Krönika: Andreas Carlson – en bostadsminister att komma ihåg

Att bostadspolitik är krångligt blev tydligt när bostadsminister Andreas Carlsson besökte oss på Stockholms Handelskammare i samband med att Initiativet Bygg i tid lanserade sitt ledtidsindex.

Makten över bygg- och bostadsfrågorna delas mellan flera myndigheter och olika departement, mellan stat och kommun och som en extra försvårande faktor har vi partsmodellen som ger intresseorganisationerna ett stort inflytande. Så enligt ordspråket om soppan och de många kockarna har bostadspolitiken blivit just en soppa som det inte verkar gå att få rätsida på.

Det finns alltså en anledning till att bara två bostadsministrar lämnat avtryck – hon som tillät oss bygga friggebodar och han som lät oss bygga dem större.

En ensam bostadsminister kommer aldrig kunna genomdriva substantiella förbättringar på egen hand. Politikerna måste orka samla sig över block- och partigränser för att ta fram nya spelregler för såväl den ägda som den hyrda bostadsmarknaden. Nittiotalets stora pensionsöverenskommelse skapade ett av världens bästa pensionssystem, och med samma lösningsorienterade förhållningssätt borde även bostadsmarknadens låsningar kunna lirkas upp och då skulle vi kunna få:

1. En fungerande hyresmarknad med socialt ansvar

Stockholms hyresmarknad är ett ointagligt fort med decennielånga kötider. Det beror på hyresregleringen som pressar ner förstahandshyrorna, vilket gör att den som sitter på ett förstahandskontrakt saknar incitament att släppa bostaden vidare. Det bidrar i sin tur till att dagens andrahandshyror är långt högre än de hyror vi skulle få vid fri hyressättning.

Läs mer: Forskaren: Många underskattar hur lång en boprisnedgång kan vara

2. Fler som äger sin bostad

Kreditrestriktionerna gör att människor med normala löner inte kan köpa en bostad i trevliga områden där det är nära till jobbet. Den kommitté som finansmarknadsministern tillsatt för att se över amorteringskrav och bolånetak måste resultera i lättnader som gör att bostadsmarknaden blir tillgänglig för fler utan att den finansiella stabiliteten för den skull hotas. Ett nytt regelverk kan behöva kompletteras med fördelaktigt bosparande, startlån och amorteringstrappor som anpassas efter inkomsten för att ytterligare underlätta inträdet på bostadsmarknaden. Politikerna bör även skapa goda villkor för den som vill bygga ett eget småhus och uppmuntra kommuner och markägare att bygga nya villaområden.

Läs mer: Så ska bygghjulen börja snurra igen

3. En reformerad byggpolitik

Nybyggandet blir dyrt och tar tid på grund av långa plan- och tillståndsprocesser som kantas av komplexa utredningar och överklaganden. Kommunerna genomför långa utredningar under planprocessen och har inga incitament att snabba på. I kommuner där bostadsbehovet är kritiskt borde snabbspår för handläggning införas och resurser i form av fler handläggare tillskjutas. Förutom att byråkratin måste skyndas på borde också stadsplanering och bostadsförsörjning ges större tyngd vid prövningar mot miljöbalkens skyddsintressen.

4. Stödåtgärder som räddar byggandet i kristider

Konjunkturnedgångens följdeffekter har gjort att byggbolagens kalkyler spricker. Byggkostnadsökningarna är de högsta på femtio år och många hushåll har tappat köpkraft. Få vågar eller vill köpa lägenhet på ritning när marknaden är skakig. Nu behövs akutåtgärder som gör att bostadsbyggandet inte stannar helt. Görs det så kommer Andreas Carlsson hamna i historieböckerna och sent glömmas – det kan jag lova.

Andreas Hatzigeorgiou, vd Stockholms Handelskammare