Måndag06.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Sök

Krönika

Grinig gubbe i Göteborg

Publicerad: 14 September 2017, 12:00

Mona Kjellberg, senior konsult på Juni Strategi.

Ibland när kommunikationen inte alls fungerar och orken tryter tänker jag att vi alla bara borde fatta händer, griniga gubbar och stadsutvecklare och sjunga Kumba-yah tillsammans.


”Grinig Gubbe”, så står det på ryggarna till personer vi möter på väg till vårt möte i Göteborg. De protesterar mot byggandet av Västlänken och delar ut flygblad. ”10 år för sent…” säger den fastighetsägare som vi sedan träffar.

I alla demokratiska länder kan man titt som tätt se olikfärgade protest-tygstycken som hänger ut från fönster eller demonstrationer mot större stadsomvandlingar. I Sverige har vi de senaste åren vant oss vid att dessa protester är ett naturligt inslag i stadsbilden. Hattar uppbyggda som Kolingsborg vid Slussen i Stockholm och stora plakat mot Nobelmuséet.

Jag fastnar vid att de som protesterar mot Västlänken valt att definiera sig själva som ”griniga gubbar”, hur definierar de sina opponenter? Som ”glada unga tjejer”? Jag känner mig givetvis mer hemma i den senare kategorin och tror att nya Slussen blir bättre än innan och jag tror att Västlänken kommer att underlätta pendlingen – även om det är en omöjlighet att omvandling i en stad kan nå perfektion i alla aspekter för alla målgrupper. Trots detta så kan jag inte låta bli att fascineras av, och även beundra, engagemanget och tiden som läggs i att försöka påverka staden i den riktning som man uppriktigt tror är bäst.

Jag tror att vi som arbetar med stadsutveckling på olika platser, hur jobbigt det än är ibland, behöver en motpol som skaver lite, som ifrågasätter och ibland protesterar högljutt. I många fall upplever jag dock att motsättningar mellan branschen (där de allra flesta vill verka för en bättre stad) och demonstranter (där de allra flesta vill verka för/bevara en bättre stad) beror på informationsbrist, rädsla för något osäkert nytt och oförståelse för hur det nya kan te sig. Många av de äldre demonstranterna (som gubbarna i Göteborg) har också med sig att man till viss del räddade innerstäder från att rivas, fick dagis för alla och ett romantiskt skimmer över kårhusockupationen -68. De vet att man kan påverka.

Ibland när kommunikationen inte alls fungerar och orken tryter tänker jag att vi alla bara borde fatta händer, griniga gubbar och stadsutvecklare och sjunga Kumba-yah tillsammans. Eller, så kan vi fortsätta med medborgardialoger, information i många kanaler, gå ut och prata på plats. Det funkar ju det också, man når inte alla, men många. Med enträgen vilja att informera, inspirera och tillsammans skapa vår framtida gemensamma stad; med en tydlig strategi för hur en bra dialog med olika intressenter kan skapas kan faktiskt även de griniga gubbarna tillföra intressanta aspekter till vårt stadsbygge.

I år är det förresten 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes, i Stad i Världen skrev han ”Staden blir aldrig färdig, fullbordad. Den förvandlas oavbrutet, förnyas och förändras. Samtidigt är den evig, på något sätt finns allt det förgångna kvar, lagrat.”

Mona Kjellberg
Juni Strategi

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.