Onsdag28.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Krönika

En konflikt ­mellan äganderätt och privata vinstintressen?

Publicerad: 14 September 2012, 11:11

Erik Darin

Ledningsrättslagen infördes i början på 70 -talet. Syftet med lagen var i första hand att trygga Televerket och andra stora statliga aktörers utbyggnad av sina ledningsnät. Nuförtiden har dessa statliga bolag till stor del ersatts av privata aktörer. Deras privata vinstintressen krockar med markägarnas äganderätt. Ändrar detta förutsättningarna för tillämpningen av Ledningsrättslagen?


Krönika ur Fastighetsnytt nummer 4, 2012

Ledningsrättslagen infördes i början på 70 -talet. Syftet med lagen var i första hand att trygga Televerket och andra stora statliga aktörers utbyggnad av sina ledningsnät. Nuförtiden har dessa statliga bolag till stor del ersatts av privata aktörer. Deras privata vinstintressen krockar med markägarnas äganderätt. Ändrar detta förutsättningarna för tillämpningen av Ledningsrättslagen?

Ledningsrättslagen (LL) kan ge en ledningshavare rätt att ta utrymme inom en fastighet i anspråk för anläggande av vissa typer av ledningar samt anordningar som är kopplade till dessa. LL har ett nära släktskap med Expropriationslagen som ger staten möjlighet att tvångsförvärva fastigheter.

LL gäller endast för ledningar som ska användas för allmänt ändamål och endast för de typer av ledningar och anordningar som anges i lagen, exempelvis master för mobiltelefoni och ledningar i allmän VA anläggning. LL omfattar även anordningar som behövs för dessa ledningar. I ett fall från Högsta domstolen gavs tillstånd till framdragande av avloppsledning med tillhörande avloppspumpstation och avfallsslamanläggning som bland annat tog ett område på 3 800 kvadratmeter av fastigheten i anspråk.

Normalt upplåts inte ledningsrätt i strid med till exempel gällande detaljplan. Ledningsrätt får inte heller upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller om olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Ledningsrätt upplåtes genom en förrättning hos Lantmäteriet. Lantmäteriets ledningsrättsbeslut kan enligt reglerna i fastighetsbildningslagen överklagas. En ledningsrätt gäller utan tidsbegränsning. Ett lagakraftvunnet ledningsrättsbeslut kan endast upphävas vid till exempel ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan om ledningsrätten.

En markägare (till exempel kommun eller en privat fastighetsägare) har i normalfallet små möjligheter att påverka ledningarnas placering eller förhindra att ledningsrätt beviljas. Endast om så kallat synnerligt men, det vill säga verkligt betydande olägenheter, uppkommer för en fastighet ska en begäran om ledningsrätt avslås. Även om sådana olägenheter uppkommer kan ledningsrätt ändå beviljas i vissa fall.

Markägaren har i normalfallet rätt till ersättning i form av ett engångsbelopp för att avstå utrymme på fastighet. Ersättningen ska motsvara marknadsvärdet av det utrymme som avstås samt ersättning för annan skada som eventuellt uppkommer på grund av åtgärderna. Därtill ska ytterligare 25 procent av marknadsvärdet läggas till ersättningsbeloppet. Ersättningsnivån verkar ändå ibland upplevas som låg. Detta kan bero på att engångsbeloppet normalt inte omfattar framtida värdehöjningar av marken. Markägaren får inte heller del av framtida vinster från ledningshavaren.

Synpunkter har framförts på att reglerna om ersättningen borde ändras till att exempelvis avse faktiskt årliga återkommande ersättningar och att dessa inte ska bakas in i engångsbeloppet. Markägaren borde även få del av ledningshavarens framtida vinster. Ersättningen i denna del skulle då fungera ungefär som en omsättningshyra för en affärslokal, vid hög omsättning blir ersättningen högre men vid låg omsättning minskar storleken på den årliga ersättningen i motsvarande grad.

Vid LL:s tillkomst var det viktigt att säkra det allmännas intresse på bekostnad av äganderätten. Detta kunde kanske lättare accepteras när LL oftast gynnade statliga företag. Numera är det mestadels privata bolag som är ledningshavare. Det kanske inte är lika självklart att till exempel ett privat telekombolag ska kunna ta mark i anspråk mot markägarens vilja.

Marknadens aktörer verkar ändå försöka träffa frivilliga avtal i första hand istället för att använda LL. En anledning till varför ledningshavarna försöker komma överens med markägarna kan vara att ledningshavarna är måna om sitt rykte hos markägarna. Risken för långa handläggningstider hos Lantmäteriet samt markägarens möjlighet att förhala förfarandet genom sin rätt att överklaga ledningsrättsbeslutet till högre instans spelar säkert också in. En fördel för en markägare att träffa en frivillig överenskommelse med ledningshavaren är att ersättningen kan bli högre än genom LL.

Denna krönika gör inte anspråk på att redogöra för alla de regler och frågeställningar som finns kring LL men LL kanske skulle kunna modifieras så att den blir något mera godtagbar för markägarna utan att ge avkall på den nödvändiga utbyggnaden av master och ledningar. Markägarna borde få ökat inflytande på mastens eller ledningens placering utan att för den skull kunna förhindra att en ledningsrätt kommer till stånd. Ersättningsreglerna skulle kunna göras mer generösa och det borde ges ökade möjligheter att ompröva eller modifiera ett lagakraftvunnet ledningsrättsbeslut.

Erik Darin
Advokat, Baker & McKenzie

Krönika ur Fastighetsnytt nummer 4, 2012

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.