Framgångsrecept i en föränderlig värld

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 6, 2012

Berlinmurens fall och sammanbrottet för Järnridån och de ekonomier som befann sig öster om densamma, slutet på Det kalla kriget, globaliseringen med långtgående avregleringar av handel och kapitalmarknader, framväxten av nya ”tigerekonomier” såväl i Asien som på andra håll samt inte minst den fortsatt explosiva utvecklingen inom IT- och kommunikationsteknologin – allt detta har sammantaget skapat en dynamisk ”ursoppa” och ett starkare förändringstryck än kanske någonsin tidigare i mänsklighetens historia.

Lite slarvigt skulle man kunna hävda att Moores lag nu gäller inte bara inom det dator- och IT-tekniska området: Moores lag formulerades på 1960-talet och har tolkats som att beräkningskraften per fix kostnad hos mikroprocessorer fördubblas på 24 månader – mycket tyder faktiskt på att fördubblingstakten snarast har ökat på sistone – men ”lagen” skulle kunna slarvigt användas till att beskriva många snabba förlopp, även om organisationer och länder sällan eller aldrig fördubblar produktiviteten inom loppet av två år.

I de tidiga jordbrukssamhällena gällde definitivt inte Moores lag. Där var tidsperspektivet cirkulärt: sådd och skörd och årstidernas växlingar präglade människornas vardag. Mycket tyder också på att det i stort sett inte skedde någon produktivitetstillväxt före 1700-talet. I ett sådant samhälle är ofta lång livserfarenhet den främsta tillgången.

Övergången från det stationära samhället till tillväxtsamhället verkar ha inletts ungefär i samband med uppfinnandet av ångmaskinen i början av 1700-talet. I moderna industri- och tjänstesamhällen kompletteras det cirkulära tidsperspektivet av ett linjärt. I dessa samhällen är det förändringsbenägenhet och framsynthet som gäller medan lång erfarenhet inte längre har riktigt samma tyngd.

I takt med kontinuerliga teknologiska språng tickar den globala klockan allt snabbare, i synnerhet under de senaste decennierna, vilket i sin tur naturligtvis innebär både möjligheter och utmaningar. Forskning och erfarenheter pekar tydligt på att flexibilitet och anpassningsförmåga är det som kännetecknar framgångsrika institutioner medan rigida strukturer hamnar i stagnation och slutlig tillbakagång. Snabbare förändringar i den omgivande miljön ställer självklart ökade krav på enskilda individer, organisationer och länder att anpassa sig. Man skulle kunna säga att agnarna sållas snabbare från vetet ju snabbare omvärlden förändras.

Frågan är då vad som kännetecknar dessa flexibla vinnare? Trots allt fokus på teknik är svaret, kanske paradoxalt, människorna! Organisationer och länder där människor med många olika kompetenser blandas och byter positioner inom – både horisontellt och vertikalt – men också mellan verksamheter visar sig vara vinnarna. Rörelserna inom och mellan institutioner skapar i sin tur korsbefruktningar som leder till dynamik och tillväxt. Skapandet av dessa kreativa och flexibla miljöer förutsätter i sin tur icke-hierarkiska strukturer där ansvar och befogenheter i stor utsträckning flyttas så långt ner i organisationen – så nära kunden/marknaden/patienten – som möjligt.

Om jag tillåter mig att generalisera en smula vill jag hävda att det är tämligen enkelt i industrisamhället: Man arbetar för att överleva. I kunskapssamhället är sambandet mellan arbete och konsumtion dubbelriktat: Människor behöver fortfarande arbeta för att få mat på bordet men arbetet innehåller i sig betydande inslag av konsumtion. Människor förväntar sig att arbetet ska bidra till självförverkligande, personlig utveckling och vara socialt berikande. Organisationer och länder som bidrar till människors behovsuppfyllelse blir framgångsrika, andra riskerar att halka efter.

Det handlar således en hel del om ledarskap och kultur. Den fortsatta glidningen från industrisamhället in i kunskapssamhället innebär fortsatt förändrade krav även på ledare. I industrisamhället är chefens roll ofta att se till att medarbetarna håller tempot uppe så inte bandet stannar. I kunskapssamhället, där de allra flesta i någon mån är specialister, är istället förmågan att skapa kreativa förutsättningar för medarbetarna den viktigaste egenskapen hos chefen/ledaren.

Vi befinner oss fortfarande i efter­dyningarna av Den Stora Recessionen och nya kriser kommer med säkerhet efter denna även om de inte kan förutses idag. Det vi emellertid kan vara säkra på är att förändringarna kommer att vara fortsatt snabba. Om tio eller tjugo år kommer vi att se tillbaka på 2012 och förundras över hur outvecklat samhället var på många sätt. Vi vet också att välfärdssektorn kommer att ställas inför stora utmaningar framöver med tilltagande finansieringsproblem och ständiga kvalitetsdiskussioner. Det kommer att krävas ett stort mått av kreativitet för att hantera framtidens utmaningar och ju mer flexibla individer och organisationer är desto bättre är förutsättningarna.

Även om kriskänslan just nu ­dominerar är det ingen tvekan om att de senaste år­tiondenas snabba förändringar inneburit ett kraftigt ekonomiskt lyft för hundratals mil­joner människor runt om i världen.  Fortsatta snabba förändringarna borgar för snabb tillväxt även framöver och bör inte i första hans ses som ett hot utan som en möjlighet!

Mats Kinnwall
Chefsekonom, Sveriges Kommuner och Landsting