Fredag03.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Krönika

Höga klackar eller allvädersstövlar?

Publicerad: 13 December 2014, 15:07

Sarah Bragée

Sverige är inte ett land fullt av storstäder. Stockholm är inte en jättestor huvudstad. Den är attraktiv, den är modern och i världsklass på många sätt – men besökare kommer också för att få uppleva våra älgar, ishotell, skärgård och norrsken.


Ämnen i artikeln:

Sarah Bragée

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 6, 2014

I Folkskolans samhällslära från 1957 kan man läsa: ”Av 100 svenskar bodde i genomsnitt 21 i städer och 79 på landsbygden år 1900, och 48 i städer och 52 på landsbygden år 1953. År 1956 var siffrorna 50-50.” Urbaniseringen är ett faktum och att bo tätt leder till ökad hållbarhet. Edward Glaeser skriver “If the environmental footprint of the average suburban home is a size 15 hiking boot, the environmental footprint of a New York apartment is a stiletto heel size 6 Jimmy Choo.” Och det är ju en tacksam jämförelse att få bilden av en grov skogshuggarkänga i motsats till en nätt Sex and the City sko.

Att jobba med samhällsbyggnad innebär uppdrag i både större städer, på mindre orter och på landsbygd. Frågorna liknar varandra och berör bland annat visioner, handlingsplaner, hållbarhet i alla dess dimensioner så väl som fysik planering. Men urbaniseringen skapar en polarisering som ofta leder till en debatt där de två sidorna ställs mot varandra. Det är inte ofta land och stad ses som en helhet, eller som en gemensam utmaning att lösa.

Sverige är inte ett land fullt av storstäder. Stockholm är inte en jättestor huvudstad. Den är attraktiv, den är modern och i världsklass på många sätt – men besökare kommer också för att få uppleva våra älgar, ishotell, skärgård och norrsken. Den globala konvergensen leder till att utbudet blir allt mer likartat oavsett vilken stad du är i. Vi åker inte längre till London för att gå i de där unika butikerna, de finns här också nu. Vi kan se samma pjäser, lyssna på samma konserter och njuta av en caramel frappuchino som var det mest exotiska när jag bodde i London för tjugo år sedan. Så Sveriges unikitet ligger inte enbart i storstäderna, utan snarare tvärtom. Vilket inte förminskar det faktum att städerna driver tillväxt, lockar invånare och skapar möjligheter för investerare och företag.

Även om urbaniseringen leder till regionförstoring och skapandet av funktionella regioner som inte tar hänsyn till kommungränser är det fortfarande till kommungränser man oftast förhåller sig när man jobbar med stadsplanering och utveckling. Och där uppstår ofta problem, där de ansvariga på kommunen inte vet hur man ska hantera frågan om staden kontra omgivande jordbruksmark. Vissa kommuner kallar sig ”stad” istället för kommun. Andra har innerstadsstrategier och separata landsbygdsstrategier.

När jag arbetar med landsbygdsutvecklare och är på landsbygdsriksdagen diskuteras helt andra ämnen än när jag är på Årets stadskärna. I botten handlar det ändå om människors behov och drivkrafter. Oftast handlar det om att skapa en attraktiv plats. Där folk vill vara, bo, upptäcka, besöka, leka, jobba, mötas och uppleva. Man vill också bli lyssnad på, att bo i en kommun som lyssnar på sina invånare är något många värdesätter och något som vägs in i till exempel kommunrankingar, där det inte alltid är storstadskommunerna som ligger i topp.

För att undvika att förstärka polariseringen i debatten ytterligare bör fokus ligga på samverkan. Samverkansperspektivet handlar om att låta bli att sätta poäng. Att inte tävla, skapa vinnare eller förlorare. Det handlar också om att samverka över gränser politiskt eller inom kommunala förvaltningar för att tänka långsiktigt tillsammans, där en vision för en kommun givetvis inkluderar hela kommunen. Kanske kan till och med de olika delarna förstärka varandra – det verkar exempelvis inte finnas en avtagande trend att ha en sommarstuga, eller att få handla på ”Bondens marknad”. Att skapa förståelse och samverkan mellan stad och land är inte svårt. Det handlar om att kunna sätta sig in i andras situation – något vi förhoppningsvis gör flera gånger om dagen i olika situationer.

När vi arbetar med dialog är ett tillvägagångssätt (som jag lärt mig av en filosof) att tillskriva personer kunskap de kanske inte har. Istället för att fråga en ung person ”vad vill du ha?”, ställer man frågan om hur de tycker att man utforma trevliga mötesplatser för äldre. Man får väldigt intressanta svar. En fastighetsägare i stan kanske har de allra bästa idéerna om hur man ska få bredband på landet. Lantbrukaren kan i sin tur garanterat föreslå tankar om utbudet i centrumgallerian eller för Stora torget. Det behöver inte vara fel att ha landsbygdsstrateger på kommuner, men de ska inte isoleras och behöva lösa uppgiften själva – vilket givetvis gäller för alla förvaltningar eller tjänster.

Samverkansstrategier leder till insikter och lärdomar som förenar olika människor och kompetenser – och skapar en grogrund för att både stad och land ska kunna utvecklas. Och det, det är absolut hållbart!

Sarah Bragée
Chef Strategisk samhällsanalys, Tyréns

Ämnen i artikeln:

Sarah Bragée

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.