Fredag05.06.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Debatt

”Olika uthyrningsregler bidrar till segregation”

Kommuners och bostadsföretags hyresregler skapar segregation och ekonomisk diskriminering, skriver Kerstin Annadotter och Gunnar Blomé, doktorer vid KTH.

Publicerad: 9 April 2020, 08:00

Kerstin Annadotter och Gunnar Blomé vid KTH skriver om hyresregler och hur de kan skapa orättvisa.

Foto: Privat


Ämnen i artikeln:

KTHHyresrätter

Vi, Gunnar Blomé och Kerstin Annadotter har på nära håll följt och analyserat hur kommuner och bostadsföretag arbetar med uthyrningspolicys i samband med vår följeforskning av Landskrona stad under åren 2013-2018. 

Den första åtgärden av Landskrona Stadsutveckling AB (LSAB) var att införa en kommungemensam uthyrningspolicy. Olika regler om vilka inkomster som accepteras och höga krav på inkomster från fastighetsägarna bidrar till segregation i Sveriges kommuner och ekonomisk diskriminering samt strukturell bostadslöshet. Att exempelvis inte räkna barnbidrag som inkomst är enligt oss en form av diskriminering.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Varför uthyrningspolicys?

Uthyrningspolicys består av ett antal regler som fastighetsägare författar till exempel inkomstnivå och typ av inkomst. Uthyrningspolicys är till för att inkludera eller exkludera hyresgäster. Olika fastighetsägare räknar in olika typer av inkomst, exempelvis räknas ofta inte barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag, handikappersättning som inkomst. Kraven på hyresgästernas inkomster från fastighetsägarna varierar stort, exempelvis i Stockholm från Kronofogdens normalbelopp plus hyreskostnaden till 4 gånger hyran i inkomst. Ibland exkluderas försörjningsstöd som inkomst för att en kommun inte ska få för höga kostnader för försörjningsstöd eller i syfte att undvika att vissa stadsdelar med en social problematik får en förvärrad situation. Ur fastighetsägarnas synvinkel kan det handla om riskhantering - att förebygga eventuella framtida problem med obetalda räkningar och störningar. Alternativt en medveten strategi att segregera. 

Problemet

”Social dumpning” eller Svartepetterspel” som innebär att kommuner överför sociala problem på varandra har blivit allt vanligare. Ekonomiskt svaga kommuner med en tillgänglig bostadsmarknad drabbas, såsom till exempel avfolkningskommuner där ortens fabrik eller andra företag har lagt ner och där det finns tomma lägenheter. Etableringslotsar och andra kommuners socialtjänster har i flera fall som vi kunnat konstatera ”löst” bostadssituationen för resurssvaga hushåll eller flyktingar genom att ”dumpa” dessa människor på den redan drabbade kommunen som kanske i det korta perspektivet ser inflyttningen som en lösning på bostadsöverskott och att få in hyror. Hushållen som flyttar in är ofta i behov av långvarigt försörjningsstöd, vilket orsakar stora kostnader och kommunernas ekonomi blir värre än innan inflyttningen. 

Olovliga kontraktsförhållanden och handel med adresser har tydligt ökat under senare år, liksom andra- och tredjehandsmarknaden på både bostads- och hyresrätter. Trångboddheten i städerna har förvärrats som ett resultat av att många människor tränger ihop sig i våra socialt mest sårbara urbana miljöer - många människor har också osäkra anställningar och därmed osäkra inkomster. 

Läs även: Isoleringens höga pris

I många kommuner är de kommunala bostadsbolagen dominanta i stadsdelar med uthyrningsregler som skiljer sig från de privata hyresvärdarnas och står ofta själva för hela eller en stor del av kommunens bostadssociala arbete. På många platser renoveras också privata hyresfastigheter med stora hyreshöjningar som följd, vilket försvårar för resurssvaga hushåll då en större andel av inkomsten går till boende och trösklarna ökar för andra att ta sig in på bostadsmarknaden. 

Alla dessa fenomen ovan driver på segregationen i Sveriges kommuner, särskilt i de kommuner som saknar arbetstillfällen. Detta är mycket allvarligt och integrationen försvåras.

Ny lagstiftning 

Forskning visar att uthyrningsregler kan skifta stort med oklar tillämpning i bostadsföretagen. När det gäller vilken typ av inkomst som godkänns av fastighetsägaren, skiljer det sig väsentligt. 

