Fredag05.06.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Krönika

Hans Lind: Corona tvingar oss att tänka nytt – igen

Ständigt upptäcks saker som man inte tänkte på. Coronapandemin tvingar branschen att väga in ytterligare en aspekt vid stadsplanering, skriver Hans Lind.

Publicerad: 11 Maj 2020, 13:06

Hans Lind, tidigare professor i fastighetsekonomi.

Foto: Cornelia Nordström


När finanskrisen slog till 2008 trodde många med mig att bostadspriserna skulle falla kraftigt. Priserna hade ju fallit vid krisen på 30-talet och krisen kring 1990. Och det verkar ju logiskt att bostadspriserna faller när inkomster sjunker och efterfrågan på bostäder går ner. 

Läs även: ”Förbjud bostadsrätter med enstaka småhus”

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Det som vid missade när vi trodde att priserna skulle falla 2008 var att om bostadsutgifterna sjunker kraftigt, till exempel på grund av räntesänkningar (eller att amorteringar kan skjutas upp) så har hushållen råd att bo kvar trots att deras inkomster sjunker. Bostadsägaren kan vänta med att sälja – och då blir det omsättningen på marknaden som sjunker när det inte finns så många som vill betala de gamla priserna. Men priserna ligger ganska stilla.

Under senare år har både robusthet och hållbarhet diskuterats mycket när det gäller trafikplanering och stadsplanering. Såvitt jag vet har dock ingen diskuterat hur olika typer av städer klarat sig när det blir en pandemi.

Privatbilismen har dock uppenbara fördelar i den rådande situationen eftersom ingen annan nyttjat fordonet.

Låt oss börja med trafiksystemet. Kollektivtrafik blir farlig att använda när smitta sprids och vi avråds så långt som möjligt från att använda den. Och vem vet vem som tidigare utnyttjat bilpools-bilen eller den framtida självkörande bil som ska plocka upp mig? Hur ser man till att dessa kollektivt nyttjade fordon hålls smittfria? På kortare sträckor kan åtminstone friska och starka ta cykeln, men att hålla sig två meters avstånd från andra på en högt trafikerad cykelbana kan vara svårt. 

Privatbilismen har dock uppenbara fördelar i den rådande situationen eftersom ingen annan nyttjat fordonet. Avstånd hålls automatiskt och jag kan – om det finns parkeringsplatser – ta mig ändå fram till min arbetsplats. Jag skulle gissa att många av dem som arbetar med viktiga yrken och som under pandemin måste ta sig till jobbet använder en privatbil och att vi borde i denna nya situation vara glada över att så många har en egen bil.

Som isolerade (nästan) 70-plussare är vi också mycket glada över vår bil eftersom vi kan göra säkra utflykter och promenera i flera områden än i det närmaste grannskapet. De av våra pensionärsbekanta som inte har bil har svårt att motstå frestelsen att åka kollektivt ibland för att till exempel kunna ta sig till golfbanan.

Läs även: ”Har stadsplanerarna glömt sällanköpshandeln?”

I stora flerfamiljshus i täta städer kan det vara svårt att ens komma ut ur huset utan att träffa på någon annan. Det är svårare att promenera med två meters avstånd i en tät stad än vad det är i ett villa- eller radhusområde. Att ha en egen trädgård är också ett stort plus för den som under en relativt lång tid behöver hålla sig isolerad från andra. När vi sitter i solen på tomten och ser på de blommande tulpanerna, eller när vi fixar i vårt lilla växthus eller bygger några extra planteringslådor så tycker vi synd om de av våra bekanta som sitter i en lägenhet i centrala Stockholm. Och det är skönt att kunna visa legitimationen genom fönstret när leveransen från Systembolaget kommer.

Stadsplanering handlar om att väga samman många aspekter. Nu har vi fått en till att tänka på!

Dela artikeln:

Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.