Tisdag11.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Debatt

”Känslan av ensamhet förstärks av vår stadsplanering”

Det krävs nya och genomtänkta åtgärder från samhällsbyggnadsbranschen för att råda bot på ensamheten, skriver Robin Al-Salehi, hållbarhetschef på Ihus.

Publicerad: 4 Mars 2020, 07:40

Robin Al-Salehi är hållbarhetschef på Ihus.

Foto: Ihus


Ämnen i artikeln:

Ihus fastigheterRobin Al-Salehi

I tisdag, den 3 mars, fick jag möjligheten att vara med i ett panelsamtal där vi reflekterade över statistiken som Boinstitutet tagit fram kring ensamhet bland unga. En känsla som ökat och som beror på en massa faktorer, däribland den fysiska och digitala miljön vi lever i. 

Läs även: Nya förslag kan bota ungas ensamhet 

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ensamheten växer bland unga och är som störst i hemmet. ”Det finns mycket som bostadsbranschen kan göra”, säger Moa Andersson, verksamhetsledare för Boinstitutet, när studien släpps på tisdagen.

Inför panelen så kom jag att tänka på en artikel jag skrev några år tidigare kring hur ”Pokémon Go skapar levande städer”. I artikeln så reflekterar jag över hur våra städer blev till en spelplan där även de mest stillasittande ”gamers” fick en anledning att komma ut, men där problemet med vår stadsplanering än i dag kvarstår.

I fallet med Pokémon Go så blev stadsmiljön ett verktyg för att kunna spela spelet, i stället för att spelet blev till ett verktyg för att upptäcka fler platser i våra städer som även de myllrade av liv och rörelse. Det hade varit det mest utopiska. Att vi människor med hjälp av spelet fick chansen att upptäcka fler ställen som vi mer än gärna kan tänka oss att vistas i utöver de platser vi redan känner till och tillbringar vår tid på. Utan tvivel ledde spelet till nya interaktioner, en massa ståhej och glädje för miljontals nostalgiska individer, men förutsättningarna för att digitaliseringen skulle leda till något bestående fanns inte där. Tyvärr så myllrar väldigt få platser i våra städer på det som de mest centrala och ofta gamla delarna av våra städer gör. 

Liv och rörelse skapas av möten mellan människor

Problemet ligger mycket i att vi byggt städer som är så kallade funktionssegregerade. Vi bor på en plats, arbetar på en annan plats, går till skolan eller jobbet på en tredje plats och handlar det vi behöver på en fjärde plats. Platserna används bara några få timmar om dygnet och mellan alla dessa platser så måste vi förflytta oss, ofta långväga, och bidrar till att mer tid spenderas på resande fot än att faktiskt få chansen att njuta av platserna vi besöker. 

Liv och rörelse handlar nämligen inte bara om att många människor ska röra sig på en plats, som exempelvis i våra centralstationer runtom i landet. Utan liv och rörelse skapas genom interaktion människor emellan. Människor som får en anledning att stanna upp i sin vardag och njuta av en plats, en aktivitet, en byggnad, ett torg, musik, konst eller av vädret. Platser där vi kan träffas över generationsgränser, över etniska gränser, över klassgränser, över gränser som påverkas av tillgängligheten för våra funktionsnedsatta medborgare. 

I våra befintliga städer, men också de platser som skall byggas, så räcker det inte med takterrasser, odlingslådor eller tvättstugor, interaktioner människor är så mycket mer än så. Det är att faktiskt ha tiden och friheten i sitt vardagsliv att kunna spendera tid och energi på varandra. Många känner absolut inte så i dag utan blir överrumplade av jobb, stress och sociala medier. Något vi under panelsamtalet berörde när vi kom fram till att digitaliseringen snarare är något som i dag hämmar unga från att vistas ute än tvärtom. Tiden och energin går åt till att titta på skärmar i stället för att vara med varandra. 

Det behövs fler ”billiga” platser människor kan träffas

Ensamheten kan vi inte stävja med ännu mer individualism som späs på av digitalisering, utan det kan vi bara göra genom att skapa starka kollektiv. Här har Sveriges långa tradition av folkrörelser en otrolig möjlighet. Folkrörelsen, om något, behöver digitaliseras och det handlar om att få fram fler friktionsfria platser i staden för att kunna utöva sina aktiviteter. Något som dessutom de unga själva påpekar i intervjuerna som gjordes där lägre boendekostnader kopplas till den ekonomiska möjligheten att kunna göra sociala aktiviteter, men också att dessa borde arrangeras av någon i gemensamhetsytor som behöver komma till. 

Detta är en hjärtefråga för mig och genom startupen Vakansa så jobbar jag aktivt med att tillgängliggöra fler billiga och passande platser för föreningslivet, kulturlivet och civilsamhället under tiderna som dessa faktiskt är i behov av lokalerna. 

En kultur av ensamhet kan enbart vändas med en kultur av gemenskap och den måste få en plats i gränslandet mellan hemmet, arbetsplatsen, skolan och shoppingcentret. Då får vi till en bestående förändring där staden kan bjuda in medborgare till den grad att ingen ska kunna känna sig ensam.  

Robin Al-Salehi, hållbarhetschef på Ihus och grundare av startupen Vakansa

Dela artikeln:

Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.