Det är därför angeläget att utreda frågan om uthyrningspolicy och ekonomisk diskriminering. Nuvarande diskrimineringslagstiftningen (2008:567) tar inte upp ekonomisk diskriminering. Däremot kan den nya lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter som gäller från januari 2020 vara mycket intressant att pröva i detta sammanhang. Lydelsen i artikel 2, punkt 1, i lagen har flera ord som handlar om ”sociala ursprung”, ”egendom”, samt ”börd eller ställning i övrigt”. Det finns inget som motiverar höga inkomstkrav, utom att det skapar segregation. Istället borde bolagen använda myndigheternas rekommendationer, såsom Kronofogdens förbehållsbelopp och normalbelopp som redovisar vad hushåll behöver för att täcka levnadsomkostnader med hänsyn till underhållsbidrag, barnbidrag eller studiebidrag. 

Landskrona – en intressant samverkansmodell

Landskrona har historiskt haft en tillgänglig bostadsmarknad sedan 1970-talet, men sedan 2012 har staden arbetat beslutsamt med en strategisk plan och med en för staden gemensam uthyrningspolicy och ekonomin har förbättrats. Landskrona växer nu med nya verksamheter, nya arbetstillfällen och nya bostäder. Det går alltså att förändra en fattig kommun men det behövs en genomtänkt strategi, genomarbetade kunskapsunderlag och genomtänkt organisation. Det arbetet har Landskrona påbörjat.

Läs även: Fokus på miljonprogrammen kan rädda både liv och miljö

I Landskrona har 75 procent av stadens fastighetsägare anslutit sig till den kommungemensamma uthyrningspolicyn. Landskronas modell har bland annat handlar om att begränsa inflyttningen av bostadssociala hushåll och flyktingar från andra kommuner. Genom att fastighetsägarna tillsammans organiserar uthyrningen och tar ansvar för bostadssociala behov inom Landskrona samt fördelar dessa hushåll över hela staden möjliggörs integration. 

Vad mer kan göras?

Många kommuner tillämpar liknande strategier när det gäller att locka till sig medel- och höginkomsttagare. Det är svårt att se att integrationen kan bli möjlig om ”alla” kommuner agerar likadant samt skapar egna uthyrningspolicys som hindrar grupper av låginkomsttagare, flyktingar, bostadssociala hushåll och strukturellt hemlösa från en egen bostad. Den egna bostaden är alltid början på ett eget och självständigt liv – en mänsklig rättighet. 

Ekonomiskt svaga kommuner med en tillgänglig bostadsmarknad med få arbetstillfällen är eller riskerar att bli de stora förlorarna. Vår forskning visar sammantaget att regionerna i Sverige måste ta större ansvar för att samverka mellan kommuner när det gäller att fördela akuta- och ta hand om långsiktiga bostadssociala behov i syfte att motverka kommuners Svartepetterspel eller Social dumpning. 

Landskronas samarbetsmodell och uthyrningspolicy har varit framgångsrik och är motiverad under en period. Samtidigt är det viktigt att nationellt utreda frågan om ekonomisk diskriminering i de inkomstkrav som bostadsföretagen tillämpar som en åttonde diskrimineringsgrund. Inte minst för att trösklarna in på bomarknaden för flera grupper ökat under senare år och som följd har den strukturella bostadslösheten förvärrats. 

Det finns inga bestämmelser i Socialtjänstlagen som ger bostadslösa en allmän rätt till att få en bostad av socialtjänsten i en kommun. Däremot kan socialtjänsten i särskilda fall bli skyldig att tillhandahålla en bostad som bistånd när en person eller familj är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad. Ska integrationen på allvar möjliggöras och den strukturella bostadslösheten minska krävs att människor med låga inkomster i större omfattning på egen hand kan finna alternativ på bokmarknaden – inte hindras av omotiverade inkomstkrav och regler i bostadsföretagen som är svåra att överblicka. 

Lär av Landskrona

Vi anser att det finns mycket att lära av Landskronas arbete med uthyrningspolicy, särskilt samarbetet mellan fastighetsägare och fördelningen av bostadssociala hushåll som görs i hela Landskrona. Låginkomstgrupper är också jämnt fördelade i Landskrona mellan allmännyttan och privata fastighetsägare men det finns fortfarande stora skillnader i inkomster mellan stadsdelar. 

Samtidigt är det helt avgörande att ta ett samlat grepp nationellt om lagstiftning och rekommendationer avseende inkomstkrav och regler i fastighetsbolag. Målet måste bli att större grupper i samhället på egen hand ska kunna kvalificera sig för en bostad samt finna alternativ på bomarknaden - utan någon involvering av sociala myndigheter och utan att tvingas söka bostad på den illegala marknaden.  

Gunnar Blomé, tekn. dr i bygg- och fastighetsekonomi vid KTH 

Kerstin Annadotter, tekn. dr i fastighetsekonomi vid KTH

Ämnen i artikeln:

KTHHyresrätter

Dela artikeln:

Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.