under 2015 står till arbetsmarknadens förfogande efter 7–8 år i Sverige, och att de har en arbetslöshet på nästan 13 procent. Hos den övriga befolkningen i samma ålder är den relativa arbetskraften 73 procent och arbetslösheten 4,8 procent*.

Då kommunernas och landstingens främsta intäktskälla är skatt på arbetade timmar innebär det naturligtvis att de kommer att få en ekonomiskt kärv tid under ett antal år. Men ju bättre vi kan hjälpa till med etablering på arbetsmarknaden för de nyanlända desto bättre blir det för kommunsektorns ekonomi.

Vi har sedan länge vetat att vi skulle gå mot en kärvare ekonomisk situation. Det beror på hur demografin ser ut. Nu går ett stort antal personer i pension, antalet äldre ökar för närvarande väldigt kraftigt, samtidigt som andelen 20 – 64-åringar minskar i relation till de äldre. Vi på SKL har framfört detta så många gånger att vi till slut känner oss tjatiga. Regeringen har lyssnat och ökar därför statsbidragen med 10 miljarder permanent från och med 2017. Men gapet mellan förväntade kostnader och intäkter växer ändå till hela 60 miljarder år 2019. För att få ihop våra kalkyler lägger vi in en statsbidragsökning på ytterligare 15 miljarder och höjer kommunalskatterna med 45 miljarder, i nivå fram till 2019. Detta motsvarar 1,82 kronor i högre kommunalskatt 2019.

Men kommunerna och landstingen kan inte bara fortsätta höja skatten. Tillsammans med oss invånare måste de börja jobba på ett nytt sätt. Vi måste ta tillvara på den nya tekniken och jobba med exempelvis e-hälsa. Det kan handla om mobila larm med GPS, sensorer i golv och sängar, dusch- och toalettrobotar inom äldreomsorgen. Du och jag kanske måste ta ett större ansvar för vår egen hälsa. Om vi får en kronisk sjukdom kan det innebära att vi själva måste lära oss att sköta medicinering, provtagning, rapportera resultaten och få medicinerna rätt inställda. Landstingen och kommunerna måste fokusera på att ta hand om de personer som inte klarar sig själva. Detta behöver inte vara negativt, utan kan i stället ge oss en större frihet att leva vårt liv, kunna resa och sköta våra jobb utan att behöva passa tider på vårdcentraler eller vistas på sjukhus.

Jag kan se framför mig att många av de flyktingar som kommit kan få ett bra liv med intressanta arbeten och bidra till ett nytt spännande samhälle och att vi kan få en välfärd med större frihet men också ett större ansvar för de individer som klarar av att ta ett sådant ansvar. Är vi beredda på det?

Annika Wallenskog
Biträdande chefsekonom och analyschef, SKL

*Alla siffror gäller för gruppen 15-74 år

Ämnen i artikeln:

Annika Wallenskog

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.