Måndag06.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Sök

Krönika

Det enda typiska bubbeltecknet

Publicerad: 29 Augusti 2017, 19:01

Sverrir Thór.

Från och till de senaste tio åren har det snackats om en prisbubbla på svensk bostadsmarknad och de senaste månaderna har snacket intensifierats mycket. Inget av det som framkommit har fått mig att ändra åsikt.


Krönikan kommer även att publiceras i Fastighetsnytt nummer 4, 2017 som utkommer den 15 september.

Från och till de senaste tio åren har det snackats om en prisbubbla på svensk bostadsmarknad och de senaste månaderna har snacket intensifierats mycket. En allt större grupp bedömare tycker sig se en bubbla medan andra avfärdar allt snack om att bostadspriserna är för höga och menar att fundamenta motiverar priserna. Själv har jag länge varit av åsikten att vi befinner oss i en bubbla, och argumenterat för det på dessa sidor. Inget av det som framkommit har fått mig att ändra åsikt.

Förvisso är det så att ekonomin står starkt och det finns en brist på bostäder. Dessutom är det ingen tvekan om att hushållen sällan har varit rikare än nu och allt detta i kombination med en rekordlåg ränta gör att det bevisligen är fundamentala faktorer som förklarar höga bostadspriser. Å andra sidan är skuldsättningen rekordhög, en stor del av hushållens förmögenhet består av deras bostäder (och är därmed bortraderad om och när priserna börjar falla – för det gör de alltid till slut). Dessutom är räntan rekordlåg, och när priset på pengar till slut börjar stiga igen (för det gör det alltid till slut) så kommer priset på bostäder att börja falla av den enkla anledningen att inte lika många har råd att efterfråga bostäder. Och med fallande efterfrågan faller priset, det kallar vi för lagen om efterfrågan i ekonomisk teori. Det finns nämligen även fundamenta som talar emot de höga priserna.

När man pratar efterfrågan ska man också ha en sak i åtanke. Det finns olika typer av efterfrågan. Dels finns fundamental efterfrågan, eller konsumtionsefterfrågan som man också skulle kunna kalla den, det vill säga man köper en vara för att konsumera den (eller en bostad för att bo i den), dels investeringsefterfrågan där man köper en vara för att långsiktigt äga den då man tror på en långsiktig totalavkastning. Sedan finns det även spekulativ efterfrågan, där man köper en vara för att man tror på en kortsiktig prisuppgång utan någon som helst plan på att äga den över en längre tid.

Ju större den spekulativa efterfrågan är, desto större är risken för bubbla och just nu vittnar många om att den spekulativa efterfrågan har ökat. Det gäller inte enbart privata aktörer som köper fastigheter för att äga kortsiktigt och sedan sälja utan även nya och väldigt sencykliska bostadsutvecklare som köper byggrätter till väldigt höga priser och lyckas få ihop kalkylen på grund av den låga räntan men saknar dels byggkompetensen för att förverkliga dessa byggrätter, dels den ekonomiska långsiktigheten som krävs för att klara en räntehöjning.

Det heter ofta att de typiska bubbeltecknen saknas men letar man noga så står de nog som spön i backen. Oavsett det så finns det egentliga bara två saker som alla bubblor har haft gemensamt. För det första så har det inte funnits några typiska bubbeltecken och för det andra så går det inte att se en bubbla förrän den har spruckit. Det är lätt att vara efterklok men egentligen kan vi bara gissa; både vi som tror på bubbla och de som inte tror på bubbla.

Sverrir Thór

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.