Tisdag31.03.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Sök

Krönika

Affordable housing: Varför händer mer i andra länder?

Publicerad: 15 Januari 2019, 14:20

I Köpenhamn finns sedan ett antal år krav på att 25 procent av lägenheterna i nya större projekt ska vara billiga hyresrätter. I båda städerna finns idag bred politisk enighet om dessa satsningar. Varför finns inte samma breda stöd för en sådan politik i Sverige?


Ämnen i artikeln:

Hans Lind

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 6, 2018.

Jag var nyligen på ett seminarium om “Affordable housing” arrangerat av EU-kommissionen i Stockholm. Representanter från Köpenhamn och Wien beskrev hur de jobbade med att öka utbudet av billiga bostäder. I Köpenhamn finns sedan ett antal år krav på att 25 procent av lägenheterna i nya större projekt ska vara billiga hyresrätter. I båda städerna finns idag bred politisk enighet om dessa satsningar. Varför finns inte samma breda stöd för en sådan politik i Sverige?

Först kan noteras att den politik som fördes under den tidigare s+mp-regeringen var minst sagt halvhjärtad. Investeringsstödet till hyreshus hade en sådan utformning att det främst var rationellt att utnyttja stödet om hyresnivåerna var relativt låga, det vill säga utanför storstäderna där bostadsbristen var som störst. Dessutom fanns egentligen ingen möjlighet att veta om det var projekt som skulle ha genomförts även utan stöd. Detta kan knappast tolkas på något annat sätt än att partiledningarna bedömde att billigare nyproduktion inte var något som väljarna i storstäderna prioriterade.

Vad kan då förklara det större stödet i till exempel Köpenhamn? I både Köpenhamn och Stockholm kan vi anta att de allra flesta hushåll inte själva räknar med att flytta till de aktuella bostäderna, så ur ett snävt egenintresse finns ingen skillnad. Dessutom har jag svårt att tro att Köpenhamnsborna är så mycket mer altruistiska än Stockholmsborna.

De två hypoteser som jag tror mest på är följande. I både Köpenhamn och Wien finns en relativt stor hyressektor där hyrorna bestäms av utbud och efterfrågan. Bor man i den sektorn har man ett egenintresse av att öka utbudet av billiga hyresrätter, eftersom det bidrar till att hålla nere hyran i den egna lägenheten. I KTH-forskaren Anna Granath Hanssons studie av Hamburg och Berlin, där man satsat mer på ett billigt byggande än i motsvarande svenska städer, diskuteras samma hypotes. I Sverige skyddas alla befintliga hyresgäster av hyresregleringen och de påverkas inte av att bostadsbristen växer.

Den andra hypotesen är att i både Köpenhamn och Wien sker i praktiken beslut om byggande på en nivå som omfattar hela storstadsområdet. Därmed kan de planera så att billigare byggande fördelas ut över hela storstadsregionen. I Wien var detta ett klart uttalat mål. Billiga hyreshus ska finnas i alla delar av regionen. Om en person av någon anledning är rädd för att det byggs billigare hyreshus i närheten kan denne veta att bördan fördelas någorlunda lika mellan alla i regionen. I Sverige bestämmer varje kommun själv och varför ska en kommun ta ansvar för hushåll med lägre inkomster när de inte vet om närliggande kommuner gör det?

Det mesta tyder väl på att varken hyresregleringen eller det kommunala självstyret kommer att förändras nämnvärt i Sverige under överskådlig tid. Min förhoppning är dock att 2019 blir det år där politiker både i stat och kommuner ändå inser att det krävs radikala förändringar i hur vi bygger nya bostadsområden för att bostadsmarknaden ska fungerar för alla. I alla områden behöver det finnas billigare och dyrare alternativ – även om detta inte är något som kortsiktiga väljare prioriterar.

Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi

Ämnen i artikeln:

Hans Lind

Dela artikeln:


Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.