Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag19.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Prenumerera på tidningen Fastighetsnytt

Till erbjudande

Sök

Debatt

Inte arkitekttävlingens fel om projektet havererar

Det är inte arkitekttävlingens fel när en budget spricker, skriver två företrädare från Sveriges Arkitekter efter att fastighetsborgarrådet i Stockholms stad kritiserat tävlingsformen i samband med renoveringen av konsthallen Liljevalchs.

Publicerad: 15 December 2020, 15:41

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Anna Forsberg och Tobias Olsson från Sveriges Arkitekter skriver en debattartikel till arkitekturtävlingens försvar.

Foto: Patrick Miller


Ämnen i artikeln:

Sveriges ArkitekterDennis WedinStockholms stad

Det här är en debattartikel som knyter an till det som Dennis Wedin (M), fastighetsborgarråd i Stockholms stad, säger i artikeln ”Liljevalchs en kostnadsbomb för Stockholms stad – nu vill fastighetsborgarrådet stoppa arkitekttävlingar” publicerad på Fastighetsnytt den 10 december 2020.

När budgeten spricker för Liljevalchs tillbyggnad är det arkitekttävlingens fel, säger fastighetsborgarrådet Dennis Wedin i en intervju i Fastighetsnytt. Möjligtvis använder Dennis Wedin tävlingen som tillhygge för att svinga mot det förra politiska styret, för han känner säkert till att verkligheten är mer komplicerad än så. En tävling kan inte rädda ett trassligt projekt, men den kan heller inte få ett bra projekt att haverera.

Arkitekttävlingar används gärna av offentliga beställare för att den är en upphandling som är förenlig med LOU – efter att vinnaren är utsedd kan de sedvanliga processerna direkt ta vid enligt PBL. I en väl genomförd tävling är ekonomin och andra förutsättningar säkerställda innan processen drar i gång. Formen i sig förbättrar tidig dialog och skapar samsyn om förutsättningarna vid start. Den viktigaste anledningen att använda arkitekttävling är ändå ambitionen att nå hög kvalitet genom att få lösningar som belyser byggprojektet ur flera synvinklar.

I frågan om Liljevalchs finns en segdragen myt, att både renovering och den tillbyggnad som tävlingen gällde skulle kosta 130 miljoner kronor

I frågan om Liljevalchs finns en segdragen myt, att både renovering och den tillbyggnad som tävlingen gällde skulle kosta 130 miljoner kronor. Sanningen är att renoveringens budget var 130 miljoner – tävlingen från 2013 om en tillbyggnad fanns inte med i summan. För 570 miljoner som notan är uppe i nu får vi en unik tillbyggnad till ett av landets mest unika byggnadsverk (som alltså dessutom fått en renovering) i en av Stockholms mest notabla kulturmiljöer. Självklart är inte dessa faktorer en ursäkt för pengarullning, men att vara överraskad över att ett projekt av den digniteten kostar mer än 130 miljoner kronor är naivt.

Läs även: Dennis Wedin (M) efter miljardnotorna: ”Vi kollar på privata lösningar”

När Dennis Wedin hävdar att Stockholms stad inte kan göra avsteg från det vinnande förslaget är han fel underrättad. Det finns inga villkor i en arkitekttävling som tvingar en arrangör att genomföra ett projekt och att ett vinnande förslag förändras är det normala. Oftast är utvecklingen till det bättre, eftersom processen efter en tävling ger möjlighet till tät dialog mellan beställare och arkitekt. Det är viktigt att komma ihåg att det är beställaren som har majoritet i tävlingsjuryn och som förhandlar om det fortsatta uppdraget med vinnaren. Beställaren avsäger sig inget beslutsmandat – tvärtom.

Sveriges Arkitekter har jobbat med tävlingar sedan 1930-talet. Vi kan glädjas åt att nio av tio tävlingar vi är med och arrangerar leder till fortsatt uppdrag med nöjda beställare, men är lyhörda inför kritik och förbättringsförslag. Sedan Liljevalchs 2013 har arkitekttävlingarna förändrats i takt med att branschen ändrats. Antalet tävlingar och andra uppdrag har också ökat rejält, både bland offentliga och privata beställare – till och med i år under coronakrisen. 

Vi har ett ständigt pågående arbete med att utveckla tävlingsformen och att ta fram nya sätt att handla upp arkitektur. Några exempel är:

• Tvåstegstävlingar ger arrangören större inflytande under själva tävlingsprocessen, med möjlighet att ge feedback efter det första steget och dela med sig av de erfarenheter man fått i juryarbetet.

• Oberoende kalkylatorer knyts vanligen till varje tävling. Det ger en realistisk bild av kostnaderna för de olika bidragen redan under juryarbetet.

• Genomtänkt sammansatta juryer med både sakkunniga och ofta också politiker för att säkerställa att tävlingen har politisk förankring och verkligen blir av.

• Hållbarhetskriterier styr tävlingsdeltagarna mot att göra så miljövänliga vägval som möjligt.

Använd tävlingar, men se realistiskt på dem. Det är en upphandlingsform som varken har mirakel eller katastrof inbyggd i sig. Formulera mål och vision, säkra förutsättningarna och var beredd på att få ett knippe oanade – och kanske alldeles, alldeles underbara – tävlingsförslag.

Tobias Olsson, förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter

Anna Forsberg, landskapsarkitekt LAR/MSA och processledare på Sveriges Arkitekters tävlings- och upphandlingsservice

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Fastighetsnytt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.