En närvarande pappa

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 1, 2018.

Helsingborg en lördagsmorgon. Jag är gäst hemma hos mina vänner. Till sovrummet där jag ligger smyger sig barnskratt, viskningar och några hyschningar om att “Mary sover!”. Jag somnar om. Passar på när jag äntligen får. “Nej, så får man inte göra”, hör jag en bestämd röst. Det är pappa Patrik. “Signe inte göra så”, säger en liten flickröst efter. “Nej, för då kan det gå sönder”. Jag lyssnar säkert en halvtimme på pappan och barnet. Hur han vägleder, tolkar och kodar livet. Och hur hon uppfattar, bekräftar och lär sig.

Samspelet är vackert. Viktigt. Men inte självklart i ett självupptaget samhälle med många föräldrar, mig inklusive, som är upptagna av mobiler och datorer och inte hinner svara på frågor, bekräfta goda beteenden eller ge lärdomar när det kanske inte blir så bra. Patrik är ett undantag. Han är en förebild som jag kan lära av. Det är dags att gå upp.

En stund senare sitter jag i köket och dricker te och äter frukost. Signe tultar in genom dörröppningen. Hon tar fart och ger allt hon kan för att ta sig över till andra sidan rummet. Väl framme vid spisen klappar hon sina knubbiga småbarnshänder till förtjusning. Liksom, jag klarade det!

På bänken intill står en kastrull med nykokt gröt. Den är varm. “Aj, aj”, säger Patrik. Signe vänder sig om. Rynkan mellan ögonbrynen visar att hon är fundersam. “Aj, aj, gröten är varm, älskling. Rör inte!”. Budskapet går fram. “Aj, aj”, Signe, säger Signe. Patrik ler bekräftande mot sin dotter.

Han häller upp gröt i en skål, sätter på haklappen och säger “varsågod!”. Signe äter och är nöjd. När hon blir mätt och leken övergår i kladd säger Patrik. “Nej, om Signe inte ska äta mer så säger du “tack” och lägger ner skeden”. Han är hela tiden med och vägleder.

Jag iakttar och ser viktiga paralleller med skolbarnen på de 50 grund- och gymnasieskolor som jag och Lika Olika-teamet arbetar med. Skolor där skolledning och lärare bjudit in mig att utbilda eleverna, barnen, i konsekvensbeteende, sociala förmågor och respekt. Förmågor som man får hemifrån av närvarande vårdnadshavare.

Det spelar alltså roll att titta varandra i ögonen, ta tiden att sitta bredvid, att prata tillsammans och att orka förklara, instruera och repetera. Även oss vuxna emellan. Så som pappa Patrik och tvååriga Signe gör. Sådant jag själv behöver påminnas om.

Mary Juusela